Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth har inte förmått övertyga i sin roll och inom idrotten sprider sig missnöjet över utebliven handling. Inte minst vad det gäller åtgärder mot polisnotorna som bl a regeringens utredare Björn Eriksson, till vänster, har rekommenderat. Foto: Henrik Montgomery, Scanpix

Det är början på att sossarna tar över idrotten. Ylva Johansson, före detta minister och även makthavare inom idrotten, ställde i veckan en relevant interpellation till justitieminister Beatrice Ask på tema poliskostnader.

Vi som har någon förståelse om det ursprungliga syftet med lagen och slutsatserna i Björn Ericssons delbetänkande kan inte komma till någon annan slutsats än att Ylva Johansson har rätt och att regeringen har misslyckats med att hantera frågan så den inte skadar idrotten.

Som framstående konspirationsteoretiker i kombination med många informationskanaler från båda sidor är min tes nu som följer:

Sossarna ser möjligheten att sno idrotten som fråga inför nästa valrörelse.

Logiskt för sossarna

Den logiska grunden är som följer:

1: Idrotten har en känslomässig relation med halva svenska folket. Det är en fråga som berör.

2: Budgetpåverkan för det som skulle ses som en jättesatsning på idrotten är felräkningspengar i totalen, dvs det är ett område som är prisvärt att sno från alliansen.

3. Idrotten är en del av samhällsansvar, att göra unga människor anställningsbara, folkhälsa, lägre sjukvårdskostnader, att bevara det gemensamma i föreningslivet, dvs det är enkelt att paketera som traditionell socialdemokratisk ideologi. Det Stefan Löfvén behöver mest av allt just nu är ett tydligt område med traditionell sosse-politik att stoppa i halsen på sin vänsterflygel samtidigt som han kan vinna röster på den.

4. Mängden områden där politiker just nu påverkar idrott genom lagstiftning, dvs där politiker kan göra skillnad är många. Lagstiftning kostar lite att ordna.

Förlåt, men moderaterna har...

Sammantaget är att mina gamla partikamrater i moderaterna ser ut att ha skitit i det blå skåpet (ursäkta språkbruket, men den retoriska liknelsen blev för bra) och bjudit in sina motståndare alldeles i onödan.

Hur ser då ett modernt idrottspolitiskt program ut?

Det får vi då basera på tesen att det skall kosta så lite som möjligt och ge så många röster som möjligt.

En given taktik

I vårt nya pragmatiska samhälle verkar det viktigare än gamla idéer om långsiktig samhällsutveckling? Här får vi medborgare då anta att det är klokt då båda sidor valt samma modell.

• Erkänn elitidrotten som en närande del av samhället som förtjänar samhällsstöd för att öka mängden levererade skattekronor.
• Definiera om ungdomsidrotten utifrån den enorma samhällsnytta den levererar.
• Se breddidrotten som en jättebesparing i kostnader för vård och äldreomsorg för vuxna.

Vill man bli känslomässig kan man peka på ökad livskvalitet, livsglädje och samhörighet men det är förmodligen omodernt i dagens politiska verklighet.

Regeringen bryr sig inte

Mina kamrater bland de mindre socialistiska socialdemokraterna såväl de som tillhör alliansen kan gratis få mera utvecklade planer på det här området enligt en först till kvarn princip.

Då partikassor verkar vara ett problem så tar jag inte uppdrag för partier som princip så det får bli pro Bono som det så vackert heter när man jobbar gratis för de behövande.

Poängen är att den nuvarande regeringen inte ens brytt sig om att försöka uppfylla sina egna löften och sina regeringsförklaringar samtidigt som vi nu fått en socialdemokrati som ser ut att ha ambitionen att göra lite mer.

Då är idrotten ett utmärkt område för det krävs väldigt lite för att vara bättre.