Högklassigt, men var är publiken?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Det är handbollsfeber igen.

Det brukar bli det när ett svenskt landslag har framgång och presenterar attraktiva karaktärer som sticker ut och avgör matcher.

Det har varit så sedan en man vid namn Bengt Johansson basade över ett lag där Per Carlén och Magnus Wieslander och Magnus Andersson och Ola Lindgren och allt vad de hette tog världen med storm och vann allt utom det olympiska guldet.

Vardagen för handbollen. En seriematch med måttliigt mycket folk på läktarna, om det inte är match i Kristianstad som har överlägset bäst publiksiffror. Här är en bil från ett möte, Lugi- MalmöHK.Foto Johan Nilsson / TT

Benga-Johan kallade vi honom, han uppfann en massa roliga kodord till spelvarianter och nästan hela Sverige lärde sig att säga ”görk-börk” med lite Halmstaddialekt.

Det var en tjusig tid. Så många skarpa profiler, en del utnämnda till Världens bäste i sin specialitet. Staffan Olssons långa hår svepte med i de överraskande passningsvindarna som kunde vända tvärt och Pierre Thorsson från Linköping satte en underlig skruv på bollen som gjorde målvakterna alldeles snurriga i bollen.

Jag vill inte säga att vi är där - kan inte påstå att vi är lika bra som när Magnus Andersson (också från Linköping) var som bäst och utnämndes till världens bäste handbollsspelare - men lite Benga-Boys-light kan vi väl sträcka oss till.

Då blir det fina tittarsiffror, högt tryck och publikresor till VM.

Men var finns trycket och publiken i vanliga fall?

Trötta akademiker

För mig är fotbollen över allt annat stående i sportväg, men jag har också charmats av handboll och följde bl a Saab i Linköping till flera SM-guld (1968, 1973, 1974), den enda sport av elitkaraktär som Linköping kunde uppvisa på den tiden, fotboll och ishockey svårt eftersatta. Det var då en viss Björn Andersson (jag döpte honom till Lurch efter en figur i TV-serien Familjen Adams), den snällaste av de snälla, stor som ett höghus, ångade fram som en bulldozer i svenska handbollshallar. 

Så när jag kom till Skåne (Sydsvenskan 1989) var jag förstås lite spänd på hur det kunde se ut i de riktiga handbollsstäderna - Lund och Ystad. Där fanns den verkliga handbollskulturen, fick jag lära mig - det var som bandyn i Edsbyn - och alla ungar hade en handboll att leka med.

Så jag åkte till Lund snart nog men fann bara en massa halvtrötta akademiker som satt dödstysta och oengagerade i publiken. Det var hetare i Ystad men jag undrade ändå; var är publiken, var är det stora handbollsintresset, var är engagemanget och de häftiga arrangemangen.

Det är möjligen bättre nu men det slår mig ändå; handbollskärleken är enkelriktad; den träffar bara landslaget.

Klubblagshandbollen drabbas av svikande publik, sjunkande status och alla profilerna utflugna ur landet.

Det finns inte ens pengar att tjäna på att fostra upp duktiga spelare och sälja dem utomlands. Det handlar vanligtvis om några hundratusen och det bygger man inte en ny handbollskultur av.

Det finns nästan hundra svenska spelare utomlands. I dagens VM-lag är det väl bara Kim Andersson som just nu har en svensk klubbadress (Ystad). De flesta finns i Tyskland, några i Frankrike, någon i Ungern.

Publiksporten???

Jag läser på Svenska Handbollförbundets hemsida rubriken: HANDBOLLEN ÄR PUBLIKSPORTEN!

Det är möjligt - men publiken har inte riktigt fattat det.

Svensk elithandboll idag har ett publiksnitt på 1500. Damerna strax över 500.

Det är ju rent uselt.

Och det går inte bara att förklara med att stjärnspelare flyttat utomlands för bättre löner, billigare boende, gratis bilar. Damerna behöver inte åka längre än till Danmark för att fördubbla sina ekonomiska villkor.

Skåne dominerar totalt svensk handboll med fem lag i Elitserien och Kristianstad står i en klass för sig. De senaste åren spelmässigt med Ola Lindgren som tränare men främst publikt. Just nu - när ligan har speluppehåll för VM - har Kristianstad ett snitt på 4228 åskådare. Tack vare intensivt jobb, stark marknadsföring och ett väl inplanterat allmänt stöd. Visst, det är lättare för lag i städer utan konkurrens av hockey och fotboll på elitnivå, men vad har man som konkurrerar i Lund, Ystad, Alingsås, Eskilstuna (nej, jag räknar inte det där ”konstgjorda fotbollslaget”). Här finns mycket jobb att göra.

Så här ser publikligan ut just nu(hemmasnitt): Kristianstad 4228, Eskilstuna 1997, Skövde 1928, Alingsås 1596, Ystad IF 1592, Lugi 1467, Ystad HK 1129, Redbergslid 1086, Malmö 1047, Karlskrona 995, Hammarby 954, Önnered 606, AIK 412.

1455 åskådare i snitt på svensk elithandboll. Det är ju ynkligt av en sport som från högsta ort rubricerar sig ”Publiksporten”.

Slåss med hockeyn

Så här har handbollssiffrorna sett ut, de kanske har varit bättre någon gång, men varför har handbollen aldrig gjort något riktigt försök att slåss med ishockeyn om publiksiffrorna? Jo, jag vet, sporthallarna har varit mycket mindre än hockeyladorna, men nu när det byggs arenor  borde väl handbollen också kunna få väggarna att bågna. De fyller inte ens sina små sporthallar.

Det är inget drag att tala om ens i städer som länge gått under epitetet Handbollsfäste.

Jag har ingen lösning. Jag bara väcker frågan.

Varför bryr vi oss inte om handbollen till vardags? En jämn match med en målvaktsprofil som Palicka som sprattlar och fäller avgörandet är ju väl så dramatisk och underhållande som en hockeymatch.

Varför misslyckas så många s k handbollsstäder med att verkligen bli medborgarnas angelägenhet.

Varför når landslagets PR-kraft inte ut i klubbarna?

1455 i publiksnitt. Det är mer än uselt för ett land som fött så många skickliga handbollspelare, t ex de som just nu visar upp sig under ett VM i Danmark.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Med röstsiffrorna 23 för och 17 mot valdes på lördagen Håkan Svensson, 56 år, till ny ordförande i den ideella föreningen Hockeyettan. Håkan var tidigare ordförande i AIK ishockey i fem år och har suttit som ordförande , tre år,  Hockeyallsvenskan.

Motkandidat var Christer Englund, tidigare ordförande i Svenska Ishockeyförbundet,. Han lanserades av den grupp föreningar som uttalat stöd för avgående ordföranden Ronnie Glysing, 64 år.

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Enskede IK är en av Stockholmsregionens största fotbollsföreningar med 2000 aktiva spelare och 400 engagerade ledare. Nu belönas klubben ordentligt. EIK har tecknat ett sexårigt sponsorkontrakt med RYK GROUP, en familjeägd koncern som investerar i framstående entreprenörsledda bolag. Avtalet är det största i föreningens historia och garanterar klubben ett miljonbelopp varje år under avtalstiden. 

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Thomas Wassberg är aldrig omöjlig. Oavsett TV-kanal och äventyr ställer han upp. När nu Discovery satsar på ett nytt utmaningsprogram är Thomas en av deltagarna. Bland de övriga märks Lisa Ajax, Mikael "Soldoktorn" Sandström och Maria Montazam, Klas Eriksson, Magdalena Graaf, Danyel Couet, och Alexandra Zazzi. 

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.