Jag tänker då på bättre träningsförutsättningar, större ledarresurser, effektivare pedagogiska hjälpmedel, bättre rehab, kostförstärkningar eller komfort- och trivselskapande åtgärder.

Vissa tränare "får ihop det" med  laget under en viss tid, men när förlusterna och svackorna kommer testas ledarskapet. Det här blev jag starkt påmind om nyligen.

Spelarbudget på 60 miljoner

Bandyns "Real Madrid", Dynamo från Moskva har en spelarbudget på cirka 60 miljoner. Ungefär tio gånger så stor som de svenska elitklubbarnas snitt.

Det finns ingen klubb som är i närheten av att snitta antalet A-landskamper för Dynamos förstauppställning. Det krävs tre-fyra svenska klubbar tillsammans för att närma sig den omfattningen.

Men Dynamo vann inte gruppspelet utan blev utslaget i semifinalen precis som Jenisej, ett annat storlag och nuvarande mästare i Ryssland. Ingen av dem lyckades trots sina resurser.

Ledare med lågt engagemang

Det fick mig att fundera på frågan om hur effektivt idrotten använder pengarna.

Jag har min bestämda uppfattning att dyra investeringar går om intet på många håll på grund av bristande ledarskap och helhetssyn.

Det gäller både på träningsplanen och i sammanträdesrummet. I vissa fall orsakat av för dåligt helhetstänk. I andra fall är det bristande människokunskap och erfarenhet av de gruppdynamiska processerna.

Jag vågar tom sticka fram hakan och säga att många tränare och ledare har för lågt engagemang. Hur märkligt det än låter.

Var höll styrelsen hus?

Ett exempel såg jag under två bandyhelger när jag följde i stort sett alla matcher under Svenska Cupens och World Cups slutspel. Jag talade med spelare och ledare och fick en bestämd bild av att engagemanget borde vara avsevärt bättre. 

Många föreningar hade inte mer än sina lagledningar där och överlag har de nästan uteslutande bara följt sina egna lag. Tränaren har kastat något getöga på kommande motståndare om de spelar före eller efter egna matcher, men inte mer än så.

Min starka misstanke är att det förhåller sig på samma sätt i andra idrotter.

De är sent ute

Häromdan viskade en framgångsrik tränare i fotboll om hur många elitföreningar gör förfrågningar om engagemang först i slutet av året. För mig annonserar det om en bristande framförhållning och resarch.

Konsekvenserna är ju självklara - hög risk för felaktiga investeringar och mindre kostnadseffektivitet i allt, från rekryteringar till andra beslut.

Exemplen är många. Hur många tränare i våra lagidrotter går inte runt med några års intervaller mellan föreningarna. Det är ju självklart att det blir inavel. 

I skidor har det funnits ett antal tränare för landslagen som vandrat över kölen, fram och tillbaka.

Kontinuitet - och förnyelse

Det finns många bekräftelser på att kontinuitet är ett nyckelbegrepp och avgörande för framgång. Rätt mängd av förnyelse och nytänk är också nödvändigt om inte degen skall kallna helt.

"Så gjorde vi då,minns du inte att...", har vi nog alla hört någon gång. Är det månne där som Färjestad har hamnat? 

Gamla  lösningar på nya problem och situationer kan understundom vara förödande. Risken är uppenbar att tränare som "går runt" använder samma metoder i den nya miljön.

De tror sig veta att situationen är lika, bekvämligheten och ett visst rationellt  tänkande har fått dominera.

En ond cirkel

Då får tränarna"inte ihop det". Dåliga resultat, mindre publik, tränarbyte - dubbla lönekostnader, marginalerna minskar, allt i en enda ond cirkel. Som ryssarna, deras resurser och egentligen klara väg till framgång.

På otaliga samkväm, ceremonier och banketter i vårt stora östra grannland har jag under årens lopp lyssnat till det socialistiska, kommunistiska budskapet. Det som är motsägelsefullt i sig.

Vid ett antal time outer under World Cup var det mycket påfallande hur olika sammanhållningen fungerar i svenska respektive ryska lag. 

Det var ryssar som knöt skridskorna, testade klubbans styvhet eller via annat kroppsspråk visade dåligt engagemang, ja, de hittade på allt möjligt och var minst av allt koncentrerade. Å andra sidan började flera ryska tränare genomgången innan spelarna var beredda, hade begränsat illustrationsspråk och var dåligt förberedda.

Timeouten gav energiläckage istället för tillförsel. Arvet från de politiska doktrinerna lyste med sin frånvaro.

Klassisk svensk organisation

I mötena mellan de svenska lagen och ryska blev tabellen hela 11-6 i svensk favör.

Detta trots att den individuella skickligheten hos de ryska spelarna inom en mängd områden, typ skridskoförmåga och styrka är överlägsen.  

Men de flesta matcherna vann Sverige. Därför att de svenska tränarna och lagen lyckades ”att få till det”. En återkommande vetskap, svensk organisation kan slå klass.