Jag hoppade runt henne och satte mig på ett av de tre sätena. Det fick tjejen att känna sig så ”dissad” (ungdomligt språk för ”disrespekterad; att jag har visat bristande respekt för henne) att hon skrek ”Jävla horgubbe” åt mig och gick vidare med sin kompis.

Att bli dissad!

I styrelsen för Kista Sports Club hade vi diskuterat just ”respekt” som en möjlig värdering för klubben. På min fråga om hur vi ska definiera respekt framhöll en av ledarna att ”respekt är när man känner sig respekterad. Disrespekt (dissad) är när man känner sig dissad”.  Alltså: varje ledare har på sitt ansvar att se till att alla i gruppen alltid känner sig respekterade.

Om den lilla tunnelbane-episoden hade hänt i Kista Sports Club, eller någon annan idrottsförening, så hade hon kunnat anmäla min ”dissning” av henne till klubbens visselblåsare.  Då är jag som tränare helt beroende av den kommitté som hanterar visselblåsningar.  Om den kommittén innehåller någon som har något emot mig: då är jag körd. Då blir jag avstängd.

Då kan det bli som i Ärla IF, där friidrottssektionen i praktiken läggs ner på grund av en anonym visselblåsning. Där satt huvudföreningens ordförande i kommittén som mottog anmälan.  Han borde förstås ha anmält sig jävig eftersom moderföreningen i och med fällningen kom i besittning av uppemot 1 miljon kronor som friidrotten hade samlat ihop, men det gjorde han inte.  Resultatet är en tragedi för de anklagade tränarna. 

Aningslöshet

I simhoppet verkar samma aningslöshet ha legat bakom att förbundet lät simförbundets verksamhetsutvecklare Susanne Meckbach intervjua de 60 ledarna om Ulrika Knapes ledarskap.  Hennes meriter som forskare raderar inte möjligheten att oavsiktligt, med tonalitet i telefonsamtal,  driva på de kritiska åsikter som kom upp. Så blåser man upp en ballong.  Jag vet, eftersom jag själv har gjort liknande studier i många företag. Intervju-studier blir väldigt lätt Rochak-tester; resultatet blir det som undersökaren förväntade sig. 

Därför följer jag alltid upp intervjustudier med en enkät.  Där blir det tydligt exakt vad frågan var, och precis hur enig kritiken är på det aktuella området. Det borde förstås simförbundet ha gjort.

Jag har producerat medarbetarundersökningar i en majoritet av Sveriges multinationella företag. Där uppstår ofta samma situation. Medarbetarna är anonyma och kan då kritisera en chef på ett sätt som inte sker i de dagliga mötena.  Många gånger har en upprörd chef kommit viftande med tio påskrivna protokoll från utvecklingssamtal i ena handen och resultatet från medarbetarundersökningen i den andra (där medarbetarna skriver att de inte har haft sina medarbetarsamtal). 

Då misstänker jag att chefen har hållit en serie monologer snarare än samtal om sina medarbetares utveckling. Några telefonsamtal senare har den bilden bekräftats.  Så kompletterar kvantitativ och kvalitativ analys varandra.

Då blir de omplacerade

Efter medarbetarundersökningar händer det också att chefer med låga resultat omplaceras. Jag har nog medverkat till att ett par hundra chefer fått återgå till specialistroller, men efter det utvärderar vi om det blev bättre. Det blir det inte alltid. Ibland fortsätter missnöjet på precis samma nivå, och ibland blir det ännu värre. Då är det bra att den före detta chefen finns kvar.  Då måste vi och HR vara stora nog att säga ”Problemet var inte ditt ledarskap, Anita”.  Det är inte alltid ett kul samtal, men det samtalet är en väldigt viktig upprättelse för Anita.

Idrotten saknar den möjligheten till återupprättelse. Ärla Friidrott kommer inte finnas kvar och Anna Lindberg har lämnat simförbundet. Dessutom är de flesta idrottsledare helt eller nästan helt oavlönade. De lär inte komma tillbaka till den verksamhet där de blev anonymt anmälda och inte ens fick veta vem som anklatat dem för vad. I stället gör rättslösheten att det blir ännu otacksammare att vara tränare/ledare och ännu svårare att rekrytera tränare/ledare.  

Klart det går att lösa

Och här kommer vi till den punkt där jag ska presentera en lösning på problemet….

1. Kanske ska idrotten inte blint kopiera det som sker i näringslivet.

·   Från en arbetsgivare som betalar min lön tål jag förstås mer än från en idrottsklubb där jag ställer upp gratis.

2. Om vi nu ska kopiera näringslivets lösningar så kanske vi ska kopiera HELA lösningen, dvs att följa upp om det blev bättre, i stället för att bara bannlysa ledaren och tro att alla problem är lösta. 

3. Något som liknar medarbetarundersökningar vore vettigt i alla klubbar.

·   I frånvaro av lön är ju arbetsklimatet viktigare än det någonsin varit i arbetslivet.

·   En visselblåsning kan då ställas mot en tidsserie av resultat. Om t.ex. ledarna i Ärla IF hade en lång tidsserie av goda resultat för sitt ledarskap så hade visselblåsningen behövt handla om något både allvarligt och konkret (som sexuella övergrepp) för att leda till att ledarna stängs av; men med en lång tidsserie av låga resultat skulle det ha varit ett enkelt och tydligt ärende att stänga av dem. Systemet blir stabilare och rättssäkrare.

·   Tyvärr tenderar konflikter att bli mycket mer infekterade i ideella verksamheter än i näringslivet. 

4. De som hanterar en visselblåsning får inte själva ha skuggan till jäv. Här brister det rejält.  

5.Vad vet jag? Jag är ju bara en ”jävla horgubbe”.