Trav som mycket annat tillhör upplevelseindustrin. Det gäller att skapa emotionella relationer. Det får inte bli långtråkigt. Det ska vara skiften, tempo och en inbjudande miljö.

ATG:s ägare gör det enkelt för sig. Nedgången på spel på hästar beror enligt ägarna av trav och galoppsporten bara på två saker. Först och främst det dumma finansdepartementet och i nästa läge de elaka utländska spelbolagen.

Några egna fel och brister går inte att utläsa när de förklarar varför spelandet gått ned.

Förutsägbart med konkurrenterna

Uppdelningen är enkel. ATG sköter om spelet medan ägarna via trav och galoppsällskap driver arenorna och ser till att det finns lopp och hästar att spela på.

Det som hänt är att ATG tappat, primärt bland de som spelar mycket och travet har en mycket större andel av omsättningen från storspelare än vad Svenska Spel har. Det är logiskt, finns liksom ingen kunskap som ger anledning att storsatsa med ett jättesystem på Lotto.

Att proffs och storspelarna gör en matematisk kalkyl och ser att utdelningen blir större hos de som inte betalar skatt och utdelning till hästsporten kan ingen se som något förvånande. Att de utländska spelbolagen skulle växa har vi vetat i tio år.

Hur bra är man på affärer?

Hur duktiga är då ägarna på att sköta sin del av affären? Travbanorna har haft en negativ utveckling i över 20 år nu. Antal besökare har minskat varje år och omsättningen har stått och stampat sedan 1990.

Hade man följt elithockeyn hade man ökat publiksiffrorna med 50 procent och omsättningen tre gånger under samma tidsperiod.

Har man gjort något åt det?

Marginellt, att sedan digitaliseringen har tagit bort många skäl att vara fysiskt närvarande när man spelar har knappast kommit som någon överraskning heller. När event och utvecklingsindustrin har vuxit med två-fyra gånger BNP har travbanorna tappat. Det kan bara bero på att produkten inte längre är attraktiv nog.

Blir så tråååkigt

Vi vet att i travsällskapen sitter massor med människor med ett stort kunnande om hästar och en enorm kärlek till hästar och hästsporten men hur många är det som brinner för att publiken skall vara lycklig och återkomma ofta?

I dagens extremt konkurrensutsatta eventindustri dit travbanorna hör oavsett om de vill eller inte måste man leverera upplevelse med ståpäls för att vara en vinnare.

Hur ser det då ut på en travbana?

Jag skall lägga rätt många timmar på resa dit och hem och på att vara på plats. 10-15 minuter per timme pågår ett lopp. Resten är väntetid som föralldel går att använda till att äta och dricka om man beställt bord i restaurangdelen men skall man vara vanlig publik så blir det tråkigare än cricket och den jämförelsen har flera likheter.

Tänk om, tänk nytt

För den lilla grupp hard core fans som älskar hästar och hästsport eller den lilla grupp som varit engelsmän i fyra generationer och förstår cricket gör det ingenting men den moderna medelklassen har inte sin fritid till den leveransen. Om hockeyn införde en kvarts paus mellan varje byte vore den stendöd.

Miljön med köer till luckorna för att spela, köer till toaletter, stolar från en svunnen tid och en design som var modern när Ego Boy var som bäst hjälper inte till direkt.

Tappar man publiken så tappar man över tid sällan och småspelarnas pengar. Alla vi som sitter vid köksbordet på lördagmorgon och gör av med några hundralappar köper idag drömmen om miljonerna. Vi sitter inte och känner att vi stödjer hästsporten då vi saknar relation till den bakomliggande verksamheten.

Skapa emotionella relationer

Framgångsrik upplevelseindustri bygger på förmågan att skapa emotionella relationer. Här har travsällskapen misslyckats totalt. Den introverta modellen ”att då min egen kärlek till hästsporten är så stor att resten av befolkningen borde tycka likadant har inte visat sig fungera”.

Det är dags att tänka nytt med målet att på tio år dubbla andelen av befolkningen som spelar på hästar för att det är kul och besöker travbanor för att det är en häftig upplevelse där man utöver fantastiska prestationer och spänning träffar folk, får god service och ett trevligt bemötande.

Storspelarna är ingen framtidsmodell, de återkommer den dag som ni kan konkurrera med andel av insatserna som delas ut till spelarna och den ser ut att dröja.

Modellen är inte så svår. Första fokus är på publiken, två kommer hästarna och trea de som arbetar med hästarna. Sätter man inte kunderna först går det åt skogen.

Då stoppar ni utländska bolag

Ett förslag från mig är att kontakta Svenska Spel och föreslå att även ATG medverkar i den registreringen av spelare som sedan läggs i ett delägt bolag där ni gör samma sak för att över tid bygga ett register för de bolag som betalar spelskatt i Sverige och ger återbäring till idrotten. Det politiska värdet av ett sådant register som påtryckningsmedel mot politiker såväl som etisk marknadsföring mot befolkningen kan inte underskattas.

Dvs ge politikerna en tillkommande modell för att stänga ute utländska bolag.

Folkligt, festligt och fullsatt, med förmågan att erbjuda den moderna människan en upplevelse anpassad till individernas olika krav är en grundförutsättning för att få befolkningen att satsa en del av sin fritid på travsport. Då får ni också ökat spelande.

Det känns som det är en bit kvar dit och att travsporten borde fokusera på att utveckla sina egna produkter snarare än att gnälla på dumma staten och de hemska utländska bolagen. Det leder ingenstans.