Dan Persson är inne på samma linje som Willy Berggren, idrotten måste omprövas! Foto: TT

Ett företag med stort huvudkontor i Stockholm, en mekanisk verkstad i Motala, en gourmetrestaurang i Göteborg, en bilverkstad i Sundsvall och ett tvätteri i Malmö får förmodligen problem med synergieffekter, företagskultur, värderingar och varumärkesbyggande. Det framstår ändå som en mer homogen struktur än hur Riksidrottsförbundet idag är uppbyggt. 

Min kollega på IA, Willy Berggren, skriver en lysande krönika om problemet här. Willy har varit aktiv som ledare på alla nivåer inom idrotten sedan strax efter att Eldkvarn brann. Han måste ses som en av de tyngre krafterna med en erfarenhet av att utveckla idrott och idrottare som väldigt få kan matcha.

Willy pekar på att samhällsutvecklingen gör att RF:s organisatoriska modell alltmer ser ut som en mekanisk räknemaskin från Facit i en värld av smarta telefoner.

Fyra grupperingar

Min syn på problemet landar av naturliga skäl i samma analys som Willy. 

De fyra grupperna, Kommersiell elit, Traditionell klubbidrott, Barnidrott och Bredd för medelålders har relativt lite med varandra att göra.

Problemet är då att min slutsats är att pressen på traditionell klubbidrott, dvs som för 60 år sedan var hela RF är mycket hård. 

Ledarbrist, färre deltagare, svårt få förtroendevalda, för höga och ökande kostnader gör att vi nog får lära oss ha idoler som kommer från andra länder i framtiden.

Begränsad samhällsnytta hos icke kommersiell elit förstärker problemen då sannolikheten för ökade bidrag från samhälle är liten. 

Den kommersiella eliten i fotboll och ishockey ökar sin omsättning och har utifrån sin position inom Upplevelseindustrin lysande framtidsutsikter.

Barnidrotten har föräldrar som ledare, en total förståelse för samhällsnyttan med barnidrott från föräldrar och politiker. 

Här är samhällsnyttan att skapa barn som undviker barnfetma, lär sig fungera i ett lag, lär sig respekt för ledaren, lär sig göra sitt bästa, lär sig förlora. Saker som skola och föräldrar idag saknar förmåga att ge barnen. 

Målet är inte att skapa elitidrottare. Även här växer kommersiella aktörer fram, mycket då föreningarna inte vill erbjuda mer verksamhet även om det kan ske på kommersiella villkor. 

Det har förbunden valt bort

Breddidrotten för vuxna har de flesta förbund valt bort som verksamhet. Vill man spela fotboll som fyrtioåring är det Korpen som gäller inte SvFF. Sannolikheten att jag får börja med längdhopp är försumbar. 

Här erbjuder borträknat Friskis, Korpen och golfförbundet kommersiella aktörer ett fullödigt utbud som mot kommersiell ersättning ger oss drömmen om en friskare ålderdom. 

Samhällsnyttan i form av lägre kostnader för äldrevård och sjukvård är enorm och samhällets kostnad är försumbar då vi betalar själva och den ideella idrotten i mycket liten del är inblandad (golfspel är en konsumenträttslig tjänst, inte föreningsaktivitet). 

Här växer träningsresor, utövarevent fram som omsättningsmässigt stora verksamheter helt utan för den ideella idrotten som RF av outgrundliga skäl begränsat sin verksamhet till.

RF har begränsat, frivilligt

RF har först frivilligt begränsat sin verksamhet till det ideella och sedan till den del som har störst problem, dvs traditionell klubbidrott. 

För att då lägga lök på laxen så är RF i dag med så spretande specialförbund (storleksmässigt, ideologiskt, ekonomiskt, attraktionskraft) i en situation där det gemensamma man kan komma överens om är så litet att konklusionen genomgående blir att man alltid kommer att vara reaktiv och aldrig proaktiv.

Framgångsstrategi någon?

Så från varsin utgångspunkt har jag och Willy definierat stora problem i Idrottsrörelsen.

Mig behöver man inte lyssna på om man inte vill. Jag är en simpel konsult och tyckare även om jag tror mig ha en faktagrund. 

Men Willy Berggren och hans kamrater i stammen av mycket kompetenta ledare och trotjänare har man en skyldighet att lyssna på. Dels för att de är kunniga och dels för att de är kloka att inse deras generation försvinner så finns det inte några som tar över. Lyssnar man inte nu finns det ingen kvar att lyssna på sen.

Jag hyser en optimistisk inställning, dvs problemen går att lösa och det finns möjligheter. 

Kalle en spade för en spade...

Förutsättningen är då att inte de förtroendevalda i toppen gör som Neville Chamberlain och hans gelikar med en strategi för ”appeasement”. Det professor Nordin i sin Churchill-biografi definierar som ”Han ville bevara freden, men genom en svaghetens snarare än genom en styrkans strategi”. Därmed påstår jag på intet sätt att Willy och jag skall ses som en modern icke rökande, icke krökande Churchill. 

Min egen drivkraft är dock att försöka beskriva problem som de är och inte som de borde vara för att gå att lösa med gårdagens verktyg.

Så käre RF, lyssna på Willy, kalla en spade för en spade och betänk Einsteins definition av galenskap - när man gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett annat utfall. 

RF som en stark samlande röst för svensk idrott, som stödjer utveckling och som lyssnas på av politiker och näringsliv är en omistlig del av civilsamhället.

God Jul och Gott nytt år!