Klockan är tre minuter över tolv. Ändå var jag en av de första att gå från Nils van der Poels reception hos advokatfirman Vinge i Stockholm. Glad men väldigt trött fick Nils stå och ta emot det ena talet efter det andra. Först idrottsministern, sen Olympiska kommittén och sen alla sponsorerna.

Det slog mig att de allihop sa samma sak: ”Vad duktig du är och vad stolta vi var framför TVn”. Ingen verkar ha läst Nils manifest. Ingen nämnde ens att det är unikt av en olympisk mästare att publicera ett manifest, Nils skulle nog hellre ha kallat det en manual, öppet och gratis för vem som helst att ladda ner och läsa.

Unik öppenhet

Mig påminde Nils unika öppenhet om när Elon Musk släppte massor av Teslas patent för att han tyckte konkurrenterna var för dåliga på att producera elbilar.

Det var helt klart att ingen av talarna hade läst manuskriptet. De stod där och hyllade Nils för att han hade åkt en halvmil och en mil fortare än konkurrenterna. Så otroligt ointressant! När det är tävling så är någon alltid snabbast, men en sån som Nils van der Poel har jag aldrig mött.

Om talarna hade läst manuskriptet så skulle de kanske ha märkt att han lägger stor vikt vid balansen i livet. Balans i livet kan beskrivas som en trebent pall. Ett ben är karriären. Den som alla talarna pratade om. Att träna hårt så att man kan vinna. En enbent pall kan aldrig stå för sig själv. Den idrottare som bara har idrotten är en skör varelse.  Som löpare påminner det mig om en löpare som jag alltid slog när det var mästerskap men aldrig annars. Han var en enbent pall. 

Efter karriären hade han heller ingen utbildning att falla tillbaka på. Så är det tyvärr ofta med fotbollsproffsen. Det är därför det ofta går så väldigt illa för dem när de lägger av. Nils van det Poel är dessbättre ingen enbent pall. 

Det han då sa

Pallens andra ben är oftast familjen. Mamma/pappa eller make/maka och kanske barn. När finalen i fotbolls-VM avgjordes med straffar mellan Kinas och USAs damer så kallade tränaren till sig straffskyttarna och sa till dem att tänka sig att de har slagit sin straff, och missat. ”Hur är ditt liv då?” frågade hon ”kommer dina föräldrar och dina vänner fortfarande att tycka om dig?”.  USA satte fem av fem straffar.

Pallens sista ben är det sociala livet. Det värnar Nils. Helgerna var för vänner och fallskärmshoppning. Då tränade han inte. Rent fysiskt var det kanske inte optimalt, medgav Johan Röjler. Kanske skulle det ha fungerat bättre att ha en vilodag på onsdagen och en på söndagen, men hans vänner i backhoppningsklubben hoppar ju inte på onsdagar. Det är också väldigt få fester på onsdagar, även i Trollhättan.  Det sociala var viktigare än det fysiska.

Då hade han hoppat

Den psykologiska stabiliteten hjälpte säkerligen Nils van der Poel hantera pressen från en hel nation. Även om ett felskär fick oss att ropa ”Neeej!” med tre varv kvar av milloppet så klarade han det. Den som är rädd för att misslyckas får väldigt svårt att lyckas.   

Om samma stabilitet hjälpte en restrött guldmedaljör stå ut med tio tal på det hjärndöda temat ”vad duktig du är och vad stolta vi är”. Jag tvivlar.  Det här är ju en ung kille som bevisligen gillar att ha roligt. Om någon hade gett honom en fallskärm så hade han säkert hoppat ifrån hela hyllningen.