Foto: Daniel Kihlström / TT

Reflections on the revolution in France hette en bok som jag som 16-åring stavade mig igenom. Engelska var då ett mycket främmande språk. Konservatismens fader Edmund Burke beskrev en ideologi som fångade mig i några år. Tills jag insåg att liberalismen var den ideologi som skapade utveckling och välstånd. Vän av ordning bör notera att liberalismen helt saknar korrelation till de som förr hette Folkpartiet.

70-talets ideologiska tankar är inte något jag brukar fundera på men två dygn på Riksidrottsmötet återskapade både känslan av ideologisk låsning och av sjuttiotal.

RIM består av många samtal med kloka och goda människor som brinner för att utveckla svensk idrott. 200 ombud från 71 Specialförbund, styrelsen för RF, personal på RF, personal från RF-distrikten.

Det mest förvånande var den uppskattning jag som representant för Idrottens Affärer upplevde. Mina krönikor om Riksdagens utvärdering av idrotten fick jag beröm för av +70 personer. Roligt att vi ses som en viktig aktör för att utveckla idrotten och kul att vara igenkänd och uppskattad.

En positiv förvåning var att andelen kvinnor var så hög och att snittåldern relativt mina förväntningar om typ 70 var så låg.

Trevligt inte bra

Det som skaver mest var att det var så trevligt. Sveriges finaste ord, kontrapropositionsvotering, hördes aldrig. Var inte ens en vanlig notering. Riksidrottsstyrelsens förslag klubbades genomgående enhälligt i det dryga 20-talet motioner och den lilla mängden propositioner.

Skall man utveckla sin verksamhet under det största paradigmskifte jordklotet har upplevt så tror jag ”trevligt” är ett ord som leder helt fel. Ingen vet vad som är rätt håll för att lyckas och om nu, med ett stort antal möjliga riktningar, alla är på väg åt samma håll så blir riskerna för stora.

Å andra sidan var beslut om att utreda invals-och uteslutningskriterier för medlemskap i RF en fullständig garanti för att nästa RIM om två år mer kommer att påminna mer om läget i klassikern ”På västfronten intet nytt”. Här är min syn enkel. Det borde räcka med blygsamma 15 000 medlemmar i 50 föreningar för att bli invald. För att slippa bli utslängd så bör det finnas en livlina i form av attraktionskraft. Ökar man i antal medlemmar så skall man alltid få vara kvar. Vi har mångfald nog även om ovanstående skulle minska antalet förbund till färre än 50. Å anda sidan finns då möjligheten att ta in fler utan att det innebär mindre pengar till var och en. Definitionen av Idrott bör dels utvecklas till att vara ”sport och idrott” men de begreppen bör göras stringenta.

Strategi 2025 bekymrar

Beslutet om strategi för 2025 är det som bekymrar mig mest. Dokumentet underskattar de risker som GUD, det vill säga Globalisering, Urbanisering och Digitalisering skapar, och överskattar möjligheterna. Man saknar förståelse för att ”GUD” skapar en individualisering som är direkt motstridig folkrörelsers kollektiva modell. 

Men det stora problemet är att hela idén med en sammanhållen strategi för svensk idrott är felaktig. De 71 specialförbunden är en så heterogen samling att en gemensam strategi blir ett lämmeltåg på väg mot ett stup.

Mitt absoluta råd till alla stora förbund och mellanstora förbund är att stoppa strategidokumentet i närmaste papperskorg och utveckla en egen strategi för tiden fram till 2020. Förändringen går så fort så längre framförhållning än så bör man inte ha. De små förbunden bör fokusera på att idrotta och strunta i strategidokumentet.

Beslutet om att ta fram en policy för hur idrotten skall hantera religiösa symboler ”läs slöja” gladde mig. Svensk idrott har jämställdhet som omistlig del av värdegrunden. Då kan man inte acceptera slöjan som enbart är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen.

Populistiskt beslut

Beslutet runt just jämställdheten med kvotering till förbundsstyrelser var populistiskt och saknar problemdefinition. Problemet är att det inte är attraktivt att sitta i föreningsstyrelser och att de enda som ställer upp är den äldre generationen män. De skall ha all heder för utan dem så skulle svensk idrott gå sönder. I generationen under 50 är det totalt jämställt. Vare sig män eller kvinnor vill sitta i en föreningsstyrelse. Vi kan inte ha ökande snittålder på styrelseledamöter som sitter färre år i styrelser utan att svensk idrott dör en vacker dag. Det problemet duckade man för och införde istället det populistiska med kvotering. Trist.

Etikprogrammet är egentligen självklarheter. Idrottsrörelsen skall alltid göra allt man kan för att undvika kränkningar. Nu är idrottsrörelsen så stor att man bara kan spegla vårt samhälle. Man är och skall vara snäppet bättre än samhället. Man består av goda personer och idrotten har en fantastisk värdegrund. Storleken med uppskattningsvis cirka hundratusen miljoner i antal deltagande på träningar och tävlingar varje år gör att man alltid kommer ha någon idiot på en läktare som skriker könsord till 12-åriga domare, idioter som sextrakasserar idrottande tjejer, någon pedofil som begår övergrepp, idioter som bränner bengaler på läktare och sin andel rasister och islamister. 

Minska problemen

Hade vi haft en fungerande poliskår och ett domstolsväsende värdigt en rättsstat hade åtgärden varit att polisanmäla de som begår övergrepp. Nu tvingas vi lägga stora resurser som kunde gått till idrott på att minska problemen.

Det som stör mig mest i strategiprogrammet är den exkluderande modellen där bara ideellt idrottande räknar. Konsekvensen blir garanterat ett RF och en idrottsrörelse som tappar positionen som samlande röst för svensk idrott. Ett RF som minskar marknadsandel för varje år som går, dvs en större del av svenskarnas idrottande och tränande sker utanför idrottsrörelsen. Här bör många av de större förbunden kontakta golfförbundet och be om att få kopiera deras modell där företag kan associera sig med förbundet, bli en del av förbundet borträknat rösträtt, LOK-stöd och möjlighet att delta i SM. En modell som stärkt och utvecklat svensk golf sedan slutet av 80-talet. För många av de större är det en utmärkt modell för utveckling. De mindre förbunden bör undvika detta då stadgebrottet bara accepteras av RF om förbundet som begår det är för stort för att tappa.

Exkludera ingen bra idé

Det som kommer att ske med digitaliseringen är tjänster för träning som är bättre än vad idrottsrörelsen klarar av att erbjuda. Tar man världens smartaste människor och ger dem obegränsat med pengar till utveckling blir det bra. Då kan vi inte exkludera de som gör mest för att fler tränar.

Måste vara bättre med det nåbara målet ”Alla idrottar livslångt” framför det fullständigt orealistiska ”Alla idrottar livslångt i en ideell förening”.

Dan Persson