Silly på många sätt. Inte som i lagsporterna med klubbyten utan med fortsatta avhopp på tränarsidan och till och med sportens mest lysande stjärna, Stina aprilskämt.

Det ”vikarierande” landslagsledarparet Karin Ersson och Lars Silén ville inte fortsätta, inte heller herrtränarna Fredrik Uusitalo och Mattias Nilsson.  Officiellt nämns andra förklaringar, precis som det brukar vara…

Kvar finns bl a nye landslagschefen Daniel Fåhreus samt damtränarna Magnus Ingesson och Stefan Thomson, alla från Piteå. Damtränarna följde med  Charlotte Kalla tillbaka in i landslaget. 

På 80-talet talades om en Jämtmaffia på ledarsidan. Nu har Piteå fått samma roll. 

Var deten maktkamp?

All turbulens började när landslagschefen Rikard Grip inför förra säsongen fick sparken. Många undrar vad som hänt när en populär tränare, dessutom årets ledare alla kategorier 2015, plötsligt tvingas gå… Kanske var det en maktkamp. 

Men det tar för stort utrymme att fördjupa sig i det som sedan hände med alla snabba växlingar. Klart är emellertid att bland de många som saknar Rikard är Stina Nilsson, som kanske inte gjort sitt byte av sport om hennes ”mentor” varit kvar. Nu är det bara att lyckönska Stina med sin nya satsning, som jag tror kommer att lyckas. 

Hon har gångavstånd till skid- och skidskyttestadion i Östersund och får säkert en hel del extra experthjälp.

Damerna bättre än någonsin

Stinas avhopp kommer i ett läge då svensk damskidsport är bättre än någonsin. Så bra att Charlotte Kalla får skärpa sig för att behålla sin ”självskrivna” plats i stafettlaget, även om hon avslutade med säsongens bästa lopp.

Frida Karlsson, med historisk seger i Holmenkollen och Ebba Andersson (trea) är nu de stora namnen.  Tidigare sprintinriktade Moa Lundgren (Umeå) gjorde stora framsteg liksom Charlottes klubbkamrat Emma Ribom. Sprintern Jonna Sundling (Piteå) har också rätt kapacitet.

Damstandarden har nått den nivå man länge förutspått. Där har det har alltid funnits påfyllning.

Säsongens verkliga stjärnskott Linn Svahn visade i Trondheim (8:a på 30 km)  att hon inte har bara sprintkvalitéer. Mattias Fredriksson tror på Linn även som allroundåkare.  Världscupseger i första loppet i landslagsdräkten imponerar, liksom ytterligare två individuella och två sprintstafettsegrar (tillsammans med Maja Dahlqvist) var nog svensk skidshistoriens största genombrott.  Första segern – i Davos – tog hon fem dagar efter sin 20-årsdag. 

Hon är en frisk fläkt även utanför skidspåren…Inte minst visade Maja det som gäst i Skavlans program. 

Linn var den svenska längdåkare som tog in mest prispengar senaste säsongen, 52 000 schweizerfranc mot Ebba Anderssons 49 800 och Jonna Sundlings 40 940. Alltså drygt halvmiljonen svenska kronor för den svenska debutanten. Ingen dålig ”veckopeng”. 

Bäste manlige åkare långt bakom

Jämförelsesiffror för de närmaste är Maja Dahlqvist 22 800, Charlotte Kalla, 18 580 Frida Karlsson 18 500 och Stina Nilsson 17 250. Frida och Stina fick ju säsongen begränsad på olika sätt.

Det är kanske inte så vanligt att kvinnor tjänar men än män men faktum är att bäste manlige åkare , Johan Häggström, bara åkte in 12750 schweizerfranc i prispengar. Herrsidan är nye längdanslagschefen Daniel Fåhreus svarta får, men det uppvägs av damhaussen.

En ljuspunkt är också att Perry Olsson kanske återvänder till svenska landslaget sedan hans norska kontrakt gått ut. Han har varit Petter Northugs, Marit Björgrens och Ingvid Flugstad Östbergs speciella vallare.   Perry bor sedan länge i Bruksvallarna – ett passande ortsnamn.