Fotbollen är äntligen på väg att bli den världssport vi européer länge har trott att den varit.

 Prislappen

Innan vi ger upp tanken på stora mästerskap ska vi se hur det går för Qatar och framför allt då stadion i Lusail som byggdes för en kvarts miljon människor. Det är mycket möjligt att VM är det första kapitlet i ett utdraget fiasko. 

Jag ser de framtida reportagen från spökstaden framför mig, men det kan förstås bli annorlunda. Jag håller verkligen med Pehr Palm om att vinden nog kan komma att blåsa Sveriges väg ett antal år nu.

Mitt tips är att detta VM blir historiens dyraste Sportswash och att de många skandalerna hänger kvar minst lika länge som minnet av den helt fantastiska finalen. 

Stora och små länder

Precis som i OS får Sverige sakta men säkert lära sig att det är svårare att konkurrera med en hel värld än med en handfull I-länder.  Globaliseringen ledde till att en miljon människor tog sig ur fattigdom varje månad, 30 år i sträck. Det betydde att de kunde börja spela fotboll.  Nu har utvecklingen vänt i ett par år, men vi hoppas förstås alla att det ska fortsätta. 

Länder med många miljoner innevånare kommer förstås oftare få ihop bra lag än vad små länder gör, så jag tror vi får vänja oss vid att det blir svårare och svårare att vinna medaljer i VM.  86 länder har fler medborgare än Sverige.  

Länder som Kina, Indien, Pakistan och Indonesien kommer ifatt och förbi Sverige, även om de senaste 30 årens stora invandring har gett oss stora framgångar.  Mina barnbarn kommer nog se det som en enorm framgång om Sverige kvalificerar sig till VM; och det kommer nog gälla både damer och herrar.

Därför är Kroatiens brons nu och silver senast en underbar påminnelse om att det fortfarande är möjligt att gå långt i VM.  Det var också fint av de kroatiska supportrarna att ta upp de isländska supportrarnas klassiska ”vulkanen” på läktarna.

- Blir ”vulkanen” de små ländernas speciella hejaramsa?

Tidöavtalet eller drag i skorstenen

Hela det argentinska laget spelar för europeiska klubbar.

• Målvakter: Emiliano Martinez, Aston Villa, Franco Armani, River Plate, Geronimo Rulli, Villarreal.

• Försvarare: Nicolas Otamendi, Benfica, Marcos Acuña, Sevilla, Nicolas Tagliafico, Lyon, German Pezzella, Real Betis, Nahuel Molina, Atlético Madrid, Gonzalo Montiel, Sevilla, Juan Foyth, Villarreal, Cristian Romero, Tottenham, Lisandro Martinez, Manchester United.

• Mittfältare: Leandro Paredes, Juventus, Rodrigo De Paul, Atlético Madrid, Guido Rodriguez, Real Betis, Exequiel Palacios, Bayer Leverkusen, Alexis Mac Allister, Brighton, Enzo Fernandez, Benfica, Alejandro ”Papu” Gomez, Sevilla

• Anfallare: Lionel Messi, PSG, Lautaro Martinez, Inter, Paulo Dybala, AS Roma, Joaquin Correa, Inter, Julian Alvarez, Manchester City, Angel Di Maria, Juventus, Nico Gonzalez, Fiorentina.

Primera División de Argentina är alltså ”bara” en språngbräda till Europa.  

Det verkar ändå funka ganska bra för Argentinsk fotboll. På samma sätt ger drömmen om spel i Premier League och de andra stora ligorna plats för fler unga talanger i Allsvenskan.  I näringslivet kallas det ”skorstenseffekten”. Man vill ha drag i en skorsten.  

Om Sveriges regering lyckades göra verklighet av Tidöavtalets skrivning om att den högsta divisionen i fotboll och hockey ska få högre status så skulle det draget sänkas. Det vore illa för Svensk fotboll. Jag tror att Kosovare Asslani inspirerar fler svenska tjejer att pröva fotboll nu, i AC Milan, än hon gjorde i Linköping.  

Religiösa övertoner

Jag har den stora glädjen att ha vänner i hela det abrahamitiska trädet, utom möjligen Bahaiier. Inför semifinalen mellan Marocko och Frankrike var det lite för många facebook-poster om att Marocko var Allahs utsända lag. De posterna gjorde mig ledsen, för det blir ju så jobbigt när laget sen förlorar.  Det där är inget unikt för islam. I Mexiko tävlade jag ofta med en löpare som hade texten ”Juan 3:17” på linnet, eftersom hans tolkning av den versen var att tron är universums starkaste kraft. Den som tror kan därför aldrig förlora. 

Det gick bra så länge han vann.  Jag säger nu som jag sa då: Om Gud/Allah finns så har hen viktigare saker att ta hand om.  Precis som Parisa Liljestrand verkar Gud/Allah praktisera ”armlängds avstånd”.

Enklare arenor åt barnen

Inför matchen om tredje pris frågade jag min kära gamla antagonist från löparbanorna, Mohamed Cadimi, om marockansk ungdomsfotboll. Mohamed flyttade tillbaka till Marocko för tio år sen och coachar löpare och gångare. Han skickade ett gäng bilder, men mönstret var tydligt.  

Det var tonåringar på fina gräsplaner och yngre lag på grusplaner.  Det är också min högst ovetenskapliga bild från flera andra länder som var med till åttondelsspel i VM.  Det spelas lite här och där.

Men inte Sverige. Här står grusplanerna tomma. Varje gång jag springer förbi en grusplan så springer jag ut på mitten och skrapar ett märke i mittcirkeln. Nästa gång jag springer förbi är märket oftast kvar. Det gör ont i mig. Så mycket glädje och sorg som jag har haft på grusplaner, och på gräsplättar där vi slänger upp kläderna i fyra små högar för att markera mål. 

Slumpgeneratorn ”snedstuds” var en självklar del av spelet när jag var ung, men dagens unga spelare vet knappt vad det är.  I stället står de plogade, upplysta konstgräsplanerna tomma hela vintern, för dagens ungdom vill spela fotboll inomhus, under det påhittade namnet ”futsal”. Det vi kallade inomhusfotboll eller ”innejotta” är alltså ”en egen sport” idag. Inga köldgrader, inget regn, ingen snedstuds.  Idealet känns mer och mer som FIFA 23 på playstation.  

Låt oss släppa det idealet. Jag tror barnen barnen blir mätta och lata och får en ohållbar förväntan. Sverige kan aldrig bygga idrottshallar för att alla svenskar i alla åldrar ska kunna spela på konstgräs på sommaren och innejotta på vintern, men ytor för spontanfotboll finns det överallt.  Låt oss använda dem.