Idrott för alla, lyder signalen från regeringen och öronmärker pengar till idrotten. RF får inte själva längre bestämma hur det statliga anslaget ska fördelas. Foto: TT Nyheter

Inga budgettårtor på RF i år. Inga nya pengar till idrotten, däremot en ny form av stöd till ungdomar från ekonomiskt svaga familjer som långsiktigt är ett hot mot idrotten då man inte klarar omställningen till det nya samhället.

Årets statsbudget innehöll en överraskning i form av en ”fritidspeng”. Från juli 2013 skall hushåll med barn i årskull 4-9 som uppbär någon form av samhällsstöd sedan minst sex månader få en fritidspeng om 3 000 kronor per år.

Ingen överraskning, men...

Det som inte var en överraskning var att idrotten inte får en spänn till. Med hänsyn till inflationen kan vi konstatera att regeringen har bestämt sig för att stöd till idrotten inte ger förväntat resultat eller att idrottsministern inte agerar. Några andra sätt att tolka att idrotten inte får mer pengar finns inte utöver kombinationen av ovanstående.

Det Karin Mattsson Weijber, Birgitta Ljungoch de andra på RF bör fundera på nu när de kör igång sitt stora strategiarbete är väl hur de skall agera för att samhället bättre skall värdera samhällsnyttan idrotten levererar.

Ett tips i all välmening är att man bör värja sig mot de som kämpar för att bevara det bestående.

En ny målgrupp

Fritidspengen innebär att förälder (som uppbär samhällsstöd) kan betala för barnets fritidsaktiviteter med pengar från staten.

Det är tydligt i den information som finns från regeringen (alla detaljer är inte klara) att stödet är riktat mot barn i familjer, det är inte ett sätt att stödja idrotten specifikt. Stödet ligger under Socialdepartementet, inte hos Kultur och idrott och det är uppenbart att begreppet fritid får bredast möjliga definition, dvs föreningsidrotten får konkurrera med andra.

Det här är självfallet en möjlighet för den ideella idrottsrörelsen. Här finns massor med barn som idag inte har råd med idrott som nu får det.

Kommersiella idrotten tar för sig

Konkurrensen från den kommersiella fritidsindustrin blir dock inte att leka med. Sannolikheten att de kommersiella gymmen är duktigare, snabbare och smartare är ganska hög.

Noterade själv i tisdags när vi hittade tillbaka till gymmet efter en fantastisk sommar att där fanns fyra unga tjejer som jag inte sett där tidigare. Ökningen på vårt lilla gym av ungdomar de senaste åren är märkbar, detta under en period där föreningsidrotten tappat.

Konkurrensen från kultursektorn borde dock gå att hantera. Om föreningsidrotten är dålig på att anpassa sig till verkligheten är kulturen värdelös.
Idrottspengen är något helt nytt. Stödet om 122 miljoner kronor på två år räcker till ca 20 000 barn som får maxbelopp eller ca 40 000 barn som får hälften. Det är ca 7 procent av barnen i de här åldersklasserna.

Pengar som gick RF förbi

I förlängningen är det här ett hot mot den ideella idrottsrörelsen. Det är en logisk fortsättning av regeringens politik (skolpeng, friskvårdsavdrag etc), dvs regeringen har anpassat sig till samma trender som RFs analyser visar på (individuella lösningar inte kollektiva).

Här ligger mer eller mindre det belopp som RF hade hoppats på, men i en annan form, på ett annat sätt och som ett tydligt bevis på att samhället har förändrats.

För hela området ungdomars fritid så är det ett paradigmskifte till individen och från föreningen.

Inser vi vad som sker just nu?

Stöd till föreningar för att de skall sysselsätta ungdomar är något helt annat än stöd till ungdomar som föreningen får konkurrera om.

Nästa steg är vi får en lösning liknande friskvårdsavdraget för vuxna, dvs alla ungdomar får en fritidscheck och den förening ungdomen väljer kan casha in checken. Med motsvarande pengar innehållna skulle det skapa ett Idrottssverige i panik. Nu är det långt dit, men beslutet om fritidspeng är en tydlig signal till RF om att de har att leverera mer samhällsnytta om de skall få några pengar.

I värsta fall sitter vi om tio år och funderar på vad det var som hände med ett marginaliserat RF, specialförbund i spillror men ett land där fler idrottar allt oftare ändå.

Frågan är hur RF tolkar signalen

Det finns anledning att sätta stort hopp till det stora strategiarbetet RF nu inleder, men tyvärr finns det lika stor anledning att befara att begränsningarna att inte röra organisationsformen har skapat ett exkluderande RF som därför inte kan bli den samlande kraften för svenskt idrottande.

RF får nöja sig med den mindre intressanta positionen som samlande kraft för den minskande organisation som är den ideella demokratiska idrottsrörelsen enligt 1634 års grundlag.

Men, regeringen har med årets budget klappat till RF på båda kinderna. Först genom att inte höja bidragen till idrotten och sedan ge i runda slängar lika mycket pengar som fritidspeng till individer istället för föreningar.

RF bör fundera på varför det sker.