”Den svenska modellen”, visst finns den.

Du som är född kritiker eller har svårt att ta emot nya intryck, se följande meriter för fem tränare:

Fem med gemensamma nämnare

Diego Simeone, poptränaren nr 1 just nu, lugn, lugn José Mourinho, du är distanserad, den här mannen driver utveckling med en helt annan budget än det som oligarken Roman Abramovitj erbjuder. Simeone som nyligen förlängde med sitt Atletico Madrid till år 2020, inledde där 2012. Han har ett förflutet som spelare i samma klubb i två omgångar ochvar landslagsspelare i Argentina i 14 år. Diego Simeone har under sina 200 matcher i klubben fört klubben till en topposition i Europa. Han var den förste icke europeiske tränare som lyckades vinna La Liga sedan 1995 och kanske än mer imponerande - Atletico Madrid lyckades bryta Barcelonas och Real Madrids dominans. ”Hårt arbete, bara hårt arbete ligger bakom”, hävdar Simeone som förklaring. Diego Simeone har lyckats att skapa en mycket stark vinnarmentalitet hos ett lag som var känt för motsatsen.

Det är tränaren som under match, stående och gående omvarannat, går att spela in en film om på temat ”tolkning av kroppsspråk”. Han ser ut att ha kommit direkt från frisören som testat hur många skiftande hårlängd och riktningar det går att få till samtidigt.

Roberto Mancini, den mest meriterade i Svennis/Grips tränarskola. Vann ligan under sin tid i Manchester City, för att bli kickad nästan på dagen ett år senare. Något av rekordens man: Gjorde debut i Serie A, för Bologna som 16-åring, gick av planen som segrare i sin tränarroll i Inter, hösten 2007-våren 2008, med 17 segrar i rad. Vunnit Coppa Italien vid tio tillfällen (fyra som tränare och sex som spelare ). Blev också ligavinnare med Inter 2005/06 i efterhand när Serie A-skandalen ändrade tabellen. Han verkar att ha avlats fram i någon av de italienska modesalongerna Armani, Versace, Dolce & Gabbana. ”Tjurskalle” om man gör en kortkort version på Tord Grips nyanserade beskrivning av honom. Mer om det längre fram.

Sinisa Mihajlovic, ansvarig för säsongens överraskningslag i Serie A, Sampdoria, som kämpar om en Europa League-plats. Gjorde som spelare sitt 27:e frislagsmål i Serie A den  9 april, 2006, även det rekord. Hade som spelare en unikt känslig, skicklig vänsterfot. Han var assisterande tränare till Mancini i Inter 2006-08. Tillhör den kategori personer som kanske blivit mest känd via ett misslyckande. Syftar nu på när den elegante bollskicklige serben spottade på den kontroversielle rumänen Adrian Mutu i CL-matchen, Chelsea-Lazio, 2002.

Pavel Nedved, Juventus, Serie-Avinnare 2014/15 och nu i CL-final. Svårt att hitta  en traditionell beskrivning av Nedveds ledarroll i Juve. Han sitter i styrelsen, under ordförande Andrea Agnelli. Nedved finns med på bänken under matcherna, ibland med benämningen regissör, ibland sportchef och till och med direktör. Den lille, (177 cm) långhårigt ljuslockige, energiske tjecken, blev via sin mittfältsroll 2003 korad till Europas bäste spelare. Tord Grips omdöme: ”Exceptionellt seriös, kom till Lazios träningsanläggning Formello för individuell träning en vecka före den officiella träningsstarten.

Attilo Lombardo, nu assisterande till Roberto Di Matteo (även han Laziospelare en gång) i Schalke 04, som för tillfället har en plats som ger tillträde till det så viktiga Europa Leaugespelet. Tidigare har han varit med Mancini i såväl Manchester City som Galatasaray Spelat i Sampdoria, Juventus och Crystal Palace. 19 A-kamper för Italien. Bland alla prestigebilar som Laziospelarna hade kom Lombardo i en jätteliten Renault, à la ståplats, till träningsanläggningen. Apropå bil efter person, Svennis körde Volvo och Nedved, hade ett annat kvalitetsmärke, Mercedes. När Attilo Lombardo zickzackade sig fram mellan närgångna Laziofans blandades deras entusiasm med halvskrattande leende typ ”den där Lombardo”. Så var det också vid träningen. När den universella ”grisövningen” praktiserades före den officiella träningsstarten blev det alltid hög stämning och engagemang med Lombardo i centrum. När vi frågar Tord Grip om det var högermittfältarens främsta uppgift att sprida glädje och hålla humöret uppe i truppen, får vi självklart inte medhåll, utan den balanserade Ytterhogdalingen nämner då flera goda spelinsatser. 

Stora personligheter

Gick det att förutse att dessa spelare skulle bli duktiga tränare? Vi bollar över frågan till Tord Grip.

- De var stora personligheter och  ville på något sätt hålla sig kvar inom fotbollen.

Den troligaste förklaringen är att de hade enormt stora egon plus att de fick mycket med sig av Svennis och Tords ledarskap. Kalla det om du så vill ”Den svenska modellen”. 

Trion Mancini, Mihajlovic och Lombardo lärde känna Svennis redan i Sampdoria. Enligt Svennis bok ”Min Historia” var för övrigt Roberto Mancini drivande i valet av svensken som tränare. Det var första gången som Svennis upplevde att spelare fanns med vid det första mötet.

Inte antingen eller

”Den svenska modellen”, vad är det för gammalmodigt svenskt kvalitetstänkande? Jo, det är när ledarskapet domineras av hjärnan och tanken och inte munnen med ord i ett virvlande tempo. Reflektionen får utrymme. Lyssnandet har lika hög status som talandet. Ledaren anser att resultatet är viktigare än vem som kommer med förslaget. Rätt beslut prioriteras före snabbheten. Ledaren får sin auktoritet via handlingen, agerandet och inte med funktionen.

Det är beklagligt att vi inte vågar, vill lyfta ”Den svenska modellen”. När ledarskapet allmänt skall beskrivas i affärspressen talas det om att besitta eller sakna ”hårda nypor”. Vilken begränsning! 

Saknar också nyanser när det kvinnliga ledarskapet ska förklaras. Att bättre feeling, intuition och etik är kännetecknande. 

"Hade aldrig gjort så"

Nu tillbaka till ”Den svenska tränarskolan i Italien”.

När jag var på plats år 2000 och studerade ”Lazios Tränarskola” utan att ha en aning om vad jag egentligen hade fokus på, möjligen allt, märkte jag att Mancini släpptes fram mycket och deltog även som spelare på de officiella presskonferenserna. Tord Grip förklarar; 

”Mancini kunde föra sig, han var ganska klar i skallen, men under matcher var han ovän med mycket, motståndare och domare. När Mancini var tränare i Manchester City blev det fel med Carlos Tévez, en sådan incident hade aldrig Svennis hanterat på samma sätt”.

Svennis främsta förmåga 

Tord Grip betonar Svennis starkaste ledaregenskap - förmågan att hantera starka personligheter, deras egon och få spelarna att dra åt samma håll är.

Kan det vara möjligt att modelejonet och svärmorsdrömmen Roberto Mancini också är svår? Svennis tycker att han var den störste ”rompipalle grandissimo” han någonsin stött på. Rompipalle  = jobbig, krävande. 

Svennis Eriksson beskrev Mancini i sin bok som en ”otroligt intelligent spelare, under träning var han vaken för allt och en förebild för hur spelare skulle ta till sig nya idéer, men han ville också vara inblandad i allt och kunde ringa till materialaren för att se till att strumporna låg rätt”. 

Kollegor i Värmland

När vi kommer in på den största tränaröverraskningen i Serie A den här säsongen, Sinisa Mihajlovic, som spelare, är det nästan på ordet samma beskrivning de gör. 

När Kosovo-kriget rasade som mest på Balkan hade de två serberna i laget Mihajlovic och unge Dejan Stankovic svårt att känna spelglädje. Svennis hade bestämt sig för att ta ett snack med dem, han gick lite runt sin egen axel och gruvade sig, när han plötsligt  sa:

”Curt, hur skulle du lagt upp snacket?”

Tror inte han egentligen ville ha något råd, bara aktivera spionen som gick och drällde på träningsanläggningen Formello. Träningskollegor i Värmland som vi var en gång. Svennis var då okänd assisterande tränare till Tord Grip i Degerfors och jag bandytränare i Boltic.

Ledarbegåvning utan framgång

När vi nu, åter frågar Tord Grip om det då gick att skönja några ledaranlag hos de fd Laziospelarna Simeone, Mancini, Mihajlovic, Nedved och Lombardo gör denne ärlige, prestigelöse tränare inget för att efterkonstruera. Plötsligt säger han dock:

”Den störste ledarbegåvningen var Roberto Sensini, i dag anonym i Argentina. Men hetast är förstås Diego Simeone. Som spelare var han mycket ettrig i sitt spel, en bollerövrare”. Se där en bekräftelse på hur spelaren Simeone påminner om tränaren Simeone. Vinnarmentalitet rankas högt, troligen högst.

När Svennis kom till Lazio upptäckte han snart att det var en förening som hade blivit tränade i att förlora. Det hade blivit en för stark vana och därför gällde det att prioritera att få fram vinnare. De största tvivlarna bland spelarna byttes ut mot starka vinnare och det prioriterades i rekryteringen. 

Därmed kom spelare med erkänd stark vinnarmentalitet som Simeone, Mancini, Mihajlovic, Nedved och Lombardo in i Lazio. 

Det var starten på ”Den svenska modellen” på ett sätt som ingen hade kunnat förutspå.