Modos betydelse för Örnsköldsvik är ett ständigt diskussionsämne. Nu när klubben ligger i botten på SHL aktualiseras frågorna igen.

Det är sannolikt att Modos kris har andra orsaker än tränaren. Det är urbaniseringen som är det största hotet mot idrott, både bredd och elit. Och vi har bara sett början…

Rubrikerna nu är att Modo Hockey är i kris, det är nog inte sista gången. Nu finns det en extrem hockeykultur i Övik (med 55 000 invånare) så Modo kan spela elithockey länge till men urbaniseringen är ett gigantiskt problem för svensk idrott. Det finns inte nog med pengar och människor i upptagningsområdet och trenden är negativ.

Ungdomen flyttar först

Fakta gör mig ledsen ibland, vid några tillfällen riktigt ledsen. Men vi har en urbanisering som ökar i styrka. För tio år sedan trodde många av oss att digitaliseringen skulle leda till att urbaniseringen minskade eftersom all ny teknik tog bort geografin. Nu vet vi att det blev tvärtom.

För att nu hantera väntad kritik så har jag inte uppfunnit urbaniseringen och jag applåderar den inte heller. Däremot måste jag konstatera att den existerar och att den påverkar idrotten.

I glesbygd är det så enkelt att då ungdomar flyttar först så drabbas idrottsföreningen före affären. Har man inte elva flickor i varje årskull spå påverkar det möjligheten att få ihop ett lag. 

Ekonomin minskar

För eliten är det så att omsättningen ökar hos de bästa med ca 5 procent per år medan de i några divisioner ner tappar i omsättning. Globaliseringen fördelar pengar till de som är bäst. Urbaniseringen gör att det ekonomiska underlaget minskar för de som inte bor i storstad eller regionala kluster. Digitalisering ger människor tillgång till allt, alltid oavsett var de är. 

Det här är inga bra trender. Utöver tre storstäder som rymmer flera lag har vi knappt 30 städer med ett upptagningsområde på +100.000 människor, spritt växande näringsliv, universitet, sjukhus och ett antal myndigheter. 

Det är vad som krävs för att spela ishockey. Fotbollen är snart där. Handboll, bandy och basket omsätter väsentligt mindre och kan leva på mindre orter men för varje år som går blir det lite jobbigare.

Sex av tio städer minskar

Ca 60 procent av Sveriges kommuner tappar invånare, i förlängningen så försvinner möjligheten att gå på idrott med kvalitet utan att resa. Klubben som bygdens stolthet och en del av det gemensamt ägda likaså. 

På andra sidan behöver både SHL och Allsvenskan i toppen öka sina intäkter och de som ligger snäppet efter måste följa med. 

Det ger en geografisk utslagning som ökar i hastighet. När Öster nu vill ha ökade bidrag från kommunen beror det på att Växjö med ett framgångsrikt Lakers inte har lokal BNP nog för ett Öster i Allsvenskan och arenan kostar för mycket för lägre nivåer.  Då blir konsekvensen att intäkter nog för arenan finns för ishockey men inte för fotboll.

Finns bara utrymme för ett elitlag

Även i städer som Växjö med både människor, industri, offentlig sektor och universitet har en begränsning och för bygden är det bättre med att gå all in och få ett framgångsrikt lag, alternativet är inte två framgångsrika utan två mediokra. 

Svensk idrott bygger på ideal. De ideella föreningarna som utgör ett kitt för samhället, tar hand om våra barn och har stöd från hela bygden. Det är den tanke som gör att vi mår bra.

Elaka importerade förändringar som Kommersialisering, Urbanisering, Globalisering, Digitalisering och Individualisering utgör ett direkt hot mot de modeller vi använt i hundra år. 

De går inte att stoppa så vi måste finna en ny modell eller ge upp. Några andra alternativ finns inte.