Hotellrum eller läktarplats - det är egentligen sak samma. Det gäller att ta betalt vid rätt tillfälle. Här måste idrotten utvecklas, skriver Dan Persson och redogör för ”inventory business”. Foto: Dan Hansson, TT Nyheter

Rätt pris för rätt plats vid rätt tillfälle är vad det handlar om. Elit inom  arenaidrotten, golfen med flera är tillsammans med stora delar av upplevelseindustrin en del av det som kallas ”inventory business”.

För att förklara ”inventory business” så har ett 100-rumshotell ett ”varulager” av 36 500 rumsnätter per år. Man kan inte tillverka fler rumsnätter och man kan inte tillverka färre om efterfrågan sviker. Man står där med ett fast varulager och uppgiften är att optimera intäkten. Intäkten från en osåld rumsnatt är borta för alltid.

40 000 golfplatser

En golfbana i Sverige har ca 40 000 teoretiska starttider. Ta bort dåligt väder och snittet på vad man har att sälja hamnar på 30-35 000. Då bör uppdraget vara att optimera intäkten av det varulagret.

En fotbollsarena med 15 000 platser och 20 event har 300 000 produkter i sitt varulager, en hockeyarena med 50 event och 7 000 platser har 350 000 produkter i sitt varulager.

Hotell, resorts, flygbolag, campingar med flera har under decennier utvecklat nyckeltal, kompetens och IT-stöd för att optimera intäkten från sitt varulager. Idrotten har knappt börjat.

En revenue manager i klubben...

En revenue manager på en hotellkedja (Sverige) har både en Master i ekonomi (inriktning Hotel management) och en matematik/statistikutbildning på universitetsnivå samt en lön på sex siffror.

Tillkommande har hon (i gruppen väldigt högutbildade är det numera mest tjejer) tillgång till avancerade dataprogram, all statistik om beläggning och priser utifrån en mängd variabler samt en förmåga att använda Excel som får oss vanliga dödliga att se ut som fiollådor.

Priset på ett hotellrum sätts utifrån detta baserat på en mängd variabler. Hon förser också löpande ledning och marknadsavdelning med prognoser om förväntad beläggning och snittpriser så att de kan hantera eventuella dippar.

När, var, hur - och varför

Hennes viktigaste nyckeltal är REVPAR. Inventory business har en grundbult att hantera. Strävar man efter hög beläggning far snittpriset åt skogen och strävar man efter högt snittpris går beläggningen ner i källaren. REVPAR står för Revenue per available room. Dvs för att hantera både beläggning och snittpris mäter man utifrån intäkter per tillgängligt rum, inte utifrån antalet sålda rum. För flyg och arenaidrotten så blir det REVPAS (revenue per available Seat) för golfen REVPAR (Round)

När man bokar, vem man är, när man skall bo, förväntad beläggning när man skall bo, hur man bokar blir tillsammans med en komplex struktur av olika kanaler som människor kan boka genom (samtal, brev, fax, e-mail, bokningssiter, kedjans site, egna hemsidan, företagsavtal, turistbyråer med flera) där antal rum i respektive kanal och priserna där löpande ändras utifrån parametrar som beläggning, provisioner med mera. Ett och samma hotellrum kan ha hundratals priser från 200 kronor till 2300 kronor beroende på ovanstående.

Nu är det inte meningen att ni skall behöva lära er allt om Rev management, men vill ni optimera era egna flygbiljetter så är det 90-110 dagar innan som ni har möjlighet att få bästa priset utifrån hur deras system fungerar.

Behandla inte alla lika

Poängen är att annan professionell inventory business under 50 år har utvecklat och förfinat metoder och system för att optimera sin intäkt. Idrotten har knappt börjat. Här finns pengar att tjäna som kräver en annan kompetens än vad idrottsbolagen normalt har.

Med ca 30 miljoner platser, starttider, träningstimmar så får varje krona i högre REVPAS 30 miljoner till i intäkter för idrotten. Får jag gissa (finns inga siffror) tror jag REVPAR/S för svensk idrott ligger på ca 60 kronor. Bara genom att införa metoder och system skall man kunna nå en 20-procentig förbättring (sen får man inte spela sämre fotboll). Det är 12 kronor eller 360 miljoner kronor.

Kommersiell idrott har bra modeller för B2B-försäljning, men konsumenterna har vi, baserat på idrottens historia, hanterat som ett kollektiv med några få varianter (billigare för ståplats junior än för sittplats senior, derbypriser, slutspelspriser etc).

Klart att det går!

En av mina absoluta käpphästar är att den kommersiella idrotten inte behöver uppfinna något eget. Använder vi upplevelseindustrins principer kan vi öka våra intäkter ordentligt och det går lika bra i en ideell förening som i ett idrottsbolag.

Lägg på paketering mot konsument och mer kvalitativa paket mot ”premium consumers” så inser vi att här finns en komplexitet som är omfattande och att kompetensen i form av personal med den här utbildningen, erfarenheten och systemstödet lyser med sin frånvaro.

Potentialen kan ligga på samma belopp som statsstödet till RF så det är inga små pengar vi pratar om.

Det finns all anledning för den kommersiella idrotten att bli lika duktiga som flygbolag och hotell på det här området.