Vi börjar i idylliska Akalla by klockan ett. Sen passerar vi Tensta, Rinkeby, Spånga och Hjulsta. Vi springer förbi elva fotbollsplaner i ett område med väldigt många unga fotbollsspelare. 

I det här området definierade fotbollsförbundet för något år sen en brist på 15 fotbollsplaner. Ändå står en majoritet av planerna tomma. Under vinterhalvåret brukar två av planerna vara använda. En av dem är konstgräset inomhus. Den andra är någon av de sex konstgräsplanerna utomhus.

Lever på den tysta majoriteten

Två idrottsytor passerar vi som alltid används. Utegymmet och löparbanorna på Spånga IP. En handfull killar står och lyfter stockarna i utegymmet. På löparbanorna går ett par-tre tanter stavgång och ungefär lika motionärer många springer någon sorts intervaller.  På vintern åker de skidor på samma 400-metersslinga.

Alla gillar spontan-idrotten, men ingen talar för den.  Corona-krisen illustrerar att hela friidrotten lever på de 600 000 som springer motionslopp. Ändå har motionärerna inga representanter. 

Utegymmet kan inte bokas. Därför är det alltid tillgängligt. Det gör utegymmet väldigt populärt. Vi kan kalla det 7-eleven-effekten. Till 7-eleven går vi trots att vi vet att det är dyrt och att de mest har onyttig mat. Vi går dit för att vi vet att det är öppet.  Innan -eleven kom till Sverige stängde Konsum och ICA senast kl. 18.  Eftersom jag oftast jobbade sent på kvällarna var det 7eleven som höll svälten borta.

Vi gillar att det är 7-eleven på löparbanorna, så vi bokar aldrig. Vi gillar att det är andra där när vi springer våra intervaller kl. två varje söndag.  Ju fler, desto bättre.

Här är en bild från Spånga IP i torsdags.  Motionärerna var där som vanligt. Ett basketlag, två friidrottsklubbar, två fotbollslag, ett hockeylag och några bandyspelare tränade på samma yta. Det fungerade perfekt eftersom alla visade respekt för varandra. Ingen ropade ”vi har bokat” till någon annan.  Jesus skulle kanske ha beskrivit det som att vi älskar vår nästas idrottande så som vi älskar vårt eget. 

Då får ingen springa där...

Efter intervallerna joggar vi löpare till någon av de tomma fotbollsplanerna och spelar ett par-tre matcher.

Men när det är match på Spånga IP så får ingen springa där. Löparbanorna och fotbollsplanen innanför bokas nämligen som en enhet.  

När två pojkar 17-lag möts så är det sorgligt att vi inte får springa våra intervaller på löparbanorna utanför. Då visar den organiserade idrotten sin intoleranta sida: Bokat-ismen ”vi har bokat” handlar delvis om att ungtupparna på plan tar sitt idrottande på alldeles för stort allvar. 

Tanterna som går stavgång på bana tre är inte mindre viktiga än de här ”blivande proffsen” som ofta lämnar spelarbåsen på bana ett och två efter matchen.

Men de har rätt också. De harverkligen bokat löparbanorna. Det sker automatiskt när de bokar planen.

Självklart ska inte en idrottsyta bokas tillsammans med en annan. Det är upplagt för undan-trängning.

2 miljoner löpande motionärer

Sverige har två miljoner löpande motionärer. Allihop har bevisligen nytta av att springa vart femte pass på löparbana, så att de kan använda tidtagning för att få upp intensiteten. 

Då måste löparbanorna vara tillgängliga. Motionärerna bokar ju aldrig. De bara kommer ner till IP och vill springa sina intervaller. De är både fler och viktigare för folkhälsan än vad hela den organiserade idrottsrörelsen är.  När vi har banlopp så ber vi motionärerna hålla sig till ytterbanorna.Den som bokar en idrottsyta man inte tänker använda: den har någonting att förklara. Men värst är förstås beslutet att löparbanorna är något man får på köpet när man bokar en fotbollsplan, och vice versa.  Om jag vill boka löparbanorna för ett lopp så får jag söka på ”fotbollsplan” för att få dem. 

Det är bakvänt eftersom alla vi i löpargruppen älskar fotboll och tycker bäst om att springa när det är full fart inne på fotbollsplanen.

Bokatismen är ett hot mot folkhälsan. 7eleven-effekten är lösningen.