Det senare är ett etablerat, lite vanvördigt uttryck för en assisterande tränare som under hand har förminskat sin uppgift till att träningskonerna skall vara på rätt plats. En nog så viktig uppgift. Men det  var kanske inte meningen när samarbetet inleddes, men på grund av en stark förstetränare och en blek assistent har verkligheten blivit sådan.

Slarvas i tillsättningen

Kontinuitet är etablerat, omvittnat som en av de viktigaste framgångsformlerna i idrottens individ- och lagutveckling och i föreningslivet allmänt. Förutsatt att det paras med ett visst mått av nytänk.

Ändå slarvas det  i tillsättningen av den viktiga funktionen som assisterande tränare. När föreningarna har lyckats lösa huvudtränarfrågan pustas det ut och alltför ofta överlåtes frågan sen  till den nyrekryterade tränaren att själv fixa det

Kan vi lära något av Växjö Lakers, hockeys nyblivna mästarlag?

2004 fick den dåvarande tränaren i  Växjö Lakers, Joakim Fagervall, numera tränare i Luleå, uppdraget att sortera ansökningshandlingar till assistentjobbet. Valet föll då  på den okände, 31-årige Veddingesonen(Varberg) Henrik  Evertsson. 

Samme Evertsson uppgraderas två år senare till sportchef. I dag är han den mest hyllade i den genren i svensk idrott! Tillsammans med den drivne  affärsmannen Anders Öhman och unge balanserade tränaren, 36-årige Sam Hallam hyllas de som Växjö Lakers  guldmakare. Sam Hallam engagerades inte via dåvarande huvudtränaren Jan Karlsson utan via sportchefen Evertsson. Se där, lite annorlunda och framgångsrikt.

Mediabilden stämmer inte

En Jan Karlsson, kompromisslös och krävande, var tränare i klubben från våren 2007 till oktober 2012 och den som tog upp laget till eliten, är numera nästan helt glömd.  Men inte när vi lyssnar på Fredrik Hellgren, assisterande tränare under åtta säsonger:

”Jan Karlsson var väldigt lyhörd utan prestige, vi kom samtidigt till Lakers, mediernas bild av honom stämmer inte”.

När jag tar upp åsikten att andre-tränaren som resurs missbrukas, blir svaret:

”Jag håller med, det finns headcoacher som inte släpper till något, då blir assistenten kon- och puckflyttare. Men så har jag inte haft det varken med Janne eller Sam Hallam. Vi har haft våra roller, exempelvis har jag haft ansvaret för isträningen.  När vi snackar är det en öppen dialog med  högt i tak. Ingen kan vara bra på allt. Jag är väldigt nöjd med min situation”.

"Vi har inte gett oss"

”Vi har inte gett oss utan tagit  små, små steg i vår utveckling hela tiden”.

Hur gick rekryteringen av dig till?

”Det var sportchefen Henrik Evertsson som tog mig från div III-klubben Åseda”. 

När vi analyserar Lakers unikt framgångsrika vandring säger Fredrik Hellgren utan närmare eftertanke att om någon enskild person som skall hyllas för Lakers resa så är det Henrik Evertsson.

"Det är han som ställt det lag på isen som vi vunnit mästerskapet med, han kan inte hyllas nog. Så påläst som han är oavsett om det är finnar, tjecker eller nordamerikaner, kanske dock allra mest på nordamerikaner”.

Han är hockeynörd

När vi försöker ringa in den egentliga nyckeln med denne framgångsrike sportchef, snuddar Fredrik Hellgren vid ett bra kontaktnät, researchsjobbet och avslutar med att bestämt hävda att Evertsson är en riktig hockeynörd.

Hur kommer det sig att starka och framgångsrika personer som affärsmannen Anders Öhman och sportchefen Henrik Evertsson har lyckats att samarbeta? 

”De respekterar varandras kompetenser”.

Så långt Växjö Lakers.

Tappar kontinuitet

Om huvudtränaren misslyckas eller har tjänat ut går oftast assisterande tränaren genom samma exitdörr om det är huvudtränaren som raggat upp assisterande tränaren. I vissa fall lojalt frivilligt, i andra pga att den nye  tränaren vill ha sin assistent, sin kille.

Konsekvensen blir att föreningen får börja om på ruta ett, kommer ur kurs och tappar därmed sin kontinuitet. 

Så kommer det också att bli så länge rekryteringen av huvudtränaren fortsätter slentrianmässigt. Typ, man söker kontakt med någon som har ett namn. Därmed har en sportchef eller styrelse frånskrivit sig ett ansvar när resultaten uteblir och förlustmatcherna staplas på varandra. 

Spelarna för lojala

Eller än värre, lagets kulturbärare ber om ett sammanträffande med klubbens ledning och låter meddela att det inte står rätt till med nuvarande tränare. Är det tillräckligt kloka spelare säger de detta i god tid och inte fem över tolv och att "vi spelare har också ett ansvar över nuvarande situation”. Men den svenska modellen av att uppträda i ett lag går ut på att till varje pris vara lojal mot ledaren, tränaren.

I många  fall är de aktiva  mer lojal mot tränaren än föreningen. Därför kommer dylika signaler i nio fall av tio för sent. Spelarna kan ibland reagera tidigare om spelarna får utstå mycket  kritik från media och allmänhet. Det finns få  fall numera där till och med tränaren utåt kritiserar spelarna. Tala om självmål.

Det är sportchefen, som i toppklubbarna har ansvaret att följa verksamheten ingående under hela processen med huvudmomenten träning, teori och match att de med till synes osynliga medel kan stoppa blödningen i tid. Det blir så mycket lättare då. Prestigen behöver då  inte komma in och styra medicineringen.

Bättre än tränaren

Att sportchefen, eller manager som det heter i den stora sportvärlden krattar manegen, för det sportsliga resultatet är uppenbart. Ett CV för en framgångsrik sportchef över tid måste ha en större bredd än tränarens. Inom vissa områden, typ omvärldskännedom, sälj-och presentationsförmåga, organisationskunskap, långsiktighet, helhetsperspektiv och kostnadseffektivitet måste den också ha ett större djup.

När 42 procent av hockeyns sportchefer fick kasta in handduken under förra säsongen (2013/14), se Gunnar Svenssons artikel i IA, var det troligen egna tillkortakommanden i kombination med för dålig uppbackning av föreningen i övrigt.

Vad det beror på? Jo, att sportkommittén och styrelseledamöter tror att det räcker att bara delta i möten och gå på matcher med klubbhalsduken väl synlig. De är inte lika benägna att engagera sig i vardagens arbete och de ordinarie uppgifter.

”Under hösten ringer klubbar och frågar om man är ledig, utan insikt om varken vad de vill ha eller vad de får”.

Se bara där vad en av de mest etablerade tränarna i svensk elitfotboll tycker.

Organisationen viktigast, inte individen

När IA-medarbetaren Jonas Arnesen inför fotbollsstarten för SvD hade intervjuat Malmö FFs relativt nytillträdde VD (2014) Niclas Carlnén konstaterar denne att visionen om att vara ledande i Norden och att utmana Europa var uppnådd.

”Vi bygger en organisation som inte är beroende av enskilda individer och jag tänker då inte bara på spelare utan på alla i klubben. En organisation som inte förändras av vilka som är med utan att kollektivet fungerar. Det är enda vägen att skapa förutsättningar för långsiktig framgång”.

Så klokt. Hoppas det håller och gäller när/om resultatet med  det sportsliga, publiken eller ekonomin dalar.

Låter det för negativt? Se då följande fakta:

I allsvenskan i fotboll har 25 procent  av tränarna fått gå under de 19 senaste säsongerna. Och från 2000 har 27 tränare fått sluta som chefscoach innan de fått styra ens i 26 matcher.

Nanne Bergstrand, då i Kalmar, toppar maratonligan med 284 matcher i samma klubb följd av Pelle Olsson som  kom upp i 258 ” examensdagar ”, matcher med Gefle.

Var det tack vare deras framgångar eller strävan av kontinuitet och långsiktighet som gjorde att Hammarby och Djurgården satte de två i den heta förarstolen i just Stockholm? Vi vill gärna tro på kombinationen.

Tord Grip exceptionell 

Om Fredrik Hellgren i mästarlaget Växjö Lakers är den okände, nye stjärnan bland assistenttränarna är Tord Grip dess motsats efter sina år  i landslaget, Lazio , Englands landslag med flera lag.

Vem minns att den lille (172 cm) innern, men mycket store ledaren och taktikern också har jobbat med Englands nuvarande förbundskapten, Roy Hodgson i Malmö FF?

”Tord Grip går ihop med vilken som helst, han är en tänkande person”, säger Lars-Åke Lagrell, fd ordförande i Svenska Fotbollförbundet

Svaret kommer efter att vi försökt att provocera Lagrell med att det är kanske stillsamma, lugna tränare som Tommy Svensson och Svennis Eriksson som Tord Grip passar bäst. 

"Ändå måste du stötta honom"

Han är ånyo aktuell efter sin unikt prestigelösa framtoningen i Tom Alandhs uppskattade dokumentär "Ur Svennis skugga".

Vad tycker Tord Grip om förhållandet huvudtränare och assisterande tränare ?

”A och O är att man litar på varandra och att samarbetet bygger på ärlighet”.

”Som assisterande måste du naturligtvis säga vad du tycker. Du måste acceptera att du ibland inte får igenom din åsikt, blir överkörd, men du fortsätter ändå att stötta huvudtränaren fullt ut”. 

När vi under det timme långa samtalet i majsolens sken kommer in på urval och rekrytering, nämner han att han själv tog Svennis från Karlskoga som assisterande till Degerfors för att bryta det gamla invanda i bruksmetropolen. När Svennis fick erbjudandet att börja i Lazio, ringde han i början av veckan och sa att jag var tvungen att infinna mig vid Lazios träningsläger senast lördag.

”Jag hade då nyligen börjat i danska Odense, men jag hade inte skrivit på något kontrakt”, säger Tord Grip, vän av ordning.

Allra bäst i England

När vi försöker förenkla lite i Tord Grips utläggningar om 4-4-2, att inte alla spelare behöver träna lika, vad Sverige föll på i VM-90 mm kom vi  med frågan; När var du till störst hjälp för Svennis?

”I England, jag hade erfarenhet av förbundskaptensjobbet och sen kom jag dit ett antal månader före honom".

Några dagar senare får jag ett SMS från Tord som skriver:

”Om du frågar Svennis skulle han kanske säga tiden i Göteborg, då pratade vi med varandra i stort sett varje dag och inför varje träning, det var en intensiv period i förändringen av svensk fotboll”.