Fakta/Löner i herrarnas basketliga, SBL

Enligt uppgifter till BT tjänar de svenska spelare som får speltid i SBL ofta kring 15 000–25 000 kronor per månad, medan de som inte får speltid oftast ligger under 10 000 kronor i månadslön.

De utländska spelarna ligger oftast mellan 20 000–30 000 kronor, men då kan mat och boende ingå.

Lönenivåerna varierar dock ganska mycket mellan topp- och bottenlag. I Nässjö och Umeå tjänar spelarna i regel klart mindre än i övriga lag. Och i Luleå tjänar man mest.

Det har funnits uppgifter om spelare som kommit upp i en månadslön på 80 000–90 000 kronor.

Fredrik Andersson vill inte säga vilken nivå hans lön ligger på.

– Men det är inte så att jag köper mig en lyxbil eller ett hus. Vi är inte i närheten av fotbollen och ishockeyn.

För att fylla ut kassan har han tagit ett jobb under lågsäsong för att gå runt.

– Något år var jag på ett lager, sedan har jag tagit vikariat på skolor och förskolor, det tycker jag är roligt. Skriver man ettårskontrakt löper det oftast bara över nio månader, och då har man ingen ersättning under sommaren. Under åren har jag även sökt en del stipendier för att klara mig.

Under somrarna, när spelarna alltså kan jobba extra, ligger det ofta landslagsläger. Spelarna får en liten ersättning per dag.

– Jag har inte exakt koll på hur mycket det var, men någonstans kring 300–400 kronor tror jag det handlade om.

Samtidigt som det kan vara kämpigt med ekonomin konstaterar Andersson att han är privilegierad.

– Jag är oerhört tacksam över att få ha min hobby som arbete. Man borde ge mer cred till de som gör det möjligt. Man skäms bort lite ibland.

Som svensk landslagsman i friidrott är man däremot inte bortskämd.

– Många tror att vi har det bättre än vi har det. De säger: ”Men du är ju med i landslaget,” säger Ymers hoppstjärna Andreas Carlsson.

Mindre SOK-pengar

Friidrottsförbundet betalar resa och uppehälle vid landskamper, men några ytterligare ersättningar eller traktamenten har inte Carlsson hört talas om.

– Jag är ju inte på den allra högsta nivån, men jag har inte fått någonting. Vad jag förstått får man inget vid OS, EM eller VM heller.

Carlsson konstaterar att Svenska olympiska kommittén (SOK) dessutom det senaste året har dragit ner sitt stöd till sommaridrottare för att satsa extra på vinteridrott inför OS i Pyeongchang.

– Det är tufft oavsett vilken individuell sommaridrott du sysslar med. Det är inte som lagidrottarna på elitnivå, som har fast månadslön. Det är inte många i Sverige som lever på friidrott. Det är väl typ Daniel Ståhl och en handfull till. Men de har knappast råd att köra runt i dyra bilar.

Han tar nu mammalediga Ebba Jungmark som exempel.

– När hon var som bäst och tog medaljer i inomhusmästerskapen jobbade hon halvtid för att det skulle gå ihop, säger Carlsson.

Själv jobbar han 60 procent som idrottslärare och fritidspedagog på Sjömarkenskolan. Dessutom bor han hemma hos föräldrarna för att hålla nere kostnaderna.

– Man kan ju springa runt och jaga sponsorer 24 timmar om dygnet. Det här året har jag fått stipendier och sponsorer som gör att det går ihop.

Plus att han får lite hjälp av Ymer. Men han har vid ett par tidigare tillfällen konstaterat att han kanske måste byta klubb för att få rätt ekonomiska förutsättningar.

– Det här året klarar jag mig kvar. Men jag står lite i ett mellanläge. För att nå världsnivå måste jag ha stöd. Det är många som inte vågar satsa på mig eftersom de inte vet om jag kommer att lyckas. Det är svårt.

Hur är det att jaga sponsorer i Borås?

– Det är ändå bra. Det finns många företag att vända sig till, men är ändå inte lätt. Lagen tar sin del av kakan, sedan får vi individuella plocka upp de smulor som blir över.

Emma Fredh faller lätt framåt i båten av trötthet. När hon reser sig slår hon med högerhanden i vattnet av lycka. Närmare 1 000 träningstimmar per år i flera års tid har gett resultat. 27-åringen från Borås är bäst i Europa.

En stund senare tar hon emot sitt EM-guld. Det är en medalj som kostat väldigt mycket mer än bara svett.

Inom rodden finns inga prispengar, och de svenska landslagsroddarna får själva betala alla sina läger. Förbundet hjälper till med bidrag vid världscuptävlingar och mästerskap.

– Men vi får lägga några tusen per tävling. Jag kan inte kostnaderna exakt, men det är en avgift för världscup och EM, och en annan för VM, säger Fredh.

Avsaknaden av prispengar är ett aktivt val från det internationella förbundet, Fisa.

– Om det skulle vara stora pengar i sporten är det lättare att folk tar till otillåtna medel, förklarar Fredh, och fortsätter:

– Jag har hellre fokus mot att vara engagerad och motiverad och få respekt för mina resultat. Det är lätt att det blir jämförelser, och det är inte rättvist. Man vill inte hamna i läget att man tycker synd om sig själv.

En annan anledning är en rädsla för att de stora roddnationerna skulle bli mer dominanta om det fanns pengar att göra.

– Nu är rodd en väldigt bred idrott, det är stor spridning på de nationer som tar medaljer vid mästerskapen. Fisa är lite rädda att det skall smalna av.

Följden blir att det i små nationer som Sverige är upp till de aktiva själva att göra pengar av sina framgångar.

– Och det vill man inte ha hängande över sig under säsong. Våren är ganska intensiv, det bör vara klart då, säger Fredh.

Får ni någon hjälp från förbundet?

– Nej, de har ingen som sysslar med marknadsföring. Det hade ju underlättat om de haft någon som gjort det. Men vi vet hur läget är när vi går in i det.

Fakta/Landslagsersättningar inom rodden

Några löner eller ersättningar finns inte. I princip betalar de aktiva själva för sin satsning. Förbundet står varken för resor eller anmälningsavgifter, men ger bidrag vid världscuptävlingar och stora mästerskap.

Det finns inte heller några bonusar eller prispengar vid framgångar i stora tävlingar.

Läget nu är att hon beräknar den årliga kostnaden för läger till cirka 50 000 kronor. När det gäller material har hon hjälp från klubben, Öresjö SS.

– Den står huvudsakligen för det. Men jag köpte en båt i somras som jag äger själv.

Samtidigt som hon blivit av med det stöd från SOK som tidigare finansierade en stor del av satsningen har hennes framgångar med VM-silver i fjol och årets EM-guld gjort sponsorsarbetet lättare.

– Det underlättar att sälja in sin satsning när man gjort lite resultat.

Fredh har lagt ner proffssatsningen och jobbar numera 50 procent med organisationsutveckling och rekrytering på företaget Ngenia i Göteborg.

– Fast jag tror att jag egentligen gör mer än 50 procent. Jag tycker att det är roligt och utvecklande att få vara i ett annat sammanhang, i en annan kontext.

Medan Fredh valt att jobba vid sidan av sin satsning finns det idrottare som inte har chansen att göra det.

– Det skulle aldrig vara möjligt att ha ett extraknäck och fortsätta vara seriös i sin satsning. Det krävs så mycket, det är träna, äta, sova, säger den OS-aktuelle skidskytten Jesper Nelin.

130 000 för seger

Inom skidskyttet står förbundet för resa och uppehälle vid alla landslagsuppdrag. Landslagsåkarna får även ett träningsbidrag på cirka 40 000 kronor.

– Men man kan ju inte leva bara på förbundets pengar. Som det är nu är det precis så man klarar sig. Jag har tur som har fått Serneke som stor sponsor, men jämfört med vanliga löner tjänar jag inte bra. Man gör inte det här för pengarna, säger Nelin.

Samtidigt konstaterar han att det är generöst med prispengar i världscupen, som exempel ger en seger cirka 130 000 kronor (13 000 euro) och en sjundeplats ger 30 000 kronor.

– Är man stadigt topp tio tjänar man bra. Jag hoppas jag kan bli lite stabilare där. 30 000 kronor är bra för en dags arbete. Men det räcker inte med en sjundeplats per säsong, jag skall ju leva på pengarna hela året.

Upplägget för längdskidåkarna liknar skidskyttarnas. De 20 åkare som ingår i längdåkningens A-landslag har träningsbidrag på 120 000 respektive 72 000 kronor beroende på meriter.

– Jag har det lägre, säger Borås SK:s Karl-Johan Westberg. Sedan delar vi i A-landslaget på olika bonusar för pallplatser i världscupen och i mästerskap. Jag var inte med i A-landslaget förra året, då fick jag inte vara med och dela trots att jag tog en pallplats.

Inte heller Charlotte Kalla, som valt att stå utanför landslaget, fick dela på de bonusar hon själv i stor utsträckning kört in (men den här säsongen får Kalla del av bonusarna, red anm).

Skidåkarna lever gratis

 Skidåkarna har inga traktamenten, men bor och lever gratis under alla resor. Träningsbidraget plus bonusarna från förbundet samt ytterligare ett bidrag från Borås SK gör att Westberg numera kan kalla sig skidåkare på heltid.

– Ja, det här extra tillskottet gör att jag helt kan leva på det. Men det är först när man kommer upp i A-landslaget det går, innan har mamma, pappa och mormor stöttat. Och så har det blivit lite prispengar och sånt. Men det går inte ens att jämföra med fotboll eller hockey. Man hade ibland önskat att man varit mångmiljonär och inte ens behövt fundera på ekonomin.

Han har aldrig jobbat speciellt mycket på att jaga sponsorer.

– Det tar mycket tid, så där skulle man nog ha haft någon som hjälpt en. Jag får vara nöjd med att man kan leva på det nu. Skidåkning är ändå en sport där man har möjlighet att tjäna hyfsat stora pengar. Men då måste man vara stjärna och ta medaljer på mästerskap. Vi har några i Sverige som är där.

En är Charlotte Kalla, som driver delar av sin verksamhet i bolagsform. Charlotte Kalla AB har haft en omsättning på över fem miljoner kronor varje år från 2014. I Sverige är det för övrigt damerna som tjänat mest inom längdåkningen de senaste åren. Marcus Hellner Sports AB har exempelvis haft en omsättning kring tre miljoner kronor de senaste åren.

Även Ulricehamnsstjärnan Hanna Falk har ett aktiebolag, Hanna Falk AB. I senaste bokslutet hade det en omsättning på 876 000 kronor och gjorde en vinst på 544 000 kronor. Hon har även det högre träningsbidraget från förbundet.

– Men man behöver egna sponsorer för att det skall gå ihop, säger Falk.

Det behöver även klubbkompisen Maria Nordström. Hon är med i landslagets träningsgrupp 2, där man inte får någon ersättning utöver de läger och tävlingar man är uttagen till.

– Det är inte det här man skall välja om man vill bli rik, säger Nordström. Men det är självvalt. Man gör det för att bli bra på skidor, inte för att tjäna pengar. Jag tror att det blir lätt jobbigt om man tänker för mycket på pengar.

Hon berättar om att åkarna utanför A-landslaget kämpar för att få ihop satsningen.

– En del jobbar extra, en del pluggar. Jag var lärarvikarie ett tag och har läst lite kurser. Mamma och pappa har varit mina huvudsponsorer genom åren. Och så har man fått lite prispengar som bonus över det.

Regnet vräkte ner över banan när Anna Nordqvist i september vann franska Evian Masters, hennes karriärs andra majorseger.

Pengarna kanske inte regnade över 30-åringen från Eskilstuna, men det stod i alla fall 4,3 miljoner kronor på prischecken. Totalt har Nordqvist i år spelat in cirka 11,2 miljoner kronor, vilket sannolikt gör henne till den svenska idrottskvinna som tjänat mest under året.

Fakta/Mest inspelade pengar på LPGA-touren

Lista med ett urval av de spelare som spelade in mest pengar på damernas USA-tour under 2017:

1) Sung Hyun Park, Sydkorea, 2 335 883 dollar – 19,6 miljoner kronor

2) So Yeon Ryu, Sydkorea, 1 981 593 dollar – 16,6 miljoner kronor

3) Lexi Thompson, USA, 1 877 181 dollar – 15,7 miljoner kronor

8) Anna Nordqvist, Sverige, 1 335 164 dollar – 11,2 miljoner kronor

49) Madelene Sagström, Sverige, 412 574 dollar – 3,4 miljoner kronor

62) Pernilla Lindberg, Sverige, 295 505 dollar – 2,5 miljoner kronor

92) Caroline Hedwall, Sverige, 125 240 dollar – 1,0 miljoner kronor

Fakta/Mest inspelade pengar på PGA-touren

Lista med ett urval av de spelare som spelade in mest pengar på herrarnas USA-tour under 2017:

1) Justin Thomas, USA, 9 921 560 dollar – 83,2 miljoner kronor

2) Jordan Spieth, USA, 9 433 033 dollar – 79,1 miljoner kronor

3) Dustin Johnson, USA, 8 732 193 dollar – 73,2 miljoner kronor

34) Henrik Stenson, Sverige, 2 769 960 dollar – 23,2 miljoner kronor

77) Jonas Blixt, Sverige, 1 408 288 dollar – 11,8 miljoner kronor

100) David Lingmerth, Sverige, 1 070 754 dollar – 9,0 miljoner kronor

– Det är väldigt kul att man kan tjäna mycket pengar på en fullträff, säger Borås GK:s affischnamn Frida Gustafsson Spång, som i år spelat på Europatouren.

– Men man får inte bli för fokuserad på pengarna. De är ingen drivkraft, utan en bonus. Jag håller på med det här för att jag tycker att det är kul att spela golf.

Hon konstaterar att man kan komma långt på ett riktigt bra resultat per år.

– Och det är faktiskt lönsammare att sluta topp tio i en tävling och sedan missa cutten i tre, för placeringar topp tio ger så mycket pengar.

Tennis och golf är två sporter som brukar vara förknippade med stora prispengar. Men bland damerna är det huvudsakligen de 125–150 bästa i världen i respektive sport som lever gott på sporten.

– Man kan också göra det om man lyckas få några väldigt bra sponsorsavtal. Själv har jag haft svårt att hitta sponsorer, jag tror många är mer intresserade av att sponsra lag än individuella idrottare, säger Gustafsson Spång.

Hon har i år haft en budget på mellan 200 000 och 250 000 kronor på Europatouren. Den klarar hon att hålla.

– Jag har spelat in tillräckligt mycket. Det är det positiva, om det skiter sig med sponsorerna kan man spela in pengarna i golf. Men jag vill självklart hitta fler sponsorer. Det är lite annorlunda mot fotbollslag. Där sköter inte spelarna sponsorerna själva, som jag får göra. Men det är en del av jobbet, säger hon.

Nästa år väntar ett delvis nytt liv för henne, när hon skall spela på Symetratouren i USA.

– I år har jag nästan bara bott på hotell. Men på Symetratouren är tävlingarna dyrare, så då får man bo mer inneboende i värdfamiljer.

Tio simmar proffs

Golf är en av de individuella sporter där svenska herrar tjänar klart mer än damerna. Annars är det tvärtom i bland annat skidåkning och simning. Bland simmarna är det mycket Sarah Sjöströms förtjänst. Hennes bolag Sarah Sjöström Promotion AB hade en omsättning kring 3,5 miljoner kronor både 2015 och 2016. Troligen blir det en klart högre summa i år.

För SK Elfsborgs landslagssimmare Adam Paulsson är det däremot inte tal om några miljoninkomster. Simmarna har inga bidrag från förbundet, inte heller traktamenten eller förlorad arbetsförtjänst vid mästerskap. Paulsson har hjälp av klubben samt av några sponsorer.

– Det är inget glamouröst liv. Men jag får ändå resa runt i världen och göra det jag vill. Jag räknar inte pengar, utan så länge jag har mat på bordet är jag nöjd, säger EM-finalisten på 400 meter frisim.

Det är ett tiotal svenska simmare som lever som proffs.

– Det är vi som är på elitcentret i Stockholm. Men det är skillnad mot andra länder. I Schweiz, Italien, Brasilien, Ryssland och några länder till är simmarna anställda i militären, och får betalt därifrån. Ibland pratar vi om att man kunde haft en sådan lösning i Sverige också. Men jag får väl placera mig bättre på mästerskapen, säger Paulsson.

Han beräknar att han har i runda slängar har 900 träningstimmar per år. Det är en träningsmängd som cyklister också brukar kunna komma upp i.

Inom cykelsporten finns dock proffsstall som betalar månadslön. 21-årige Lucas Eriksson från Gånghester har varit proffs sedan han tog studenten. Således har lönen trillat in varje månad, trots att cykelförbundet inte betalar någon ersättning vid landslagsuppdrag.

– Precis, lön plus lite prispengar. I SEG Racing har vi delat lika på de totala prispengarna eftersom alla inte kan köra samma tävlingar, säger Eriksson.

Lön och prispengar har gjort att han sluppit kämpa med att dra in egna sponsorer.

– För de små sporterna är det svårt att leva på idrotten. Jag skall inte säga att cykelsporten är stor i Sverige, men jag har klarat mig. Som junior körde jag för Falköping som hade sponsorer som stod för cyklar, bensinpengar och allt.

Vid årsskiftet lägger Team Tre Berg ner sin verksamhet, då har Sverige inget proffsstall längre.

– Tråkigt för svensk cykel. Det kommer att bli svårare för de yngre cyklisterna i framtiden. Tre Berg var en bra väg att gå. Nu måste man ta sig utomlands om man skall kunna tjäna pengar på cyklingen, säger Eriksson.