Nyligen  hade Stockholm Basket ett verkligt spännande årsmöte. Valberedningen ville byta ut ordföranden.Ett stort antal klubbar motsatte sig det. Jag har sällan varit på ett mer spännande årsmöte och röstningen blev en nagelbitare bland de 45 deltagande klubbarna. Till slut vann den sittande ordföranden, med en handfull rösters marginal. 

Sådan dramatik

Såna här omröstningar brukar avgöras av vem som har lyckats få dit flest röstberättigade medlemmar. Nu var 45 av de 55 röstberättigade klubbarna med i omröstningen. 81 procent!  Jag har svårt att tro att det inte är rekord. Den röstfrekvensen stärker förstås Lasse Sandbergs legitimitet som ordförande.

I lördags valde jag bort ett politiskt årsmöte för Svenska Friidrottsförbundets årsmöte. Där gick man igenom inkommande förslag och hade omröstningar precis som på Stockholm Baskets årsmöte. Dessutom hade man haft ett förmöte med oss motionärer för att se till att man hade förstått våra argument ordentligt. Så transparent och proffsigt!

Årsmöten och tandläkaren brukade jag se fram emot ungefär lika mycket.  Två timmar i lokalen gud glömde. Termos-kaffe och torr kanelbulle med klubbens pensionärer.  Till det öken-torra mötet har jag ofta dragit ungdomar, oftast för att de har vunnit något hederspris.  Under mötet har jag sett i deras uttråkade ansikten att läxan blir att de ska hålla sig väldigt långt borta från ideellt arbete i klubben. 

Blev Mello-känsla

Nu satt jag istället framför datorn med en cappuccino och en god macka. I torsdags kväll satt jag med ett riktigt gott glas vin och en bit parmesan som jag skar upp små bitar av. Några spännande omröstningar på det så får jag plötsligt Mello-känsla.  När mötet diskuterade någon regeländring för elektronisk tidtagning så tog jag upp morgontidningen, men sen kom de in på frågor om startblock. Då blev mötet genast intressantare än Svenskan.  Samma beteende vore oerhört oartigt i ett vanligt årsmöte i Folkets Hus. På distans beter jag mig mer som ungdomar gör i verkligheten.

Mitt första digitala årsmöte höll jag förra sommaren. Det känns som stenåldern.  Snart är det dags igen.  I varje omröstning tänker jag spela upp den där slingan de kör i Mello och avsluta med ”Vi har ett resultat”.  

Jag tror, på fullt allvar, att den sänkta tröskeln gör att digitala årsmöten blir mer transparenta och mer demokratiska än fysiska årsmöten.  Om de dessutom är roligare så är digitala möten en välkommen möjlighet för idrottsrörelsens demokrati.