Det är en drog som injicerar glädje och drömmar. Där bollen, världens bästa leksak, döljer klasskillnader, korruption, kriminalitet, dålig skola och sjukvård.

Långt bortom Favelas gränder i Rio där medierna nu köar i syfte att spegla allvaret i detta leende, dansande fotbollsland.

Och du Fi-Schyman, här är det ingen marknad för dig. Här har redan kvinnorna en självklar roll runt fotbollen. Det är de som direkt och indirekt styr. Här om någonstans finns nämligen det största kvinnoinslaget på läktaren, ej vetenskapligt eller faktabelagt, bara självupplevt.

Det är kanske sambadansen som fått FIFA:s artrosfyllda gentlemän, med mutkolven Sepp Blatter i spetsen, att glömma dollarbuntarna i fotbollsokunniga oljeländer och välja ett riktigt fotbollsland.

En tuff verklighet

Men vardagen är tuff för många människor. 

Brasilien borde ha en av världens starkaste ekonomier med sin stora befolkning, naturrikedomar och en bred industrisektor. Men för tillfället är tillväxten i Brasiliens ekonomi betänklig, från runt 8 procent år 2010 till dagens ynka 2 procent.

Men låg utbilningsnivå, hög kriminalitet, ekonomisk vanskötsel och korrupption skapar djupa klyftor. Lägg därtill maktmissbruk, narkotika och aids. Inflationen är ett ständigt problem och är nu på hela sex procent. Återkommande räntehöjningar har gjorts för att få bukt med prishöjningarna.

Statliga investeringar på VM och OS är ett av recepten som president Dilma Rousseff satt in för att få fart på ekonomin. Men är det tillräckligt ?

Tydligen tycker inte folket så, för presidentens förtroende dalar. Det krävs nog minst en VM-triumf för att det ska bli återval för Rousseff i oktober även om rekordlåga arbetslöshetssiffror och hög inhemsk konsumtion är till hennes fördel.

Skändlig förlust

Brasilien-VM 1950 slutade på allra sämsta sätt för hemmafavoriterna. Hemmanationen förlorade nämligen skändligt finalen på väldiga Maracanastadion, då med plats för 200 000 åskådare, mot grannlandet Uruguay.

Enligt dagens fakta har vinnarlandet 3 miljoner invånare och en yta på 176 000 kvm i förhållande till Brasiliens 192 miljoner människor och 8 miljoner kvadratkilometer i yta och är världens till ytan femte största land.

Kan ni se Uruguays Suarez och kompani vinna en VM-final 2014 mot ett hemmalag anfört av Neymar? Nja, då skulle det bli folkupprop av helt annan anledning än det nu varnas för.

Ett visst tvivel

Dagens Brasilien håller en tveksam nivå.

Vi tror oss veta och hoppas att om det rullar på med lite medvind, där Kroatien, Kamerun och Mexico inte utgör det svåraste motståndet i gruppspelet, att de lättpåverkade brassarna lyfts enormt i sin hemmaroll.

Confederations Cup förra säsongen gav sådana indikationer. Men laget har få starka spelarpersonligheter.

Då hade Thern varit en ikon

Och apropå starka individer - TV:s tillbakablick om Sveriges 94-lag belyste hur det laget flödade av starka personligheter. Det är märkligt att bara Roland Nilsson fått framgång som tränare.

Jonas Therns unika talangutveckling är Sverigetopp - i Värnamo. Hade han uträttat samma jobb i Stockholm, Göteborg eller Malmö hade han fått ikonstatus!

De f d småväxta mittfältarna, och de ibland lite tystlåtna, men illkluriga Tommy Svensson och Tord Grip var de verkliga giganterna som ledare. Fjärran från dagens Hamrénska ordbajsande.

Zlatan hade varit given

22-årige Neymar skall bära Brasiliens lag på sina axlar och den tyngden kan bli för stor.

När Brasilien lyckas har lagen haft resliga och bollkunniga försvarare, (målvakter av klass har de alltid saknat) flera spelbegåvade mittfältare och bra avslutare.

Men det saknas flera spelartyper. Precis som i svenska landslaget finns ingen pådrivare. 

Brassekapten Thiago Silva, Paris SG, hade behövt sin klubbkamrat, "den store". Undrar om de två topparna Hulk (vilket passande namn) och Fred hade hängt med på Zlatans alla instick? Oavsett, Zlatan hade varit perfekt i Brasiliens landslag!  

Exporterar tusentals 

Brasilien exporterar tusentals spelare varje år till Europa. 

Det är ett sätt att förbättra och underhålla ekonomin. Det är ett skäl till att trupperna är stora, ett annat är ett intensivt spelschema i klubbfotbollen. 

Europa söker spetskompetens och främst irrationella tekniska toppforwards. Sällsynta spelförande lirare som Oscar och Willian är det bara Chelsea som har råd att värva och så då naturligtvis Barcelona som tog lille Neymar, som för tillfället  står över alla andra .

Dålig fysik eller nedsparkade

Såg en uppgift om att Brasiliens guldlag från Mexiko 1970 anses vara det bästa landslaget någonsin. Vilket lag! 

Med den väldige backen och lagkaptenen, Carlos Alberto, vänsterfotade Rivelino, de spelbegåvade genierna Gerson och Tostao, ytterspringaren Jair och den störste av dem alla, Pelé.

Men Brasilien kom helt till korta vid VM i England 1966. Orsakat av för dålig fysisk status. Nedsparkade hävdar andra.

Parreria såg vad som fattades

Carlos Parreira, då 25 år, åkte sedan på spionresa till Europa och Tyskland och tog lärdom. Samme Parreira, nu 71, som var förbundskapten 1994 och är med i landslagsledningen runt Luiz Felipe Scolari i dag. Han måtte ha världens längsta landslagskarriär!

Före Mexico-VM lämnades inget åt slumpen och brassarna följde t o m astronauternas träning för att få nya impulser. Uppvaknandet hade skett och med Carlos Parreira som designer kom den fysiska tillgången in i bilden.

Bollekande brassar blev tvingade att ha stora lungor och starka ben så de orkade att hålla sig undan attackerande, tacklande engelsmän och tyskar.

Jo, jag såg det live året efter när Brasilien under sex landskamper mötte europeiskt motstånd samt Argentina i Buenos Aires.

När jag och Växjökompisen Ove Edoff, lämnade Växjö och följde även mästarlaget Fluminense exklusivt, var vår värd och dörröppnare, just Carlos Parreira.

Vid den tiden fanns det endast tre testcyklar i hela Brasilien. Men hantlar och skivstänger ingick alltid i träningen i form av egna kroppen eller kompisen som belastning.

Måtte de lyckas... 

När den störste av dem alla, Pelé, (Edson Arantes do Nascimento) gjorde sin avskedsmatch inför 140 000 fans på Rios Maracanastadion i en landskamp mot Jugoslavien pågick halvtidshyllningen av honom i 25 minuter. Intill mig på läktaren fanns en kvinna som virkade, såg matchen och lyssnade på sin transistor samtidigt.

Jag som är man hade fullt upp med att bara titta. Undrar om munnen var öppen också…

Redan 1971 fanns det rinkreportrar i Brasilien och när vi lämnade arenan kom de första tidningarna med reportage om matchen.

Måtte Leken, Leendena och Livsglädjen för några ljusa sommarveckor få segra över våldet!