Varför lockar inte handbollen fler i vardagen?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Det är handbollsfeber igen.

Det brukar bli det när ett svenskt landslag har framgång och presenterar attraktiva karaktärer som sticker ut och avgör matcher.

Det har varit så sedan en man vid namn Bengt Johansson basade över ett lag där Per Carlén och Magnus Wieslander och Magnus Andersson och Ola Lindgren och allt vad de hette tog världen med storm och vann allt utom det olympiska guldet.

Jim Gottfridsson har etablerat sig som en av de mest pålitliga i dagens Handbollslandslag. Foto: Fredrik Sandberg, TT

 

Benga-Johan kallade vi honom, han uppfann en massa roliga kodord till spelvarianter och nästan hela Sverige lärde sig att säga ”görk-börk” med lite Halmstaddialekt.

 

Det var en tjusig tid. Så många skarpa profiler, en del utnämnda till Världens bäste i sin specialitet. Staffan Olssons långa hår svepte med i de överraskande passningsvindarna som kunde vända tvärt och Pierre Thorsson från Linköping satte en underlig skruv på bollen som gjorde målvakterna alldeles snurriga i bollen.

Jag vill inte säga att vi är där - kan inte påstå att vi är lika bra som när Magnus Andersson (också från Linköping) var som bäst och utnämndes till världens bäste handbollsspelare - men lite Benga-Boys-light kan vi väl sträcka oss till.

Då blir det fina tittarsiffror, högt tryck och publikresor till VM.

Men var finns trycket och publiken i vanliga fall?

Trötta akademiker

För mig är fotbollen över allt annat stående i sportväg, men jag har också charmats av handboll och följde bl a Saab i Linköping till flera SM-guld (1968, 1973, 1974), den enda sport av elitkaraktär som Linköping kunde uppvisa på den tiden, fotboll och ishockey svårt eftersatta. Det var då en viss Björn Andersson (jag döpte honom till Lurch efter en figur i TV-serien Familjen Adams), den snällaste av de snälla, stor som ett höghus, ångade fram som en bulldozer i svenska handbollshallar.

Så när jag kom till Skåne (Sydsvenskan 1989) var jag förstås lite spänd på hur det kunde se ut i de riktiga handbollsstäderna - Lund och Ystad. Där fanns den verkliga handbollskulturen, fick jag lära mig - det var som bandyn i Edsbyn - och alla ungar hade en handboll att leka med.

Så jag åkte till Lund snart nog men fann bara en massa halvtrötta akademiker som satt dödstysta och oengagerade i publiken. Det var hetare i Ystad men jag undrade ändå; var är publiken, var är det stora handbollsintresset, var är engagemanget och de häftiga arrangemangen.

Det är möjligen bättre nu men det slår mig ändå; handbollskärleken är enkelriktad; den träffar bara landslaget.

Klubblagshandbollen drabbas av svikande publik, sjunkande status och alla profilerna utflugna ur landet.

Det finns inte ens pengar att tjäna på att fostra upp duktiga spelare och sälja dem utomlands. Det handlar vanligtvis om några hundratusen och det bygger man inte en ny handbollskultur av.

Det finns nästan hundra svenska spelare utomlands. I dagens VM-lag är det väl bara Kim Andersson som just nu har en svensk klubbadress (Ystad). De flesta finns i Tyskland, några i Frankrike, någon i Ungern.

Publiksporten??

Jag läser på Svenska Handbollsförbundets hemsida rubriken: HANDBOLLEN ÄR PUBLIKSPORTEN!

Det är möjligt - men publiken har inte riktigt fattat det.

Svensk elithandboll idag har ett publiksnitt på 1500. Damerna strax över 500.

Det är ju rent uselt.

Och det går inte bara att förklara med att stjärnspelare flyttat utomlands för bättre löner, billigare boende, gratis bilar. Damerna behöver inte åka längre än till Danmark för att fördubbla sina ekonomiska villkor.

Kristianstad  undantaget

Skåne dominerar totalt svensk handboll med fem lag i Elitserien och Kristianstad står i en klass för sig. De senaste åren spelmässigt med Ola Lindgren som tränare men främst publikt. Just nu - när ligan har speluppehåll för VM - har Kristianstad ett snitt på 4228 åskådare. Tack vare intensivt jobb, stark marknadsföring och ett väl inplanterat allmänt stöd. Visst, det är lättare för lag i städer utan konkurrens av hockey och fotboll på elitnivå, men vad har man som konkurrerar i Lund, Ystad, Alingsås, Eskilstuna (nej, jag räknar inte det där ”konstgjorda fotbollslaget”). Här finns mycket jobb att göra.

Så här ser publikligan ut just nu(hemmasnitt): Kristianstad 4228, Eskilstuna 1997, Skövde 1928, Alingsås 1596, Ystad IF 1592, Lugi 1467, Ystad HK 1129, Redbergslid 1086, Malmö 1047, Karlskrona 995, Hammarby 954, Önnered 606, AIK 412.

1455 åskådare i snitt på svensk elithandboll. Det är ju ynkligt av en sport som från högsta ort rubricerar sig ”Publiksporten”.

Slåss med hockeyn

Så här har handbollssiffrorna sett ut, de kanske har varit bättre någon gång, men varför har handbollen aldrig gjort något riktigt försök att slåss med ishockeyn om publiksiffrorna? Jo, jag vet, sporthallarna har varit mycket mindre än hockeyladorna, men nu när det byggs arenor  borde väl handbollen också kunna få väggarna att bågna. De fyller inte ens sina små sporthallar.

Det är inget drag att tala om ens i städer som länge gått under epitetet Handbollsfäste.

Jag har ingen lösning. Jag bara väcker frågan.

Varför bryr vi oss inte om handbollen till vardags? En jämn match med en målvaktsprofil som Palicka som sprattlar och fäller avgörandet är ju väl så dramatisk och underhållande som en hockeymatch.

Varför misslyckas så många s k handbollsstäder med att verkligen bli medborgarnas angelägenhet.

Varför når landslagets PR-kraft inte ut i klubbarna?

1455 i publiksnitt. Det är mer än uselt för ett land som för att så många skickliga handbollsspelare, t ex de som just nu visar upp sig under ett VM i Danmark.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Det anser danska Idrottens Analysinstitut (Idan), i en utvärdering som presenteras i ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
– Idans analys är viktig i ett läge där svensk idrott kommit till ett vägskäl. Vägvalet påverkar inte bara elitidrottens framtid, utan idrottsrörelsen i sin helhet, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv.  Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.