I januari var jag i det etiopiska löpar-meckat Mizan. 

Precis utanför byn ligger ett fält som är stort som kanske 50 fotbollsplaner. Där springer något hundratal elitlöpare varje morgon och varje eftermiddag. Där ligger det också sopor. Det bekommer inte löparna. Inte heller verkar de överdrivet intresserade av all den outsägligt vackra naturen bortom fältet. Dit springer de sällan. Det är inte för upplevelsen de springer.  De springer för att kvala in till de stora tävlingarna i Europa där det finns prispengar att vinna. 

Betydelsen av av yttre och inre motivation

Löparstjärnorna Haile Gebreselassie och Kenenisa Bekele har omvandlat sina världsrekord och guldmedaljer till platser i Etiopiens ekonomiska elit.  Det är hit alla löparna i Mizan vill, men det är inte någon dröm som får dem att träna resten av livet. De springer för guld. 

Jag menar att de etiopiska löparna är externt motiverade. Inre motivation är att springa för att man älskar det. Yttre motivation är att springa för att vinna guld eller ära. 

Många tror att inre och yttre motivation kan samspela, men ett otal studier av framför allt de amerikanska forskarna Edward Deci och Richard Ryan visar att yttre motivation ”äter upp” den inre motivationen. 

En annan Zlatan-dröm

När barn som älskar att rita får betalt för att rita så fortsätter de rita. När betalningen slutar så slutar barnen rita. De får ju inte betalt längre. Den inre motivationen har blivit externaliserad. 

Där ligger risken med tesen ”elit och bredd samspelar”. Det är snarare troligt att Zlatan-drömmen externaliserar motivationen att spela fotboll, hockey osv. Det gör drömmen till ett ogräs som kväver kärleken till idrotten för dess egen skull. 

Barn som spelar för att de älskar att spela, de tål att bli bänkade. De som spelar för att bli miljonärer lägger av. Det gör svenska barn i snitt när de är 11,3 år gamla. Det är på tok för tidigt för att kunna göra någon som helst nytta för folkhälsan. 

Då skulle fler 11,3 å gamla barn fortsätta med idrott

• Om du som tränare lär barnen att älska idrotten för dess egen skull.
• Om du lär dem att älska idrotten även när de förlorar. 
• Om de idrottar utan tanke på SHL, NHL, Allsvenskan och Champions League
• Då ger du dem lägre stress och större lycka för resten av livet, 
• Och du ökar chanserna för att de fortsätter idrotta. 
• Om Corona-krisen leder till att AIK, Hammarby och Djurgården går i konkurs. Om hela allsvenskan försvinner och kanske även Champions League, SHL, NHL och Diamond League går i konkurs. 

Då skulle nog färre 7-åringar börja med de sporterna.

Kanske skulle färre pappor hetsa vid sidlinjen, och fler av barnen skulle fortsätta idrotta förbi 11,3 års ålder.