Varför lockar inte handbollen fler i vardagen?
Det är handbollsfeber igen.
Det brukar bli det när ett svenskt landslag har framgång och presenterar attraktiva karaktärer som sticker ut och avgör matcher.
Det har varit så sedan en man vid namn Bengt Johansson basade över ett lag där Per Carlén och Magnus Wieslander och Magnus Andersson och Ola Lindgren och allt vad de hette tog världen med storm och vann allt utom det olympiska guldet.

Benga-Johan kallade vi honom, han uppfann en massa roliga kodord till spelvarianter och nästan hela Sverige lärde sig att säga ”görk-börk” med lite Halmstaddialekt.
Det var en tjusig tid. Så många skarpa profiler, en del utnämnda till Världens bäste i sin specialitet. Staffan Olssons långa hår svepte med i de överraskande passningsvindarna som kunde vända tvärt och Pierre Thorsson från Linköping satte en underlig skruv på bollen som gjorde målvakterna alldeles snurriga i bollen.
Jag vill inte säga att vi är där - kan inte påstå att vi är lika bra som när Magnus Andersson (också från Linköping) var som bäst och utnämndes till världens bäste handbollsspelare - men lite Benga-Boys-light kan vi väl sträcka oss till.
Då blir det fina tittarsiffror, högt tryck och publikresor till VM.
Men var finns trycket och publiken i vanliga fall?
Trötta akademiker
För mig är fotbollen över allt annat stående i sportväg, men jag har också charmats av handboll och följde bl a Saab i Linköping till flera SM-guld (1968, 1973, 1974), den enda sport av elitkaraktär som Linköping kunde uppvisa på den tiden, fotboll och ishockey svårt eftersatta. Det var då en viss Björn Andersson (jag döpte honom till Lurch efter en figur i TV-serien Familjen Adams), den snällaste av de snälla, stor som ett höghus, ångade fram som en bulldozer i svenska handbollshallar.
Så när jag kom till Skåne (Sydsvenskan 1989) var jag förstås lite spänd på hur det kunde se ut i de riktiga handbollsstäderna - Lund och Ystad. Där fanns den verkliga handbollskulturen, fick jag lära mig - det var som bandyn i Edsbyn - och alla ungar hade en handboll att leka med.
Så jag åkte till Lund snart nog men fann bara en massa halvtrötta akademiker som satt dödstysta och oengagerade i publiken. Det var hetare i Ystad men jag undrade ändå; var är publiken, var är det stora handbollsintresset, var är engagemanget och de häftiga arrangemangen.
Det är möjligen bättre nu men det slår mig ändå; handbollskärleken är enkelriktad; den träffar bara landslaget.
Klubblagshandbollen drabbas av svikande publik, sjunkande status och alla profilerna utflugna ur landet.
Det finns inte ens pengar att tjäna på att fostra upp duktiga spelare och sälja dem utomlands. Det handlar vanligtvis om några hundratusen och det bygger man inte en ny handbollskultur av.
Det finns nästan hundra svenska spelare utomlands. I dagens VM-lag är det väl bara Kim Andersson som just nu har en svensk klubbadress (Ystad). De flesta finns i Tyskland, några i Frankrike, någon i Ungern.
Publiksporten??
Jag läser på Svenska Handbollsförbundets hemsida rubriken: HANDBOLLEN ÄR PUBLIKSPORTEN!
Det är möjligt - men publiken har inte riktigt fattat det.
Svensk elithandboll idag har ett publiksnitt på 1500. Damerna strax över 500.
Det är ju rent uselt.
Och det går inte bara att förklara med att stjärnspelare flyttat utomlands för bättre löner, billigare boende, gratis bilar. Damerna behöver inte åka längre än till Danmark för att fördubbla sina ekonomiska villkor.
Kristianstad undantaget
Skåne dominerar totalt svensk handboll med fem lag i Elitserien och Kristianstad står i en klass för sig. De senaste åren spelmässigt med Ola Lindgren som tränare men främst publikt. Just nu - när ligan har speluppehåll för VM - har Kristianstad ett snitt på 4228 åskådare. Tack vare intensivt jobb, stark marknadsföring och ett väl inplanterat allmänt stöd. Visst, det är lättare för lag i städer utan konkurrens av hockey och fotboll på elitnivå, men vad har man som konkurrerar i Lund, Ystad, Alingsås, Eskilstuna (nej, jag räknar inte det där ”konstgjorda fotbollslaget”). Här finns mycket jobb att göra.
Så här ser publikligan ut just nu(hemmasnitt): Kristianstad 4228, Eskilstuna 1997, Skövde 1928, Alingsås 1596, Ystad IF 1592, Lugi 1467, Ystad HK 1129, Redbergslid 1086, Malmö 1047, Karlskrona 995, Hammarby 954, Önnered 606, AIK 412.
1455 åskådare i snitt på svensk elithandboll. Det är ju ynkligt av en sport som från högsta ort rubricerar sig ”Publiksporten”.
Slåss med hockeyn
Så här har handbollssiffrorna sett ut, de kanske har varit bättre någon gång, men varför har handbollen aldrig gjort något riktigt försök att slåss med ishockeyn om publiksiffrorna? Jo, jag vet, sporthallarna har varit mycket mindre än hockeyladorna, men nu när det byggs arenor borde väl handbollen också kunna få väggarna att bågna. De fyller inte ens sina små sporthallar.
Det är inget drag att tala om ens i städer som länge gått under epitetet Handbollsfäste.
Jag har ingen lösning. Jag bara väcker frågan.
Varför bryr vi oss inte om handbollen till vardags? En jämn match med en målvaktsprofil som Palicka som sprattlar och fäller avgörandet är ju väl så dramatisk och underhållande som en hockeymatch.
Varför misslyckas så många s k handbollsstäder med att verkligen bli medborgarnas angelägenhet.
Varför når landslagets PR-kraft inte ut i klubbarna?
1455 i publiksnitt. Det är mer än uselt för ett land som för att så många skickliga handbollsspelare, t ex de som just nu visar upp sig under ett VM i Danmark.
Mest lästa just nu
Ishockeyns 14 SHL-klubbar står ekonomiskt väl rustade inför framtiden. För tredje säsongen i rad noteras nytt publikrekord med totalt 2 417 984 unika åskådare, vilket ger ett publiksnitt med 6 643 åskådaare per match. Det är det högsta snittet någonsin i ligans historia, det tidigare rekordet var från säsongen 2011-2012 med 6 393 personer per match.
- Det råder kaos på många av Stockholms Friidrottsanläggningar!, Det hävdar
Willy Berggren, mångårig ledare inom sporten i huvustan. Han om någon har
erfarenhet och kunskap för att kunna betrakta sportens uveckling. Nu har han
skrivit ett öppet brev och påtalat situation med alla brister och han
vänder sig till ett stort antal ledare,’
Ett historiskt Frölunda-guld fick ordföranden Mats Grauers att till och med gråta.
Inför säsongen 2022-2023 startade Frölunda upp föreningens damishockey. Som sportchef anlände Damkronornas målvaktsikon Kim Martin och som tränare anställdes Erika Holst med 300 matcher för Damkronorna, och som första kvinna invald i svensk ishockeys Hall of Fame..
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
I en intensiv nyhetsflora försvann förra veckan det här högst anmärkningsvärda budskapet: ”Via Gräsroten delar Svenska Spel varje år ut 35 miljoner kronor till ungdomsidrotten och föreningslivet i Sverige”.
I november, då föreningen fyllde 15 år, kunde ordförande Jerry Sjögren meddela att klubben vunnit 100 000 på JOYNA. Några månader senare var det dags igen. Samma lotteri. Samma summa. Samma glädje.
– Galet, helt otroligt, säger en glad kassör vid namn Nina Sjögren.
Delstatliga Telia säljer sin tv och media-verksamhet till Schibsted Media. Tidigare förlusttyngda TV4 är den stora delen.
Affären påverkar åtskilliga sportintresserade människor.
MFF satsar på en stjärnvärvning. Islänningen Arnór Sigurdsson är klar för klubben.
26-åringen håller dokumenterat hög klass och när MFF fick chansen accepterades att han kostar några miljoner. an får tröja nummer åtta och ansluter till laget nästa vecka.Tränaren Henrik Rydström är lyrisk :– Tittar man på vad han gjorde i allsvenskan, så var det en offensiv av högsta klass. Han kan spela i olika offesiva positioner. Han kan vara åtta, tia eller ytter.
Skriv kommentar