Polisens sätt att ta betalt av så kallade idrottsbolag debatteras nu intensivt. Dan Persson beskriver hanteringen som absurd. Foto: Andreas Hillergren, Scanpix

”Något säkrare sätt att förlora nästa val i ett land där över tre miljoner väljare har en direkt relation till idrotten än att avgiftsbelägga ideella föreningar finns inte”, skriver Dan Persson som än en gång fördjupar sig i härvan runt polisnotorna.

Varning, om man nu inte är extremt intresserad av samhällsfrågor, politik, juridik, idrottsekonomi och väldigt långa texter kan man nog låta bli att läsa vidare härifrån.

Hanteringen är absurd

För att starta från början. Hela hanteringen av lagen om poliskostnader är absurd. Från start i slutet på 80-talet till förra fredagens antiklimax där en helt annan domstol med ett helt annat ärende slår den sista spiken i kistan för en dålig lag som är väldigt dåligt skriven.

På det kommer som lök på laxen ett agerande från polismyndigheter där godtycke, brister i hantering och det som framstår som tjänstefel blandas med hittepå och lögner.

Nu är det här bara ett av många områden där polisen påvisar att de inte förtjänar vårt uppdrag men hur fan, ursäkta uttrycket, skall vi kunna utveckla ett samhälle där polisen ser som sin främsta uppgift att missköta jobbet och bli av med befolkningens förtroende? Det trista är att det här stycket är inte är en åsikt utan en slutsats baserad på statistisk signifikans.

Får ny och trovärdig information

Sen börjar jag få trovärdig information att det inte är polismästare Löfving som är den stora skurken utan att det sitter en ansvarig jurist på polisen i Stockholm som även av sina underställda beskrivs som en ond person och det är han som beslutat om hur lagen skall tolkas utan att ens fundera på om lagen är förenlig med EU-rätt.

Idén från början var att idrotten inte skulle drabbas av poliskostnader. Lagens syfte var mycket tydligt på den punkten. Riksdagen stiftade en lag utifrån grundkravet att idrotten skulle vara undantagen från denna lag och enskilda jurister hos polisen gör 30 år senare tolkningar som gör att lagen efterlevs i strid med det våra folkvalda ville.

Här har vi det första demokratiska problemet. Att detta fortskrider även efter att vår valda regering tillsatt en utredning för att ändra regelverket är en skandal i sig. Polisen får inte obstruera det demokratiska samhällets vilja genom att läsa lagar som Usama Bin Laden läste Koranen. Då finns det mycket god anledning att avskeda ett antal polischefer.

Rättsäkerhet opå Ukraina-nivå

Nästa demokratiska och rättsäkerhetsmässiga problem är självfallet att om nu Falsterbo Horse show skall betala den dyra polisbevakningen, enär närpolischef Mats Hammar insett att risken att Falsterbo invaderas av samtliga Europas dressyrhuliganer är så hög, så kan inte samma myndighet först vara den som beslutar om det finns risker som föranleder bevakning, sedan beslutar om volymen och kostnaden och därefter utför. Det är rättsäkerhet på Ukraina-nivå.

Då får man vilket tydligt framgår av de senare inlagorna i dispyten runt AIK ett godtycke där man som utomstående till slut inser att behovet av hästar närvarande vid matcherna mest har styrts av hästarnas behov av att få motion.

Nu tycker vän av ordning som kommer ihåg de hjälpsamma konstaplar vi båda växte upp med att jag överdriver om polisen som ond makt men de inlagor som finns i en del av de här tvisterna pekar tydligt på att jag underdriver. 

Hur kan de missa det?

Som ”etnisk svensk” och tråkig medelålders man i medelklassförort har jag av naturliga skäl väldigt lite med polisen att göra, det är köer för att få nytt pass vart femte år och fortkörningsböter ca vart fjärde år. I övrigt handlar det bara om att jag ser poliser bete sig mot andra på ett sätt som gör mig arg. Jag har inga skäl till egen vendetta mot polisen, jag är bara bekymrad ur ett demokratiperspektiv.

Om regeringen inte förstått att polisens brister är ett problem som får medborgare att tappa förtroendet för polisens uppdragsgivare regeringen har de ett problem.

Vi börjar titta på andra frågetecken runt den här frågan.

Det jag missat var att Konkurrensverket (KKV) i sitt remissvar på Björn Ericssons delbetänkande tydligt har påvisat att andra lagar kräver likabehandling av ideell och bolag på det här området. Det allvarliga är inte att jag missat att läsa remissvar, jag förväntas som krönikör inte ens veta om att de finns, men hur i hela helvete, ursäkta språket, kan polisens jurister och regeringen missa detta? De har faktiskt betalt för att läsa remissvar från tunga juridiska instanser.

Betrice Ask ointresserad av idrott

Regerings utredare, Björn Ericsson, som kan framstå som disträ och av många mest upplevs som bullrig men som i min bok är fruktansvärt stringent har också tydligt pekat på de juridiska problemen med det begränsade uppdrag han haft. Jag förstod inte för ett år sedan varför han ville bredda uppdraget. Nu förstår jag och min enda kritik är att Björn hade behövt förklara sina tankar på ett enklare sätt för mig.

Ett stort frågetecken är hur justitiedepartementets alla mycket respekterade tjänstemän kan ha missat EU-vinklingen. I eftermiddags fick jag den tredje källan, av varandra oberoende, som påstår att tjänstemännen tydligt påtalat att lagen måste göras om, men att ministern valt att köra över sina egna specialister. Här förstår jag inte varför. Beatrice Ask är inte jurist men hon har ett extremt gott omdöme och är en människa jag respekterat sedan första gången jag mötte henne som ungmoderat i 17-årsåldern.

Enda jag kan tänka mig är att Beatrice Ask inte bara är ointresserad av idrott, hon tycker inte om idrott. Lite trist då Ylva Johansson lär hugga som en iller på regeringens tillkortakommanden i de här frågorna. Att Lena Adelsohn Liljeroth som idrottsminister inte agerat är inte så konstigt, hon har inte fått möjligheten att ha åsikter i den här frågan, hennes jobb är att hålla kulturvänstern kort och där får hon MVG alla dagar i veckan.

Så motsägelsefullt

Sedan är det 17 år sedan Bosmandomen kom. För dåtidens idrottsledare må den ha förändrat handeln med spelare men för rättsamhället måste den ha varit en ögonöppnare av rang. 1995 slogs det fast att i ett EU-land skulle ideella föreningar jämställas med bolag när de verkade på det som kunde ses som en kommersiell marknad. Ingen som funderade om den lag riksdagen beslutat om fem år tidigare var förenlig med det då nya EU-medlemskapet?

Sen blir det krångligt på nivå. Som Djurgårdens advokat Stefan Alvén, Maqs advokatbyrå, skriver i Svd, ”Regeringen har dock i uppdraget till den nya utredaren, före detta justitierådet Bo Svensson, tydligt påpekat att det inte finns några planer på att befria Idrotts AB från ersättningsskyldighet.”

Regeringens beslut kom den 14 december, en vecka innan Marknadsdomstolens dom som nu gjort det till lag att ideell förening och bolag inte får särbehandlas när de verkar på en kommersiell marknad.

Örgrytedomen för två år sedan slog fast att det inte existerar något s.k. Idrotts AB.

Den enda logiska tolkningen är då att Alliansregeringen beslutat att även låta ideella föreningar betala för polisbevakningen. Någon däremot?

Bra sätt att tappa regeringsmakten

Nu har Per Schlingmann nästan slutat som chefsstrateg och han kan ha tankarna på nästa uppdragsgivare, media påstår att Fredrik Reinfeldt är ensam och trött, att Anders Borg vill jaga mer och jobba mindre samt att Kent Persson inte tänker så mycket, men något säkrare sätt att förlora nästa val i ett land där över tre miljoner väljare har en direkt relation till idrotten än att avgiftsbelägga ideella föreningar finns inte.

Att inte Sten Nordin insett att konsekvenserna är att Alliansen torskar i Stockholm om regeringen ställer till det så till och med Ulf Adelsohn som Djurgårdare måste rösta på sosseriet är förvånande. Vad värre är Fredrik Reinfeldt riskerar bli utesluten ur Djurgården enligt stadgarna om illojalt beteende.

Min gissning är att resonemanget bland de nya moderaterna varit att de sett chansen att stoppa utvecklingen mot s.k. idrottsbolag och ”rädda” folkrörelsen som en del av att framstå som bevarare för att vinna sosseröster. Då har man skitit i inte bara i det blå skåpet utan i världens alla blå skåp och det är fortfarande en typisk brittisk underdrift.

Någon har varit en fruktansvärt dålig rådgivare. Så mycket står klart.

Upplevelseindustri ger staten intäkter

Om det nu finns någon ideolog kvar (Per Unckel, jag saknar dig) så hade regeringen kunnat fundera på sossarnas 80-talsidé att polisen skall skicka fakturor var så bra.

Borträknad att polisen är en icke fungerande myndighet som inte kan ges ansvar så uppstår ett antal ideologiska och principiella frågor.

Vi har som medborgare valt att ge polisen våldsmonopol och vi har gett dem rätt bruka vapen mot andra. Det är en omistlig del av strukturen för en demokrati.

Därom torde bara järnrören kunna ses som tvistiga.

Alla, säger alla, beräkningar som görs över upplevelseindustri visar att statens intäkter är goda. Att då acceptera att det krävs poliser på Stureplan för att det är mycket folk där, att det krävs poliser på E4 för att det är många bilister där, att sportlovsveckor i Åre kräver fler poliser men att om inte verksamheten bedrivs mer frekvent än i en arena så skall polisen kunna fakturera, trots att statens intäkter relativt poliskostnader är på samma nivå är absurt.

Idrotten en besvärande kostnad

Idén att polisen skyddar sina medborgare och låser in buset och att det går via skattsedeln är faktiskt lika bra som att vi inte låter militären ta på sig kommersiella uppdrag och fakturera uppdragsgivaren.

Det vore lika dumt som att våra skickligaste jurister inte hann med sitt uppdrag att tjäna Sverige i högsta domstolen för att de behöver tjäna miljoner på skiljedomar och så kan vi väl ändå inte ha det?

Det enda som då återstår är att konstatera att någon inom regeringen eller tung rådgivare till regeringen kommit fram till att idrotten är en besvärande kostnad för staten och det är grunden för regeringens agerande.

Hur tänkte de då?