Den klena undersökning tidningen bygger sitt påstående på gjordes mellan 15 juni och 25 juli, d v s under den period då Pia Sundhage genomgick sin kanonisering i de svenska medierna och EM i fotboll (för kvinnor) arrangerades i Sverige.

Det är ungefär som att göra en mätning av det politiska materialet i tidningarna under socialdemokraternas partikongress och konstatera att sossarna favoriseras i medierna.

Trodde forskare ställde högre krav

Men det märkligaste av allt; på denna tendentiösa och korta undersökning uttalar sig Gunilla Jarlbro, professor i Media- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, bestämt och finner bevis för att tidningarna vaknat och att kvinnliga reportrar ökat genusmedvetandet på tidningsredaktionerna.

Jag trodde verkligen att den akademiska forskarvärlden ställde högre krav på undersökningar innan professorer drog sina slutsatser.

Hon talar nämligen helt i nattmössan.

Vore att nedvärdera kvinnliga reportrar

Det är inte förekomsten av kvinnliga reportrar som förklarar den kompakta bevakningen av dam-EM i fotboll. Inte heller baskettjejernas internationella framgångar. Att Serena Williams kom till Båstad, att Frida Wallberg hjärnskadades i ringen, att Irene Eklund slagit ett 30 år gammalt rekord, att Sarah Sjöström tagit EM-guld är framgångar och händelser som är journalistiskt självklara att rapportera, har inte ett dugg med eventuellt nytänkande på sportredaktionerna eller förekomst av kvinnliga reportrar att göra.

Det skulle vara att nedvärdera de många duktiga kvinnliga reportrarna i svensk sportpress på senare år, att hävda att de gör sina bedömningar utifrån genusperspektiv istället för journalistisk fingertoppskänsla.

Tidningar skall inte redigeras på genusmässiga utan journalistiska grunder. Det  är prestationer, genomslagskraft, konkurrens, kvalitet, internationella meriter, attraktionskraft, publikintresse mm som styr vad som skall stå i tidningen. Så sker vanligtvis - EM-turneringen nyligen var möjligen ett hysteriskt undantag - och det är absolut ingenting nytt.

Då hade det varit skillnad

Jag menar, om DN gjort sin undersökning under vardagsfotbollen - när t ex herrmatcherna i Malmö lockar 15 000 åskådare och tjejerna endast 700, trots den makalösa EM-publiciteten, eller under ishockeysäsongen, så hade man funnit att kvinnorna inte tagit över sportsidorna.

Kvinnorna har absolut inte varit förfördelade i svensk press. De har fått förtjänad publicitet. Länge. I simning har Therese Alshammar och Sarah Sjöström dominerat, ingen manlig simmare har haft en chans i mediamatchen.

I skidor handlar det lika mycket om Charlotte Kalla, Anna Haag och Ida Ingmarsdotter som om Johan Olsson och Marcus Hellner. I varje fall är det helt prestationerna som dikterar publiciteten. Precis som det skall vara.

För att inte tala om Anja Pärson som utklassat allt.

Svenska kvinnor är bäst i världen

I skidskytte har Forsberg, Aco och Helena Jonsson sett till att ge övervikt åt damsidan.

I friidrott har Kajsa Bergqvist och Carolina Klüft aldrig behövt uppleva att de fått operera i skuggan av Stefan Holm eller Christian Olsson. Snarare tvärtom.

Att svenska kvinnor är bäst i världen är ingen ny upptäckt. Det har vi vetat och beskrivit länge.

"Tidningarna har väl vaknat och insett att den andra hälften av befolkningen också är oerhört sportintresserad", säger professor Jarlbro.

Varför går de då inte på damfotboll?

Tror hon verkligen att en tidning skriver om kvinnliga prestationer för att få kvinnliga läsare?

Om halva befolkningen ( den kvinnliga) skulle välja kvinnlig fotboll borde damallsvenskan i så fall ha samma publiksnitt som herrallsvenskan.

Knappast så va?

Intresset för fotboll har ökat enormt bland kvinnor de senaste decennierna. Men i huvudsak för manlig fotboll.

Vi väljer efter kvalitet och värde

De flesta idrottskonsumenter väljer strikt efter kvalitet och underhållningsvärde. Könet underordnat.

Jag läser, precis som säkert de flesta män, om intressanta personligheter i sportens värld. Kvinnor lika intressanta som män. Naturligtvis.

Och svensk idrott har under rätt lång tid nu haft exceptionellt framgångsrika kvinnor på den internationella scenen. Och de har på intet vis missgynnats i medierna.

Om kvinnor tar mera på plats på sportsidorna så beror det vanligtvis på att de sportsligt förtjänar det, inte att några sportredaktioner "har vaknat".

Mest orolig över den professorn

Att sedan fotbollen och ishockeyn styr över dominansen åt manligt håll är en annan sak. Inte så mycket att göra åt tror jag. Inte heller det är en genusfråga utan ett resultat av korrekt journalistisk bedömning.

Tidningar skall inte försöka skapa en jämställd värld för att sedan skildra den utan bevaka världen så som den ser ut.

De tidningar som görs till genusprojekt kommer snart att gå i graven.

Men nu oroas jag mest för studenterna vid Media- och kommunikation vid Lunds universitet som har en professor som drar "säkra" slutsatser på helt värdelösa forskningsresultat.