Efter 30 år som konsult inom HR har jag också sett vad en snabb expansion gör med kompetens-nivån. Alla som rekryteras är inte stjärnor.

Det var uppenbart när jag för något år sen deltog på två heldagar om Idrottens Dag, med fokus på ”det nya sättet att tävla”.  Jag var den enda i rummet som inte var anställd av RF.

Då ställde jag mig upp

I slutet på dag två ställde jag mig upp och sa ”jag trodde jag skulle få höra en massa inspirerande exempel på det nya sättet att tävla, men nu har jag suttit här i två dagar och fortfarande inte hört ett enda. Vad ÄR det nya sättet att tävla? Kan någon ge mig ett exempel?”

 Det blev tyst i rummet. Efter en evighetslång och mycket pinsam tystnad kom någon upp med förslaget ”gåfotboll”. God natt!  Gåfotboll är lika mycket nollsummespel som vanlig fotboll. Ett lag vinner, ett lag förlorar. Skillnaden är att det kardiovaskulära inslaget är borta.

 Alla som jobbat i HR vet att så här är det. Om du snabbt expanderar så får du med ett och annat stolpskott. Ju fortare, desto fler felrekryteringar. Därför ska man aldrig växa fortare än vad rekryteringen klarar av att göra på ett bra sätt.

 Om Anders och de andra nio motionärerna får igenom sitt förslag så får vi istället motsatsen: En snabb krympning. Det är tyvärr lika illa. Två fel gör inte ett rätt.  Då riskerar vi att många av de bästa försvinner. De som har tillbringat mest tid bland klubbarna har oftast ett sämre nätverk på kontoret.

Tre av fyra eldsjälar fick sluta

 Ett illustrativt exempel är ”Spring i benen”. Fyra eldsjälar har årligen fått ca 20 000 skolbarn i Stockholms fattigare stadsdelar att komma närmare en timmes rörelse om dagen. När satsningen krympte med 75 procent vid årsskiftet så behöll staden kontorstjänsten och lade ner de andra tre. 

 Sen har vi den andra dimensionen som vi kan kalla ”Släpp idrotten fri”.  Det började för fyra år sen med paradigm-skiftet ”från triangel till rektangel”. Efter hundra år av att leta efter talanger som ska bli elit ska idrotten istället skapa vanor för livet hos alla deltagare. Det är klart en och annan är lite vilsen.

All idrott fostrar, men...

 Men som skattebetalare förväntar jag mig att varje krona ska ha en positiv effekt. Med erfarenhet av åtta idrotter ser jag helt olika effekt på både folkhälsa och integration, och att två klubbar i samma idrott kan ha helt olika effekt.  All idrott fostrar, men den fostran ser verkligen helt olika ut. Idrott kan vara fantastiskt och direkt destruktivt.  Samma pengar till alla är en direkt styggelse.

 För idrotten har ett val. Ingen stoppar oss från att köra det gamla racet med tidig selektion, elitfokus och hård träning från unga år. Den som vill göra det står inför samma val som vargen i Aisopos gamla fabel om hunden och vargen. 

Vargen svälter men är fri att springa vart han vill när han vill. Den friheten har hunden valt bort.  Vargen behöver inte klaga över det.