Som tränare måste jag ge Björn helt rätt. Som tränare i ett utsatt område ser jag hur distans-undervisning får klass-klyftorna att vidgas. Barn till akademiker med bra jobb sitter hemma och pluggar. De andra är mer vilsna. En av mina adepter gjorde ingenting alls i våras. Han hade ingen dator och öppnade inte ens en bok.  Kontrasten är total mot den jämnåriga flickan som pluggar fler timmar än någonsin.

De vill ha gemenskapen

Dessbättre ser jag inte att någon av tonåringarna i Rinkeby Run är på väg att byta ut idrottens gemenskap mot någon av de mycket sämre gemenskaper som alltid är så lätt tillgängliga för tonåringar. Som ordförande i Akropol Basket är jag oroligare för att det ska ske. 

När vi stängde hallen för våra tonåringar så stoppade vi en gemenskap. Tonåringar söker gemenskap. 

Sverige får ofta kritik för att vi tänker på en fråga åt gången. Den här gången är kritiken uppenbart motiverad.. De kriminella gängen växer troligen redan nu. 

I väntan på att Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson, ska bemöda sig om att besvara Björn Erikssons skrivelse planerar vi nu att förlägga alla våra träningar utomhus mitt på dagen. Distansundervisning och hemarbete innebär ju större frihet. 

Varför träna i beckmörker kl. 18 när alla lika gärna kan träna i dagsljus kl.12 på dagen? 

Istället för att deltagarna går hem och får sitt ”fokus-fönster” (de tre timmar då träningen ger förhöjd koncentration) framför Netflix och GTA (Grand Theft Auto) så kan de få sitt fokus-fönster när de läser Geografi och Matematik. 

Kris = möjlighet

Det är tyvärr inte sant att det kinesiska tecknet för kris också betyder möjlighet, men för åttahundra tusen elever i svenska gymnasier och universitet innebär fjärrundervisning faktiskt en möjlighet att få träna i dagsljus.  

Där finns silverkanten på det mörka Corona-molnet, om Johan Carlson svarar på brevet.