Ja, vem ska kliva in på RF och ta över ordförandeklubban? Nu ska valberedningen lansera sitt val. Oavsett person får vederbörande sannerligen ingen lätt uppgift. Foto: TT

Den traditionella föreningen har ingen framtid längre. Det krävs ett annat tänk och ett annat beteende. RF ska gå i spetsen, men hur ska en ny ordförande undvika ett dödsbo...

De stora föredragshållarna om den enorma samhällsförändring som vi nu är mitt i nöjer sig sällan med GUD för faktorerna Globalisering, Urbanisering och Digitalisering när de påvisar att den gamla visan med textraden ”alla gamla sanningar är slut, ingenting är längre som förut” nu blivit en perfekt beskrivning av det nya samhället. 

Vi gör det mest annorlunda

De flesta tar med Individualiseringen som en tillkommande mycket stark påverkansfaktor för hur vi ändrar våra beteendemönster.

Svensk idrottsrörelse präglas av att vi är ett medlemskollektiv som styrs med demokratiska metoder, i det här fallet ett årsmöte dit medlemmar kan komma med förslag i form av motioner och styrelsen med förslag i form av propositioner.

För min generation och min fars generation var det ett väl fungerande system av flera skäl. På den tiden så hade inte samhället det lika gott ställt och inte vi själva heller och kapitalisterna var upptagna med industrin. Alla 15 familjerna som fanns då.  Den kollektiva lösningen där man tillsammans la tusentals timmar på att röja i skidbacken på sommaren, plocka sten på golfbanan, klippa fotbollsplanen eller reparera nätet på tennisbanan var då det enda alternativet.

Ingenting som förut

Idag finns det kapital till att bygga gymkedjor, skidbackar ägs av börsnoterade bolag, golfbanorna är bolagiserade och kommunen tar kostnaden för konstgräsplanen såväl som skötseln av den.

Samtidigt har digitalisering och utvecklingen av handel och upplevelseindustri gett oss ett utbud som är på gränsen till extremt om vi jämför med exempelvis 1985, inte längre än 30 år sedan.

Det här får då flera, i många fall oönskade konsekvenser.

Konsten att förstå - och agera

Samhället förändras snabbare än någonsin. Det tog 50 år innan 80 procent av svenskarna hade tillgång till telefon medan det tog sju år innan 80 procent av elvaåringarna hade en smartphone. 

Den här hastighetsförändringen i samhällsförändring är ingenting som min generation klarar, inte heller myndigheter, föreningar och stora företag. Vi blir reaktiva, dvs vi anpassar oss, ofta motvilligt för att vi är tvingade, men vi klarar inte av att vara proaktiva, i mitt fall för att jag är för bekväm, för föreningar för att stadgarna som skrevs för 100 år sedan missade paragrafen ”När ni uppfunnit Internet så bör ni gå över till kvartalsmöten”.

Sen har vi individualiseringen. Groucho Marx vars teser ser ut att bli mer korrekta än vad Karls sa för ca 100 år sedan ”Jag vill inte vara med i en förening som släpper in såna som mig som medlemmar”.

23 medlemmar på årsmötet

Gefle IF, en förening som spelar i Allsvenskan i fotboll hade enligt uppgift i Aftonbladet 23 medlemmar på sitt årsmöte, dvs en av toppklubbarna i fotbollen får inte medlemmar att komma till årsmötet för en förening som omsätter tiotals miljoner och borde beröra hälften av de boende i Gävle. 

I den traditionella föreningen blir medlemmarna allt mer ensamma.

Själv har jag trots att jag tillhör den generation som vuxit upp på toppen av Folkrörelsesverige slutat gå på golfklubbens årsmöten, jag ser mig som kund snarare än medlem. Jag är dessutom helt övertygad om att de som går på årsmöten inte fattar de bästa besluten för medlemmarna men hellre än lägga tid på att engagera mig byter jag klubb om det blir för dåligt.

Som åskådare ökas kravet på att man skall bli sedd som individ, kunna få den lösning man själv föredrar (och är beredd att betala för) samt en upplev kvalitet och tidseffektivitet som inte leverantören känner. 

Stackars valberedning

Tittar vi på ungdomarna, de som sedan Sokrates för 2300 år sedan är sedda som den grupp som är oartig, lat, otacksam och bekväm, har förändringen gått fort. Är inte idrotten kul, häftig, rätt kompisgäng med flera faktorer så ryker den vid 12-14 års ålder. Argument från mor och farföräldrar att idrotten är bra, den ger dig förutsättningar för framtiden räcker ingenstans i den åldern och vad de pinsamma föräldrarna säger är rätt oväsentligt. 

För att då sammanfatta är föreningen illa rustad för en framtid där jaget går före laget för att citera Mona Sahlin. Lägg på förändringstakten som föreningen inte heller är byggd för och det krävs rätt mycket mod och genomförandekraft hos de som skall bli framtidens vinnare.

Så här någon dag innan RF:s valberedning presenterar sitt förslag till ny ordförande får vi hoppas att deras förslag är en människa som är väldigt ung i sinnet, med massor med energi och definitivt beredd att avgå om det de ser som nödvändiga förändringar röstas ner av andra. 

Svensk idrott förtjänar inte en förvaltare som redan nu kan börja fundera på hur dödsboet skall fördelas. Ser man det nödvändigt att vara en del av ett samhälle som förändras väldigt snabbt för att inte hamna fel så är det nog så att det krävs en fot på gasen och ingen på bromsen.