Det är när känslorna styrs mot ytterligheterna, när inre krafter måste mobiliseras för att hantera djupaste sorg och yttersta glädje som det där man kallar moral, laganda och professionalism får sitt verkliga test.

Det går inte att säga att sorg och glädje balanserar varandra i livet. För även om de bor i samma rum lever de sitt eget liv. Sorgen blir inte mindre för att glädjen lockas fram - bl a med hjälp av en fantastisk prestation i en svår fotbollsmatch - men båda är på något vis livets förutsättning.

Fantastisk och fanatisk

Det var en chock för hela Malmö FF (spelarna då på träningsläger i Marbella) när nyheten kom att ordföranden Håkan Jeppsson hittats död av sin städerska på morgonen torsdagen den sjätte december efter en förmodad hjärtinfarkt. Sättet på vilket klubben hanterat sorgen och samtidigt en vecka efter chockbeskedet prestera sin bästa match sedan Champions League-äventyret vittnar om en klubb med djup, äkta sammanhållning, lojala spelare och ett ledarskap som är värt respekt.

Det går inte att komma ifrån att denna tragiska händelse fanns med i klubbens förberedelser, spelarnas tankar och alla som drabbats av sorg vet hur det suger också fysisk kraft ur kroppen.

Med detta i beaktande bör man sätta bragdstämpel på MFF:s prestation. Motståndarna, Besiktas från Istanbul, är ett respekterat fotbollslag med en högstanivå som duger till att betvinga också de bästa. Miljön är minst sagt utmanande. Jag har varit ett flertal gånger i Istanbul, både med MFF tidigare och med svenska landslaget. ”Håll ut de första tjugo” har alltid varit ledordet. Publiken är fantastisk och fanatisk - men inte av det lojala slaget. Inte sällan - och så blev det också nu - tar otåligheten över och uppmuntrande sång och applåder vänder till visslingar och buande.

Rösters dundersuccé

 Det är också ett omslag i ”klimatet” som motståndarna måste hantera.

Under en rörig inledning var Besiktas ledningsmål på väg in flera gånger. Men den här kvällen stod ribba, stolpar och stjärnorna över Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna rätt och när säcken skulle knytas ihop, bara någon dryg vecka före jul, var det en rättmätigt förtjänad klapp med guldsnören som låg där för frakt hem till Malmö.

Den tyske tränaren Uwe Röslers dundersuccé förstärktes ytterligare. Han har lett laget i fjorton internationella tävlingsmatcher sedan i somras och bara förlorat en samt fört laget från tionde till tredje plats i Allsvenskan. Hans filosofi påminner inte så lite om Janne Anderssons, även om de matematiska formlerna ser lite annorlunda ut. Två forwards som jobbar stenhårt med offensivt försvar, ett böljande mittfält som fladdrar över både bredden och djupet, ett resolut och hårdnackat försvar.

Det var en taktisk triumf i första hand men med ovanligt osvenskt och moget passningsspel och en aldrig sviktande ambition att söka framkomstmöjligheter.

Antonsson i landslaget

Mer och mer åt sig MFF in i matchen och det var ingen tillfällighet att segermålet i den 51:a minuten var ett samarbete mellan tre av matchens främsta aktörer. Den förre Östersundspelaren Fouad Bachirou, planens allra skickligaste med briljant teknik och fantasifullt rörelseschema, hittade Markus Rosenberg, som med ryggen mot mål vred bollen i en båge till anfallsläge för svensk fotbolls kanske allra bästa forward just nu, Marcus Antonsson. Lång, snabb löpning med bollen, en kort sekunds sans och koncentration, som en skidskytt på vallen, och så ett lagom skruvat avslut intill stolpen. Ett klassmål rakt igenom. En jobbannons på den europeiska arbetsmarknaden om man så vill.

Kapten Markus Rosenbergs betydelse för det här Malmölaget kan inte överskattas en vecka som den klubben gått igenom. Med sin resning, sitt starka klubbhjärta, sin lojalitet blev han en sammanhållande kraft. I Istanbul gick han bräschen med en aldrig sinande arbetsinsats. Och fick med sig alla.

Marcus Antonsson är i mina ögon den naturlige efterträdaren till namnen Berg i landslaget. Antonsson har samma arbetskapacitet i det höga försvarsspelet men är snabbare, bättre placerad än Berg där chanserna dyker upp och kvickare att slå till. Håller han den nivå han med stigande kurva visat i Malmö, bör han vara given i det landslag med akut forwardsbrist som Janne Andersson basar för.

80 miljoner rikare

Med spel i Europa Leagues 16-delsfinal (minst) stärker Malmö FF ytterligare sin ekonomi. Redan före matchen i Turkiet var mer än femtio miljoner inspelade. Segern mot Besiktas gav 5,6 miljoner, andraplatsen i gruppen gav ytterligare fem miljoner och en plats i 16-delsfinalen ger fem miljoner till. Det finns ytterligare någon miljon ur en bonuspott att plocka hem. Runt 70 miljoner totalt har Europaäventyret dragit in. Och då skall MFF:s egna biljetter läggas till samt utdelning från en rikligare TV-pott. Tänkbar slutsumma: 80 miljoner.

Samtidigt står den gamla ”mjölkkossan” HIF i sin sju mil norrut och med 13 miljoner back som totalt raderar ut klubbens kapital och riskerar den allsvenska nykomlingens elitlicens 2020. Kanske dags att ta mössan i handen och resa ner till ”banken” i Malmö och be om ett lån.