Riksidrottsförbundet (RF) styrs ju av Riksidrottsmötet (RIM). På RIM är det specialidrottsförbunden (SF) som beslutar.  I de flesta SF delas röster till klubbar till hälften av deras antal aktiviteter (LOK-stöd) under året och till hälften deras prestanda som elitklubbar. Samvariansen mellan LOK och medaljer i SM är förstås rätt stor.

Lite förenklat är det alltså ordförandena för elitklubbarna som tillsätter ledamöterna på RIM, där besluten tas om svensk idrott.

Om vi vill förverkliga

Om vi verkligen vill förverkliga ”idrott på barnens villkor” och ”tävla på ett nytt sätt” eller ”idrott hela livet” som också kallas ”från triangel till fyrkant” så bör nog RF styras på ett sätt som inte så entydigt sätter elitklubbarna bakom ratten.

Att elitklubbarna har fått den här rollen är lätt att förklara. Historiskt har idrott gått ut på att vinna. När en organisation skulle skapas så var det lättast att fördela röster i enlighet med medaljfördelning.

Men i dagens digitaliserade samhälle är det möjligt att låta varenda tränare och varenda idrottare vara delaktig på varenda nivå, Lokalt förbund, SF, RIM och RF. Varje medlem i en RF-ansluten klubb skulle kunna rösta med hjälp av ett bank-id. Det skulle till och med vara möjligt att låta de som ofta deltar på gemensamma träningar få fler röster än de som sällan deltar. 

Kanske börjar man med det lokala förbundet. Stockholms fotbollsförbund, Örebro läns orienteringsförbund osv. 

Jag skulle gärna se att gränsen för att rösta i ett sånt val sattes riktigt lågt: Tretton år är undre gräns för bank-id. Då är man klok nog att sätta sig in i idrottens styrning.

Många fler röstande

Det skulle kunna leda till väldigt många fler röstande på årsmöten; så många att årsmöten bara är genomförbara som digitala möten, så som de har varit under pandemin. 

Själv tycker jag att det är av pandemins bästa förändringar.  I stället för termoskaffe och en torr bulle på någon gudsförgäten möteslokal sitter jag hemma med ett glas gott vin, eller så följer jag mötet via mobilen på väg hem från en träning. Som löpare och tränare har det blivit möjligt för mig att medverka på fler möten än tidigare.

En övergång till direktröstning skulle förstås kräva att en väldig massa stadgar förändrades i en enorm massa årsmöten som idag besöks av ett fåtal plikttrogna, huvudsakligen pensionärer. Jag tror förslaget skulle röstas ner på många av de årsmötena, eftersom just pensionärer ofta inte är så digitala, men en sån här förändring ska nog ta ett decennium. I några distriktsförbund går förslaget igenom. Om det leder till en vitalisering så sprider det sig.   

Är det en helknasig idé, eller bär den kanske på frukten till något bra? Jag hoppas på både sågningar och förslag.