Miljoner aktiva, 20 000 föreningar, hundratusentals ledare och förtroendevalda, visst förekommer det brottslighet, övertramp och övergrepp inom idrotten, medger Dan Persson, men pekar på så många andra fördelar. Foto: Scanpix

Idrotten har blivit en tillåten slagpåse, där gängse mediadramaturgi är att allt som inte är ren sportjournalistik av typen ”vem vann” och ”var köpte Zlatans fru sina nya skor” har fått en automatisk negativ vinkling.

Tv4 hade nyligen ett par inslag om konståkning i någon form av strävan att nå Janne Josefsson-nivå på avslöjanden även för en sportredaktionen. Bilden som skapades var hemsk där tränare och föreningar inom konståkningen framställdes som omänskliga. Det var enskilda föräldrar som fick vara enda källa för en bild som inte kontrollerats.

Fel källor uppenbarligen

En kort stunds källforskning räckte för att det blev uppenbart att TV4 uppenbart ljög och förvanskade i sin strävan att göra s.k. ”bra tv”. Man skandaliserade oskyldiga individer såväl som föreningar.

TV4 var dessutom totalt medvetna om att man ljög och att deras källor hade fel och var mindre lämpliga. Sanningen motiverade helt enkelt inte ett inslag, och här skulle man ha ett inslag.

Ur det perspektivet lyckades man onekligen nå Janne Josefsson-nivå på sin sändning.

En spegel av samhället

Det här är ett exempel av många på hur idrotten hanteras negativt i media.

Sen är det självfallet så att med miljoner aktiva, 20 000 föreningar, hundratusentals aktiva som ledare och förtroendevalda så förekommer brottslighet, övertramp och övergrepp inom idrotten.

Allt annat vore osannolikt då idrotten är så omfattande att den måste spegla samhället som helhet.

Vinklat och osakligt, eller..?

Sådana övergrepp på individer skall media självfallet skildra och idrotten måste fortsätta sitt aktiva arbete med att minska mängden. Som förälder skall man vara trygg när man skickar sitt barn på träning. Idag kan man vara tryggare än när man skickar barnet till skolan och min uppfattning är att idrotten idag gör mer än skolan för att öka tryggheten.

Det vinklade, osakliga och osanna påhoppet på konståkningen ser dessvärre ut att vara en bekräftelse på något ännu mera trist.

Idrotten har blivit en tillåten slagpåse, där gängse mediadramaturgi är att allt som inte är ren sportjournalistik av typen ”vem vann” och ”var köpte Zlatans fru sina nya skor” har fått en automatisk negativ vinkling.

Det är självfallet inte medias fel. Media är rationella och adekvata. Är något inte värt att rapportera, ja, då blir det inget. Finns det en säljande vinkling så väljer man den. Här gör media aldrig fel.

Rötägg överallt

Att få media att exempelvis bevaka en svensk tour i golf är omöjligt för att antalet intresserade läsare har en total korrelation med antalet familjemedlemmar de tävlande har + 10 procent av de förtroendevalda inom golfen. Trist att tugga i sig för somliga, men sant.

Media kan delvis förstärka en bild men grunden är att om media börjar skriva negativt om idrott är det för att deras analys är en korrekt beskrivning av invånarnas och politikernas bild av idrotten.

Precis som det finns ett och annat rötägg inom idrotten så finns det fler än en Janne Josefsson inom media, det får idrotten ta, men vi får inte glömma att även Uppdrag Granskning gör bra saker och pekar på grava missförhållanden även om deras regi förstör deras trovärdighet.

Olika bilder av idrotten

Det föreligger alltså uppenbarligen en extrem diskrepans mellan den mediabild idrotten vill ha utifrån sin självbild och den mediabild som media och läsarna ser som den korrekta.

Det är problemet.

På alla de sidor som beskriver hur man skall utnyttja sociala media rätt, sidor som gubbar som jag måste läsa så ögonen blöder för att inte få bäst före stämpeln i pannan långt innan pensionsbeskeden så tillåter, är ett mantra ”You have to be your brand”. Det går inte lura någon.

Det är väl här det gått fel.

Många fina ord...

Alla de fina orden om värdegrunder, ideellt arbete, nykterhet, HBT-bejakande, inkluderande med mera har inte visat sig stämma med verkligheten.

Konsekvensen är det vi ser nu. Det har blivit jaktsäsong på idrotten året runt.

Det enda vi då måste vara helt på det klara med är en enkel slutsats. Det är inte medias fel även om exempelvis Tv4 begick ett allvarligt övergrepp på

Konståkningen. Tv4 tillhör dock de lyckliga företag som inte har något varumärke att förstöra så det skadar inte dem.

Felet är självförvållat.