Den välmående medelålders medelklassen tränar redan i stor utsträckning, vi finansierar vår träning själva för vi har kunskap nog att förstå att den privata vinsten i form av färre sjuka år på ålderns höst är värt massor. Men de andra då...

Samhällets totala stöd till det s.k. civilsamhället är okänt, men hamnar på 40-60 miljarder kronor. Idrotten får runt 7,5 miljarder, men generar 40 miljarder i skatter. 

Vid ett seminarium i Almedalen, där bla Golfhälsominister Wikström och Moderaternas idrottstalesperson S Quicklund medverkar, visar golfförbundet och Korpen på ett nytänk på folkhälsoområdet som kan spara tiotals miljarder per år för samhället.

Föråldrat system

Dagens modell för samhällets stöd till idrotten är föråldrat och ineffektivt. Det ser kortfattat ut så här:

Stat, regioner och kommuner ger stöd till förbund, distrikt och föreningar.

Stat och kommuner ger bidrag till ungas träning (aktivitetsstöd)

Privatanställda tjänstemän får friskvårdavdrag.

Det totala stödet till idrotten bedöms ligga på knappa 7 miljarder plus 1,5 i friskvårdsavdrag. 

40 miljarder tillbaka till staten

Samhällets totala stöd till det s.k. civilsamhället är en okänd storlek men bör hamna på 40-60 miljarder för allt från Opera för de välbeställda, bidrag för att bli mer religiös, bidrag för att inte betala alkoholskatter och oceaner av andra aktiviteter som i en del fall bara går att läsa om hos Slöseriombudsmannen. 

Här kan tyvärr uppemot hälften av bidragen ses som totalt utan samhällsnytta.

Idrottens bidrag till samhället är utöver folkhälsa dessutom de ca 40 miljarder i skatter som idrotten genererar. 

Utöver friskvårdsavdrag så föreligger inget stöd till vuxna som idrottare mer än de delar av stödet till förbund och föreningar som används till s.k. elit för ett fåtal. 

En för stor del av stöd till RF, förbund och distrikt går till idrotter som löpande minskar i medlemsantal och antal träningstimmar. I realiteten är ca 30 av 70 förbund döende och de skulle inte klara RF kraven på att bli medlemmar idag. De saknar förmåga att i mätbar omfattning bidra till samhällsnytta.

Måste finnas motkrav

Ekonomiska realiteter gör att ett framtida samhällsstöd till idrotten bör baseras på hur samhället skall tjäna på idrotten. Dvs ungefär så här:

• Stöd till ungdomsidrott (bredd) bör då förändras så att antalet barn i ålder 12-18 betonas, dvs förbund och föreningar som elitsatsar straffas. Samhället har inga vinster av att få fler elitspelare, samhällets vinster med ungdomsidrotten ligger på att färre som använder droger, färre som röker, minskad barnfetma och fler som klarar skolan. Något som idrotten bevisligen kan leverera. Dock kontraproduktivt om bara de bästa skall få fortsätta efter det att man fyllt 13.
• Stöd till förbund och distrikt bör fokuseras på motkrav på områden som integration och leverans. Dvs mer pengar till de som växer och levererar och mindre till de som tappar. Här bör SPK (Svett per krona) vara rådande.
• Elitidrotten skall inte ha något stöd alls. Den skall generera samhällsnytta genom att skicka in miljarder i skatter till samhället. Icke kommersiell elitidrott får betalas av de som håller på med den och sponsorer.

Röra på sig - av eget intresset

Idrotten som del av integrationen bör ges väsentligt utökat stöd eftersom det så här långt är den enda verksamheten på integrationsområdet som fungerar.  Här är återbetalningen fler som kommer i arbete tidigare. Min bedömning är att satsningar på unga tjejer är särskilt viktiga eftersom det är lönsammast. De studerar, får höga betyg och får jobb till skillnad från de unga pojkarna.

Därutöver behöver vi modeller för att få så många som möjligt att träna varje vecka. Träningen ger med automatik sundare mat, mindre rökande och så vidare. 

Idag ökar antalet år mellan fullt frisk och död, dvs en period där de äldre både lider och kostar väldigt stora belopp för samhället. Hemska sjukdomar som cancer håller nere siffrorna medan vällevnadssjukdomar ökar antalet år.  

Sist jag kollade ville exakt noll procent av mina vänner bli gammal och sjuk. Alla ville leva länge fullt friska.

De som tränar har enligt HUI tre år färre år mellan fullt frisk och död. Andra rapporter har pekat på fem år. Oavsett vilket så är enorma besparingar för samhället i äldrevård, sjukvård, pensionssystem.

De som tränar arbetar med stor sannolikhet också längre och har färre sjukdagar under tiden de arbetar. Här uppstår mycket stora tillkommande intäkter i skatter och minskade kostnader. 

Kostar inte Magdalena Andersson

Vi har idag utöver det ineffektiva friskvårdsavdraget inget system för att skapa de här vinsterna.

Om nu Golfen och Korpen säger att de kan fixa 100 000 personer till som tränar, dvs säg tre gånger i veckan, 40 veckor per år, dvs 12 miljoner träningstillfällen ytterligare med en samhällsvinst på totalt över individernas livslängd på 90 miljarder bör väl samhället fundera någon sekund och ställa motfrågan vad kostar det?

Svaret lär vara i antal miljoner och även utan doktorsgrad i ekonomi är det min bedömning att det alltid är lönsamt att satsa miljoner för att vinna miljarder. Svaret är också att vi behöver ändra stöd till idrotten så att vi får fler idag passiva vuxna att idrotta. 

Det behöver inte kosta Magdalena Andersson en krona. Förändrat friskvårdsavdrag och en sockerskatt betalar och förstärker vinsterna. Att styra över bidrag till religiösa organisationer som egentligen bara skadar samhällsutvecklingen till folkhälsa en annan bra väg framåt.

RUT-avdrag för motion är en annan logisk lösning. Alla former av tekniska lösningar som Runkeeper och 100 andra bör gå att använda för att säkra att det blir mycket svett per krona.

Vi kan - även på egen hand

Alla nya lösningar bör självfallet inte ha organisationskrav. Om en golfare är kund till en privat golfbana eller medlem i en ideell torde vara ointressant ur ett folkhälsoperspektiv. 

Att spela fotboll i Korpen borde gå utan att vara medlem. Organisationen Hej Främling i Östersund är inte med i RF men gör ett fantastiskt arbete med att få flyktingar att idrotta. Huruvida människor går på ideella Friskis eller på privatägda Sats är rätt ointressant och självfallet är våra promenader på en timme i rask takt helt utan organisatorisk tillhörighet lika viktiga för vår vikt, hjärta-kärl och benskörhet som om vi hade promenerat i organiserad form. 

Många nya nät och sociala media baserade strukturer som gör att fler motionerar mer bör premieras på samma sätt.  Pensionärsorganisation såväl allsköns fritt skapade nätverk som gör att fler rör på sig. Alla skall kunna få samma stöd om samhällsvinsterna skall bli så stora som vi behöver.

När samhället är en vinnare

RF bör självfallet ta konsekvensen av detta och se till att de blir den centrala organisationen för allt idrottande, inte bara ideellt. Logiken att RF bara skall vara för ideella föreningar påminner i allt för stor utsträckning om argumenten för Brexit.

Att det samhällsekonomiska läget är sådant att staten måste kräva samhällsnytta och samhällsvinster i stödet till civilsamhället måste alla acceptera och då är det lika lite samhällsnytta med att 14 personer åker kälke som att hatpredikanter bjuds in med hjälp av statsbidrag.

Idrotten förtjänar väsentligt större bidrag men de uppstår bara om samhället är en större vinnare.

De står utanför ändå...

Sedan är det inte lika enkelt att få alla att träna som vi tror. Den välmående medelålders medelklassen tränar redan i stor utsträckning, vi finansierar vår träning själva för vi har kunskap nog att förstå att den privata vinsten i form av färre sjuka år på ålderns höst är värt massor.

Invandrarkvinnor som inte får träna för sina män, ensamstående med barn och låga inkomster som inte orkar eller har råd. Ensamma äldre och flera andra grupper. Den stora nyckelfrågan som återstår att svara på är hur vi når dessa.

En slutsats är dock given redan nu. Golfförbundet och Korpen får ses som föredömen som i handling befinner sig långt före resten av idrotten såväl som RF genom sitt agerande. 

SGF och Korpen blir förhoppningsvis föredömen för en modern idrottsrörelse såväl som moderna system för samhällets stöd till idrotten.