"Vi skall söka event där vi har infrastrukturen på plats, dvs små investeringar. Event som kräver nya arenor, rodelbanor, hoppbackar, bostadsområden, vägar, avloppssystem etc är bara att glömma. Vi har en fantastisk infrastruktur som räcker väldigt långt så låt oss sälja det vi har istället för att försöka sälja det som kräver stora investeringar", skriver Dan Persson.

Måndagens sportnyheter i SVT innehöll ett reportage om internationella event i Sverige. Självfallet med fokus på OS-ansökan. Det viktiga som sades handlade inte om vad idrottsministern sa, inte vad sossarna sa och inte vad som sades om vinter-OS utan det viktiga var vad Björn Eriksson sa om att idrotten och besöksnäringen enats om en strategi framåt.

Det skapar grunden för verkstad istället för snack och kan bli väldigt framgångsrik ur alla perspektiv.

Ett vinter-OS skadar idrotten

Det är bara en sak som krävs. Att vi inte ansöker om Vinter-OS. Ett vinter-OS skulle bli en våt filt på all utveckling av svensk idrott under tio år, bli en gökunge som äter upp alla resurser, som tar allt fokus och som inte skapar bråkdelar av de fördelar och intäkter förespråkarna drömmer om.

Lägg ned alla planer på vinter-OS Stockholm-Åre. Det skadar idrotten och saknar samhällsekonomiska vinster. Så trist är det.

En annan mer semantisk kommentar om det Björn Eriksson sa är att det fortfarande är så trist att elitidrotten (internationella event hör dit) inte förstått att man är en del av besöksindustrin, inte en part till besöksindustrin.

Lurar sig själva

Vi bör också bedöma objektiva fakta runt OS. Vi har inga oljeinkomster som Norge, vi har inget storstadsområde, det bor 20 personer per kvadratkilometer, vi är ett för litet land för globala sponsorer och deras intäkter hamnar hos de internationella aktörerna som IOK, vi ligger hyfsat avsides från stora befolkningscentra och vi är en ”cold weather destination” ur turistindustrins perspektiv. Efter 2013-års sommar är det svårt förstå det sista men så är det.

Det personerna bakom en ansökan nu håller på med är först att lura skjortan av sig själva med naiva bedömningar av kringintäkter och samhällsekonomiska effekter för att sedan försöka lura politiker och befolkning på samma sätt. ”Lura” är inte elakt menat, de brinner för idrotten och OS-tanken så de vill att det här skall gå.

Ett vinter-OS i Stockholm skulle också skapa den mildaste vinter Stockholm någonsin har upplevt då Murphy är extremt närvarande i de här sammanhangen.

Finns så mycket annat lockande

Detta om Vinter-OS för att då göra en övergång till internationella event.

Utöver de samhällsekonomiskt vansinniga Vinter-OS (och vårt sista hockey-VM) så finns det årligen massor med event i form av EM, VM, Ryder Cup, tennismatcher, utövarevent med flera som är samhällsekonomiskt positiva, som går att driva med vinst och där idrotten och besöksnäringen har ekonomiska drivkrafter att samverka för att få fler event till Sverige. Den nya modellen på Fotbolls-EM med flera länder och befintliga arenor är ett stort steg framåt

Vi skall söka event där vi har infrastrukturen på plats, dvs små investeringar. Event som kräver nya arenor, rodelbanor, hoppbackar, bostadsområden, vägar, avloppssystem etc är bara att glömma. Vi har en fantastisk infrastruktur som räcker väldigt långt så låt oss sälja det vi har istället för att försöka sälja det som kräver stora investeringar.

Staten ska ge garantier

En farhåga är att internationella organisationer blivit för giriga och tagit av värdnationerna intäktsmöjligheter, en effekt av att det står massa diktaturstater i kö med en statskassa som är med och betalar som drabbar länder som Sverige. Det är en farhåga, men inte en anledning att inte samhälle, besöksnäring och idrotten gemensamt agerar för att få hit fler internationella event. Därmed sagt att man bör tacka nej till vissa för att förutsättningarna är fel.

Bejaka också de små eventen. 500 aktiva och 20.000 besökare är inget att försaka om det blir pengar över. Många små event gör dessutom mer för Sverigebilden än ett Vinter-OS.

Det staten kan behöva ställa upp med är i vissa fall garantier på nivåer 10-1000 miljoner kronor. Garantier, inte stöd är viktigt att påpeka. De går att utforma så att risken för samhället är låg, dvs i realiteten kostar det ingenting då statens har de största intäkterna från eventet (moms, energiskatter, källskatter, alkoholskatter med mera utgör +50 procent av intäkterna för förbund, arenor, hotell, restauranger, resenäring, butiker).

Ska ändå slippa betala

Att ta fram en modell för statliga garantier där staten också har en god möjlighet att slippa betala eller få igen sina pengar är en bra början. En generell garanti där villkoren är givna skulle göra processerna väsentligt enklare för alla aktörer. En modell för kalkyler för event som läggs på en seriösare nivå än vad ishockey och badminton valde är en annan bra lösning framåt.

Samhället i form av kommunala, regionala och nationell organisation/er för att marknadsföra ort, region och Sverige behöver medverka och även bära del av kostnader för arbetet att få event.

När nu besöksnäring och idrotten funnit en modell framåt har en del av anomalierna med ex.vis extrema hotellkostnader som följd av event kunnat hanteras.
Överenskommelsen mellan RF och Visita är helt enkelt ett stort steg framåt.

Idrottsministern försöker och försöker

Lena Liljeroth A försökte förgäves framstå som hon gjort något bra i tv  när hon sa att hon såg till att RF fick pengar att bygga upp ett kompetenscentra på området. Sanningen var väl snarare en omfördelning av pengar från staten, dvs idrotten betalade själva. RF verkar också eniga i den här frågan, vi får väl stå ut med något fäkt-EM för att det skall bestå, men det är smällar vi kan ta, jag tror dessutom att udda idrotter som fäktning kan bli lönsamt.

Nu kan ett långsiktigt och seriöst arbete för att få många årliga internationella event till Sverige, event som rätt genomförda kan berika svenska förbund såväl som svenska staten genom intäkter för besöksnäringen som till stor del blir skatteintäkter för Anders E Borg.

Vi bör också komma ihåg att nytta här är pengar till arrangören förbund, besöksnäring och samhälle. Tron att ett internationellt event kan hjälpa till med rekrytering av nya medlemmar till ett förbund saknar relevans i dagens samhälle.

Bara man låter bli att ansöka om Vinter-OS kan det här bli hur bra som helst.