I bragdnämnden leds av Lisa Irenius, ordförande, och publisher SvD och Anders Lindblad sekreterare och sportkrönikör SvD. Dom övriga 12 ledamöterna är fördelade enligt följande:

Sex ledamöter är tidigare bragdmedaljörer, Tony Rickardsson ThereseAlshammar, Charlotte Kalla, Jörgen Persson, Tomas Brolin och Carolina Klüft.

Saknar idrottsledaren

Sextetten Anette Norberg, Magdalena Forsberg, Ara Abrahamian, David Lega, Karin Mattson och Mats Sundin har ”bara drösafullt” med VM- och OS-guld med Mattsson somundantaget 

Men var finns idrottsledaren? 

De som gör det står bakom. de som gör ”Svenska Idrottsundret” levande. De oumbärliga när idrottsarenan skall fixas till, oavsett om det är i skogen, backen eller på gräset eller i hoppgropen, Eller då Isen ska skapas, omklädningsrum och toaletter städas. Och när pengar skall in. För  att fortsätta - Ledare och chaufförer till ungdomslagen. Nån som ordnar priser till cupen eller ungdomstävlingen där det finns en mängd ytterligare uppgifter. Många av er känner till dem mycket väl.

Armén av människor som gör idrottens vardag möjlig. De som förverkligar drömmar.

Med de tre nya ledamöterna, Charlotte Kalla, Therese Alshammar och Ara Abrahamian är risken/chansen att de har kvalificerat sig på sina ledarmeriter väldigt små.

Mycket överraskande dock att Ara Abrahamian från numera lågstatussporten brottning har fått förtroendet. Ungefär som om bandyns Pelle Fosshaug skulle få inträde.

Men Karin Mattson då? Kommer inte hon från ledarhållet? Hon avslutade ett tio-årigt chefskap vid RF, Hon lämnade inte ett föreningsuppdrag med bingo, kiosk-och korvsysslor eller vad ni än vill.

När nu Daniel Ståhl fått sin självklara Bragdmedalj, kunde inte tre-fyra ledare  belönats och uppmärksammats för sitt arbete i det tysta. Det finns säkert människor som har stöttat Daniel under årens lopp och som hade njutit av en officiell strålkastare? 

Avser då inte de senaste tränarna, Vésteinn Hafsteinsson och Staffan Jönsson. De har fått och får publicitet- utan de som påverkat vägvalen och betytt mycket tidigare. 

Jag kan tom acceptera om ett redan dyrt SvD-abonnemang blir ännu dyrare… Nu när man tom får hämta tidningen en halvmil bort…

Alla fel går mestadels att rätta till. IOK gav Ingemar Johansson sin silvermedalj från OS i Helsingfors 1952 i sinom tid.

När Ingemar Johansson vann tungviktstiteln i tredje ronden mot Floyd Patterson i New York 1959 är det i uppmärksamhet ”Sveriges största idrottsprestation” någonsin!

Samma år gjorde en annan go Göteborgare, Agne Simonsson två mål mot England på Wembley, när Sverige i en vänskapsmatch vann med 3-2. Agne Simonsson fick bragdmedaljen det året, efter tjafs om pengar och äran. Även den gången lär det varit via en rundringning. Märkligt.

Ingemar Johansson blev det året av Associated Press utsedd till ”Athlete of the year” och av tidskriften Sports Illustrated fick han priset ”Sportsman of the year”.

Ge honom bragdmedaljen postumt!

Nu borde det vara dags att ge Ingemar Johansson postumt Bragdmedaljen. Gör om, gör rätt!

I folkmun kallas bragdmedaljen för SKIDPRISET, ungefär som Jerring- priset är HÄSTPRISET.

Men så har Skidorna fått priset inte mindre än 23 gånger, mest av alla. Självklart räknar vi in Skidskytte (2 ggr) och Alpint (5 ggr) i detta. I Friidrottens 19 erövringar skiljer vi naturligtvis inte bort kastare och hoppare.

Den största avvikelsen står Magdalena Forsberg för. Numera medlem i Bragdnämnden hon har, vunnit Radiosportens Jerringpris fyra gånger, men är utan bragdmedalj. 

Ridsport har fått bragdmedaljen en gång, däremot Jerringpriset fyra gånger.

I övrigt ser en Bragdnämnd och Svenska Folket ganska lika på våra atleters framfart. 

Men glöm inte bort ledarna. Det går att göra om och göra rätt.