Det är väl naivt förstås att hoppas, att den galne Fifa-chefen Gianni Infantino, som i varje fall tills nu trott att han ensam kan styra hela världsfotbollen efter egna regler, skall ha tagit ett steg för långt och att det är början till att han faller. 

Men det ger ändå lite hopp för en fotboll som var på väg att själv nå stupet räddades av att han äntligen fick det motstånd han borde fått för länge sedan.

Infantinos idé om att sälja ut VM i fotboll, den samlade världens allra största, samlande evenemang, var inte ens förankrat i Fifa. Lika lite som hans helt stupida idé att ge ett fredspris till sin broder i fotbollens egen lilla ensemble - Galenskaparna. Även förslaget om att sälja ut andelar till privata investerare är uppenbarligen orkestrerat med delar av Trump-klanen inblandad. Nu har Infantino tvingats till reträtt.

En avskyvärd sörja

Det har luktat illa om Fifa länge. Nu stinker det av en avskyvärd sörja och det är klart att den lika galne domptören i Vita Huset har ett finger med (om än indirekt så genom sin svärsons broder) i spelet. Infantino och den europeiska konfederationen, Fifa, och Uefa har varit lite på kollisionskurs förut men i den alltmer kommersialiserade fotbollen, där så många vänt ansiktet bort från folket och stuckit in näsan varhelst det luktat pengar, var det nog många som trodde att Infantino i vanlig ordning skulle kunna härja fritt utan motstånd. 

Därför känns Uefas klara och tydliga motstånd ändå hoppfullt. Uefa basar över världsfotbollens starkaste världsdel. I Europa finns världens alla stjärnspelare, här finns världens starkaste klubbar och de allra flesta av landslagens främsta. 

I den nyligen avslutade VM-turneringen fanns sex europeiska lag i kvartsfinalerna (Frankrike, Belgien, Spanien, Norge, England och Schweiz), ett från Afrika (Marocko) och ett från Sydamerika (Argentina). I semifinalerna var tre av lagen från Europa. Så den bojkott av alla Fifas turneringar som Europa hotade med hade betytt döden för VM. Så det var ett högt spel Infantino spelade när han trodde att löftet om 390 miljoner kronor till medlemsländerna som snabbt accepterade hans förslag, rena utpressningen, inte skulle kunna gå att stå emot.

En fjäder i hatten

Europa gjorde det. Nord- och Centralamerika gjorde detsamma liksom Karibien. Och Uefa - som när nu förslaget dragits tillbaka - kan pryda hattarna med glada fjädrar - kommer att fortsatta jakten på Infantino och hans egensinne och odemokratiska sätt att leda världens största idrott. 

Infantino lovade vid sitt tillträde som Fifa-bas en transparent ledarstil, men från Uefa deklarerar man nu, att han helt misslyckats med att leverera sina löften. De kritiserar den diktatoriska ledarstilen och avser att djupt analysera hur Infantinos idéer kunde få fäste och hur en plan för VM-fotbollens fortsatta ägarstruktur kunde sättas i verket utan någon föregående utredning och omröstning i de beslutande organen. 

Europas samlade fotbollsförbund har nu förklarat att de tappat förtroendet för den högsta ledningen, Fifa. Det hade naturligtvis varit hälsosamt om samma beslutsamhet hade visats i Afrika, Asien och Sydamerika men det är där Infantino har sina hårt pressade hejdukar som ger sina röster till honom mot hygglig ersättning. Men genom Europas styrka som fotbollens högsäte tog det skruv och när Infantino ett tag talade om att fortsätta processen även med Europas bojkotthot hängande äver sig och till med talade om en ”demokratisk procedur”, så tog han ett steg som borde leda till att hela fotbollensvärlden går samman och avsätter honom vid kongressen i Marocko i mars nästa år. Han är i sitt långt framskridna stadium av självhävdelse, omdömeslöshet och maktgalenskap farlig för fotbollen.

Hans största misstag

Att Infantino vände alldeles nära stupet är naturligtvis en triumf för Uefa-presidenten Aleksander Ceferin. Att han fick ett enat Uefa att gå i taket och förhindra Infantinos utförsäljning var naturligtvis det enda kloka och det helt avgörande för att frågan vände. Men Uefa-basen har väl också sina händer i diverse syltburkar (vilket Noa Bachner utreder i en bra krönika i Expressen) och Europa är ju inte heller helt fritt från privat inblandning både i klubbar och i Uefa och av de stora investerarna, 

PSG:s qatariske president, Nasser al-Khelaifi ingår i Uefa:s exekutivkommitté. Många av de europeiska storklubbarnas privata ägare, antingen de kommer från USA eller oljeländerna har därmed stort inflytande över, till exempel,  Champions League, påpekar Bachner. Det är naturligtvis helt riktigt att fotbollens stora klubbar numera ägs av privata eller regimstyrda investerare där den demokratiska tågordningen in är ledstjärnan.

Men just därför krävs ett yttre ramverk på världsnivå som måste dra den röda linjen och inte överskrida den. Fifas president har aldrig sett den där linjen, han talar bara maktens och pengarnas språk. Men nu gick han förlångt i tron på sin egen odödlighet och det känns ändå som en liten triumf för rättvisa, lag och ordning att även de på andra sätt helt kommersiellt styrda tyckte att detta var att gå för långt. Infantinos stora misstag och största motstånd borde därför applåderas i hela världen. Och en stark motkandidat plockas fram.