Jag unnar honom de pengarna.  Han var verkligen närvarande. Även när terräng-DM gick i oktoberregn och gegga så visste jag att jag skulle möta honom där. Såna ordföranden är guld värda. 

Den dåvarande verksamhetschefen bedömde att ordförandens operativa arbete hade jobbat ungefär en halvtid. Då är femtusen femhundra kronor i månaden en väldigt låg ersättning, och det blir ännu mindre när det är omvandlat till lön. Då landar vi någonstans kring 20-25 kr i timmen.  

Därför tyckte jag väldigt synd om honom när drevet gick i TV och tidningar, och ännu mer när drevet fortsatte trots att han erkände att han har gjort fel och bad om ursäkt för det. 

Aldrig uppe på styrelsemöten 

Men att fakturera i nio år, med texten "konfidentiellt" på en del av fakturorna, är ändå inte OK. Vad jag förstår har hans fakturering inte ens nämnts på något av de många styrelsemöten som har pågått under dessa nio år.  Att revisorerna missade det i nio år är också djupt oroande. 

Därför var det synd att ingen av hans hårda kritiker på en månad lyckades få fram någon motkandidat. Det är lättare att kritisera än att själv ställa upp på att axla ett otacksamt uppdrag.  

Det var ännu mer synd att förslaget att pausa valet av ordförande för Svenska Friidrottsförbundet förlorade i voteringen. Som valberedningens kandidat är han alltså omvald för ännu ett år. 

Jag förstår att det är bekvämt för alla inblandade och, som sagt, jag gillar honom, men tillsammans har kritiker och supporters landat i valet att inte plocka ut stenen ur skon. Som gammal maratonlöpare vet jag vad det leder till.  Besvärjelsen ”det fixar sig” hjälper tyvärr inte alls. 

Efter mötet sa Stockholms Friidrottsförbunds ordförande upp sig med omedelbar verkan.  Det lär komma fler protester, men mycket värre är om det hela bara lugnar ner sig. 

Jobbar halvt ihjäl sig

För då har kanske ett nytt prejudikat uppstått, för i hur många styrelser jobbar inte ordföranden halvt ihjäl sig med sånt som egentligen inte tillhör det ideella uppdraget? 

Jag har själv varit styrelseordförande i fyra idrottsföreningar och en politisk förening.  I bara en av föreningarna har jag kunnat ägna mig åt strategi, styrelsemöten och årsmöten. Sanningen är snarare att ”shit happens!”, och sannolikheten för det verkar öka multiplikativt ungefär enligt formeln 

Problem för ordförande = 

(Antal medlemmar * Socioekonomiskt utsatthet * Förändringsbehov * Verksamhetens komplexitet). 

Någon tränare har burit sig illa åt mot sina adepter. RF drar plötsligt in alla bidrag och nu måste ordföranden gå igenom alla inlämnade rapporter. Hans tjugo timmar i veckan är nog snarare norm än undantag.  

Långt bak i mitt huvud sitter nu en liten djävul och viskar: ”Du hade också kunnat fakturera hela den här tiden!”. Jag tror samma djävul sitter och viskar i rätt många öron.  I en av de föreningar där jag är styrelsemedlem ser jag ordföranden jobba mer än halvtid. Hade han inte gjort det så skulle föreningen inte finnas kvar idag. Därför lägger jag nu ett förslag till årsmötet att en summa ska sättas av i budgeten för ordförandens operativa insatser.  Lite gratisjobb är OK, men inte 80-100 timmar i månaden.

Ps.

En bieffekt av det var tydlig när jag ville lämna ordförandeklubban vidare i Akropol Basket. Åttio procent av tränarna och spelarna i klubben är kvinnor eller flickor.  Andelen som är första eller andra generationens invandrare är nära hundra procent. Därför jobbade jag aktivt i två år på att försöka hitta och förbereda en kvinnlig efterträdare med invandrarbakgrund.  Bra kandidater fanns, men ingen som ville jobba uppemot halvtid utan att få betalt. Ingen som ville ta den extremt obekväma sitsen som den som alla kan klaga på. En tackade nej för att hennes lagerjobb var på kvällstid.

Otacksamt att vara ordförande

När lönerna en månad blev försenade så krävde några tränare att jag skulle gå in och betala ur egen ficka. Jag har svårt att tänka mig något som är mer otacksamt och olönsamt än att vara ordförande. Tränare är trevligt, men ordförande: Fy fan!  

Till slut hoppade en tidigare ordförande i Akropol basket in. Jimmy är en fantastisk person och en strålande ordförande, men det betyder att ännu en förening med kvinnliga invandrare fick ännu en svennegubbe som ordförande. Så har det alltid varit, och så länge vi inte betalar för styrelsearbete lär det förbli.   Då är det bara miljonärer och pensionärer som kan ställa upp, och det är faktiskt ett rejält demokratiskt problem.