Nej, det är inte Danmarks mest lysande tid den vi nu upplever.

Malmö FF vann play off till Europa League i Midtjylland, de svenska fotbollstjejerna dominerade totalt mot Danmark i Viborg (som ligger i Midtjylland) och om inte en olycka kommer ensam så räcker det heller inte med två. Danmark saknar just nu herrlandslag och ämnar skicka ut ”amatörer” till landskamper mot Slovakien och Wales. Det är en pinsam maktkamp som nu pågår en knapp halvtimmas tågresa från där jag nu sitter, skriver Åke Stolt

Rubriken, den låter nästan som en valaffisch. I dessa valtider är det många politiker som trycker på värdet av att Sverige har en plats i Europa; i alla fall i ett av seende har Malmö FF redan gjort dem till viljes. 2-0-segern i danska Herning mot en konstruktion som kallas Midtjylland betyder att nye tränaren Uwe Rösler är obesegrad efter femton matcher och har blivit precis den frälsare som det var tänkt, skriver Åke Stolt.

Efter ett fantastiskt fotbolls-VM är det alltid en omställning att skruva ner förväntningarna och börja följa allsvensk fotboll. Med det avklarat och efter en hoppingivande injektion i form av Norrköping-Hammarby (mållöst men inte fantasilöst) kom så ett abrupt uppvaknande igen. 

Krönika: När historien någon gång skrivs, när Sarah Sjöström är färdig med sin simning, måste vi kanske ge henne epitetet Sveriges mest framgångsrikare idrottare.

Det är visserligen inflation i mästerskap och grenar när det gäller simning. Sarah har haft så många fler chanser än de flesta andra att hamstra internationella mästerskapsmedaljer. Det hoppas jag att historieskrivarna inte heller glömmer.

Men trots det, så..., betonar Åke Stolt.

Nationaldag på lördagen, VM-guld på söndagen, Macron lycklig och kramsjuk på läktaren, det mest välbetalda stjärnorna som som trädde fram, Didier Deschamps som gled runt på planen i ett segerrus för att omfamna alla sina världsmästare. Han som nu är en av tre (brassen Zagallo, tysken Franz Beckenbauer) som vunnit VM-guld för sitt land både som spelare och coach. Vilken turnering, vilket slut, vilka världsmästare! Frankrike var i mina ögon favoriter - och de höll. Det händer inte alltför ofta att man tippar rätt, konstaterar Åke Stolt.

Jag satt en gång i Paris och funderade kring de stora fotbollsländernas nationalkaraktärer - det var strax förre VM 1998 - och vad skulle man egentligen säga om Frankrike, detta Frankrike som dittills bjudit den mest bedårande fotbollsunderhållning men aldrig fått bli världsmästare. Och så hände det; Zinedine Zidane nickade in två mål mot Brasilien och hela Frankrike förändrades. Dags igen?, undrar Åke Stolt efter segern i semifinalen.

Jag brukar säga att jag sett tre generationers svenska fotbollslandslag i - ja, faktiskt - världsklass. Georg ”Åby” Ericson hade med sig ett till Västtyskland 1974, Tommy Svenssons bronslag 1994 fick till och med en medalj som bevis på sin värdighet, men också 2002 (främst i EM 2004) i Japan/Sydkorea fanns kapacitet att ta laget till samma nivå som nu. För nu får vi tillfoga ett fjärde: Andersons Killar, betonar Åke Stolt.

Jo, jag håller fast vid det jag skrev; aldrig har vi sett så många fina fotbollspelare från så många länder, generationer och kulturer som detta år i Ryssland.

Därmed inte sagt att alla av dem ger av sin fulla potential och bestrålar oss med sin skönhet.

De som gillrar fällorna för högdjuren har också sin bästa tid. Som vår halländske Janne Andersson, skriver Åke Stolt.

Jag sitter mitt i idyllen. En underbar svensk skog. 29 grader varmt. Koltrastarna skriker som om de visste vad som hade hänt. Flugorna är inte kloka. Solen vägrar att gå ner. Så fick vi den där VM-sommaren igen, skriver Åke Stolt.