Birgitta Ljung blir tillförordnad generalsekreterare på RF.

Idag kom nyheten att Erik Strand, generalsekreterare på Riksidrottsförbundet har sagt upp sig. Ingen är egentligen förvånad, det har legat i luften en längre tid. Erik Strand kommer från näringslivet och är van att kunna peka med hela handen och ha tydliga krav på leverans från ägaren och RF är något helt annat att hantera.

Det har förekommit en del missnöje med honom i de olika specialidrottsförbunden, det gör det alltid och detta oavsett om generalsekreteraren är duktig eller mindre duktig, så det behöver inte heller innebära någonting.

Jag kan tycka att Eric Strand borde ha fått mera gjort under sina tre år men jag kan inte avgöra om det beror på honom eller på att strukturen är motstridig förmågan att göra saker. Jag misstänker det senare.

Birgitta Ljung som både är tung idrottspolitiker med omfattande erfarenhet av idrotten från RF:s styrelse, från golfförbundets styrelse och i sina rådgivande roller bland annat åt Svenska Spel blir tillförordnad generalsekreterare. Jag har respekt för Birgitta Ljung utifrån både kompetensen och förmågan att få något gjort.

Låt nu henne sitta ett tag

Mitt råd till RF:s styrelse är att låta Birgitta Ljung sitta 12-18 månader, det är minst vad som krävs innan man har gjort färdigt hemläxan om vad RF i framtiden skall stå för, vad man skall leverera, hur man skall vara organiserad. Innan man vet det så kan man inte heller skriva en profil på ny generalsekreterare med ett uppdrag på fyra-sex år.

RF:s utmaningar inför framtiden är gigantiska. Den nu 108 år gamla organisationen har stadgar och verksamhet för ett samhälle som inte längre finns. En stor del av Specialidrottsförbunden är dessutom mer eller mindre döende vilket gör att förändringsviljan är mycket låg hos alla de som utan det årliga bidraget från RF skulle få lägga ner.

RF ser sig själva som vår största demokratiska folkrörelse och det har nog blivit en sanning med modifikation då folket rört sig bort från ideellt arbete, årsmöten, styrelseuppdrag med mera.

RF:s annorlunda roll

På samma sätt som att jag undviker uttrycket förtroendevald om min styrelseplats i golfklubben då bara ca tre procent av medlemmarna valde mig och då gissningsvis 90 procent inte ens vet vem jag är bör de som sitter i RFs styrelse och de olika specialidrottsförbundens styrelser också undvika att se sig som förtroendevalda av samma skäl.

Sedan är det nästan genomgående goda människor med kunskap och vilja att utveckla sin idrott, men så trist är det numera att någon fungerande demokrati har vi inte då folket gått hem

Demokratiproblemet är för RF den framtida legitimiteten och något som måste göras någonting åt, vi har passerat tidpunkten för att köra strutsstrategin att utåt påstå att man har en väl fungerande demokrati. Här bör man i ärlighetens namn konstatera att jämfört med hur det ser ut i våra politiska partier så har idrotten det bättre förspänt.

En ny idrottsvärld

Nästa stora fråga är att hela modellen med medlemskap i en ideell förening krackelerar. En växande andel av befolkningen ser inte värdet i medlemskapet och nöjer sig med att kunna köpa tjänsten att spela tennis, rida, spela golf, åka skidor. Samtidigt växer utöveridrotter som inte kräver förbundsmedlemskap, vi har fler som springer, cyklar, simmar, åker långlopp idag än någonsin tidigare men det är kommersiella event, gym och egen aktivitet som har tagit över.

För de breda ungdomsidrotterna kan vi fortfarande attrahera föräldrar som ungdomsledare men det blivit mycket svårt att finna de som vill ta på sig styrelseuppdragen. De förtroendevalda har dessutom mindre tid att lägga och sitter en kortare period så det här problemet som RF startat ett projekt runt kommer att bli värre.

Sen har vi juridiken där domen i marknadsdomstolen, högsta domstolens utslag om spelbranschen, 51-procentregeln, konkurrenslagar senaste året skapat en helt ny spelplan där alla vet att det är en ny spelplan men ingen vet hur den egentligen kommer att se ut.

Måste ha en offensiv, drivande roll

Sen måste RF bestämma sig vilken bild av RF och svensk idrott som våra politiker skall ha, vilken roll RF skall spela i framtiden och på det här området bli ofantligt mycket duktigare på att få våra beslutsfattare att se den samhällsnytta svensk idrottsrörelse skapar.

Som opinionsbildare har inte RF slagit några rekord direkt. När detta skrivs kl 19.40 denna måndag kväll har ingen större tidning ens noterat nyheten att Sveriges största demokratiska organisation byter ledning.

Det innebär att riksmedia drar slutsatsen att det är både ointressant och oväsentligt. Där får RF aldrig mer befinna sig. Skall man ha ett existensberättigande som organisation så måste man beröra, nu är man ett glas vatten.

Den stora frågan är dock om det går att utveckla RF till en framtidsorienterad  tung röst och en stark kraft i Sverige?

Motståndet internt är massivt och det finns väldigt många människor med makt i Idrottssverige som har sin egen försörjning att försvara. Då blir förändring ett större hot än recessioner, värdskrig, naturkatastrofer.