Boo FF har byggt upp en mycket stor och omfattande ungdomsverksamhet som ofta framhålls som ett föredöme. Men nu börjar klubben snegla mot elit... Tre killar med en boll på väg hem i sommarsverige efter en dag på stranden på Kalmarsandsbadet i Bålsta. De är klädda i kortbyxor och har bara överkroppar. Foto Fredrik Sandberg, TT Nyheter

När den där tanken på att avancera i seriesystemet kommer smygande. När resurserna inte riktigt räcker och någon kommer på idén att hos ungdomslagen finns det pengar. Då...

Vi bor i Saltsjö-Boo, ett gigantiskt sammanhållet område av villor av typisk medelklasskaraktär öster om Stockholm.

Här finns Boo FF som en aktiv väl fungerande förening dit alla, säger alla, skickar sina barn så fort de blivit gamla nog. Boo FF är en av landets större föreningar med tusentals barn och ungdomar som spelar fotboll i föreningens regi. Här är det tidigare tydligt uttalat att man fokuserar på bredd och att de ungdomar som har mer talang skall man slussa vidare mot de som satsar på elit. Min fru var under många år ungdomsledare för det lag hennes dotter spelade i och beskriver en mycket väl fungerande verksamhet med stort engagemang från ledare och föräldrar.

Slå inte sönder grunden

För föräldrar i medelklassen är barnens idrottande något naturligt att lägga tid och pengar på. Vi vet att barnen utvecklas bättre motoriskt och får bättre möjligheter att lyckas i skolan, vilket numera är vetenskapligt bevisat. Och vi vet också att aktiva barn minskar risken för barnfetma och vi är inte dummare än att vi inser att IT-samhället innebär ökad vikt och vi måste se att se till att barnen rör på sig.

Föreningslivet utvecklar barnen socialt och många av oss förstår att det man lär sig på fotbollsträningen utöver fotboll är att fungera i grupp, komma i tid, göra som tränaren säger och göra sitt yttersta. Dvs barnen blir anställningsbara när de växer upp. De har dessutom kul.

Boo FF:s styrelse borde i sömnen kunna inse att målgruppen för deras varumärke är föräldrar i närområdet och att man får deras pengar för att man på ett tryggt, moraliskt och säkert sätt har hand om våra barn. Här finns hela grunden för föreningen, här finns tryggheten ekonomiskt såväl som framtiden.  Boo FF har utöver barnen i området, föräldrar i området, äldre i området (som köper barnens lotter) och kommunen ingen annan att utveckla varumärket mot.

Någon annan måste betala

Med detta som grund blir det nog så förvånande att Boo FF numera också lägger energi på att utveckla ett elitlag, i det här fallet med seniorspelare och division II som mål för herrar och division I för damer. Dvs intäkter, styrelsefokus och ledarresurser skall numera också delas med elitlaget. Att tjäna pengar på ett division II-lag eller damfotboll är omöjligt, att ta sig till den nivån att man kan tjäna pengar är också omöjligt.

Det grundläggande problemet är självfallet att bara en mycket liten del av elitverksamhet är lönsamt och då samhällsnytta är begränsad så uppstår behovet av att någon annan betalar. I den gamla solidariska folkrörelsemodellen gick det för sig, men försöker Boo finansiera sin elitsatsning via föräldrarna så kommer systemet att smälla.

Om klubbens ledning och ledare drivs av elittanken men kunderna bara är beredd att betala för bredd så får man problem. Det här är på väg att bli en del av idrottens största problem.

Bodström borde förstå konsekvenserna

Signalen Boo FF skickar med sin elitsatsning går att sammanfatta i tre delar.

• Kunderna (föräldrarna) lär sig att deras pengar inte oavkortat kommer att gå till barnen, dvs betalningsviljan minskar.
• Varumärket Boo FF skall stå för något mer än en fantastisk breddverksamhet gentemot barn och ungdomar, dvs blir urvattnat
• Det finns ett elitfokus hela vägen ner i åldrar, dvs en utslagning. Det är just nu inte den mest politiskt korrekta signalen att skicka.

Hade jag suttit i Boo FFs styrelse och hetat Thomas Bodström hade jag gjort en helt annan analys och byggt verksamhet och varumärke utifrån vad kunderna egentligen köper.