Jag skrev en krönika häromdagen om MFF:s tuffare linje och satsningar mot Europa och nämnde i slutet av texten det kommande valet. Att jag trodde på en fortsättning i Jeppssons anda. Reaktionerna kom snabbt och oväntat från ett flertal håll. En del av dem löd: ”den mannen får inte bli Malmö FF:s ordförande.” Det var betydelsefulla personer, vissa klubben närstående, som sade sig vara oroliga för Pålssons ledarstil som de både fått vidkänna, hört från andra och hade dåliga erfarenheter av. Jag var själv ovetande. Känner inte alls Pålsson. Har därmed inga synpunkter på honom. Jag litade på det Malmö FF skrev själva på sin hemsida när valberedningens förslag presenterades. Där skrev klubben bl a, att Pålsson efter nio år som koncernchef för Hilding Anders ”valde att trappa ner den aktiva karriären.”

Fick sparken

I själva verket fick han sparken med omedelbar verkan, bortlyft av styrelseordföranden Fredrik Arp. Det skriver, i en skarp debattartikel i Sydsvenskan söndag, MFF-medlemmen nummer 28820, Jan Wifstrand. Han skriver också att Pålsson sedan dess inte fått ett enda exekutivt jobb i näringslivet. Rubriken på hans text: ”Valet av av ordföranden till MFF tycks vara riggat. Valberedningen tar nu en bekväm väg, hukar sig för nära påtryckningar.” Det är ett hårt angrepp på valberedningen men indirekt på hela klubben. Jag känner Jan Wifstrand väl. Han var min chefredaktör på Sydsvenskan 1992-1998. Han arbetade som redaktionschef på DN 1985-1991 och kom tillbaka till företaget som dess chefredaktör 2003-2006. Han har startat och är ensam ägare till nyhetstjänsten Rapidus som bl a bevakar Öresundsregionen, han sitter med i Svenska Handbollslandslaget AB:s med flera styrelser, han är flitigt anlitad moderator och har ett stort nätverk i företagsvärlden. Så det är från ett tungt namn som den hårda kritiken riktas mot Malmö FF:s ordförandeprocess. Han menar att det inte funnits någon debatt alls och att det förekommer osanningar i presentationen av den föreslagne ordföranden.

Vanskliga följder

Bl a riktar han kritik mot Anders Pålssons entré i MFF-styrelsen 2010 som han menar skedde genom att han ”köpte sig in” genom att stort öka sitt företags, Hilding Anders, sponsorpott i MFF till 1,8 miljoner. Wifstrand skriver: ”Det är något i MFF som inte står rätt till. Ett betydelsefullt val av ordförande diskuteras inte. Valberedningen har föreslagit Anders Pålsson, så saken är klar. Han blir ny ordförande. Det är ett val klubben kan komma att ångra.” Ordförandefrågan diskuteras i klubben närstående stödföreningar. Kritiken och omdömena om den nye (?) ordförande har nått också mig efter min text i Idrottens Affärer, där jag var aningslös och inte alls medveten om den kritik som funnits och finns mot Pålsson. När det gäller att skapa nätverk bland samhällets makthavare och skapa goda internationella relationer, att ha hög trovärdighet i mångfalds-, jämställdhets- och värderingsfrågor, att ha erfarenhet av medier och att utsättas för medietryck fyller inte Pålsson nödvändiga kriterier på ett tillfredställande sätt, menar Wifstrand. Han skriver: ”Att Pålsson aldrig varit föremål för löpande medial bevakning kan i det utsatta läge en ordförande för MFF ibland befinner sig i få vanskliga följder.”

Skäl vara oroliga

Han menar också, att det faktum att Pålsson inte alls har den starka position i näringslivet som påståtts, att han fick sparken och sedan dess inte fått några tunga jobb i näringslivet ”negativt påverkar hans möjligheter att bygga upp ett starkt nätverk i makthavarkretsar, något som är viktigt när man leder en framstående organisation. En ordförande för MFF behöver visa var klubben står i dagens centrala värdefrågor. Pålsson har hittills aldrig markerat sig inom sådana områden”, skriver Jan Wifstrand i sin debattartikel i Sydsvenskan. Med tanke på hans stora nätverk, sin kunskap om det skånska näringslivet och sin breda erfarenhet bl a med utsikt från det svenska medielandskapets högsta toppar, måste man se Wifstrands artikel som extremt tung och tankeväckande. ”Med tanke på att Malmö FF är en angelägenhet av yttersta vikt, med Skånes starkaste varumärke alla kategorier, har medlemmarna starka skäl att vara oroliga”, skriver han avslutningsvis.

Tänkbaras kandidater

Själv har jag hittills bara förvånats över tystnaden efter Håkan Jeppssons bortgång. Att det inte alls diskuterats några heta namn i ordförandefrågan. Att inte någon starkare profil presenterats. Förvånad över att en tilltänkt ordförande inte ens intervjuats i den tidning, Sydsvenskan, som tassar så tätt i stigarna runt MFF. Sydsvenskans sportkrönikör Max Wiman har tydligen också, i en nättext som gått mig förbi, oroat sig för tystnaden kring det oerhört viktiga ordförandevalet i en tid när MFF storsatsar mot framtiden. Och naturligtvis är jag förvånad över att ingen av dem som till mig och tydligen till andra kritiserat och hyst oro för ”det tysta valet” inte gått ut offentligt med sin kritik eller kommit med motkandidater. När jag nu hör mig för i kretsar med insyn är det flera som stämmer in i Wifstrands kritik. Han ger i sin debattartikel sina förslag till tänkbara kandidater; Swedaviachefen Jonas Abrahamsson, bankmannen John Abrahamson, Jan Dahlqvist, Polaris, förre MFF-vd:n Per Nilsson, Sam Aston, Additude m fl och skriver: ”Nu väljer valberedningen istället att återföra MFF till stockkonservatismens värld, den som Jeppsson skickligt styrde bort ifrån.”