Gökungen är förstås en idrott som gör sig bra i TV, det är ju där de kommersiella pengarna finns. Tittar du på sportnytt eller läser en sportbilaga så tror du att den här idrotten håller hälften av landets ungdomar på med; inte sex procent av dem! 

 Gökungen kräver att barn tidigt lägger massor av timmar på just den här idrotten. Det gör att barnen missar att de också gillar andra idrotter.  Det är förstås dåligt för barnen, för ju fler idrotter de håller på med, desto större är chansen att de fortsätter idrotta livet ut.

Kostar oerhört mycket

 I fjol, när energipriserna rusade i höjden; då blev det tydligt att gökungen är en av de där som drar absurda mängder energi i förhållande till hur många som håller på med idrotten.  Stockholms idrottsförvaltning tvingades dra ner på bidrag till föreningar i alla idrotter för att hålla rinkarna i gång. 

 Jämför till exempel de små gulliga städerna runt Siljan i Dalarna. Leksand med 15 000 innevånare har ett lag i SHL. Laget omsätter 143 miljoner kronor. I övrigt finns en fotbollsklubb, en liten ridklubb och en gymnastikförening. Små fågelungar som kämpar för att hålla sig kvar i boet.

Kontrastera sen mot lika stora Mora. Där omsätter hockeyn ”bara” 40 miljoner kronor om året men de Moraborna har starka föreningar i längdskidåkning, friidrott, bandy, fotboll, innebandy och mycket till. Än värre blir det om vi tar in Falun i jämförelsen, med starka föreningar i ett 20-tal idrotter.

 Falun har fler innevånare och Mora har Vasaloppet, men skillnaden är ändå rätt tydlig. Så går det när en idrott tränger de andra fågelungarna ur boet.  Idrottslig monokultur är självförstärkande. Kommungubbarna sitter på VIP-läktaren och ser matcher utan att ens inse att de biljetterna är mutor. Lokaltidningen tar inte upp det, för den storyn vill ingen läsa. 

Satsar på Hockeydamer

 När det är dags för Olympiska spel så skickar gökungen år efter år flest resenärer i förhållande till hur många OS-medaljer det är på spel.

 När riksidrottsförbundet och SOK avundsjukt tittar på redet bredvid så konstaterar de att där finns det ingen gökunge.  Det är inte oljepengarna som skiljer för deras idrott får ungefär lika mycket pengar som vår.  Våra damer tar lika många medaljer som de gör, men deras herrar krossar våra herrar lika lätt som en gökunge puttar sina småsyskon ur redet.

Sveriges svar är att satsa på att satsa på hockey även för damer.  På lite sikt döljer det nog effekten av att fyra procent av Sveriges idrottsföreningar sväljer närmare hälften av pengarna, men om vi vill ha fler medaljer i VM och OS så är det kontraproduktivt.  

En återvändsgränd

 Det här är lite svårt att skriva, för jag gillar alla jag känner i svensk hockey, och jag ambitionen att skapa hockey även för tjejer är förstås bra, men i relation till Riksidrottsförbundets samtliga målsättningar är ishockey så som det organiseras idag en återvändsgränd…eller rentav en gökunge.  

 PS: Fotbollen är, som jag ser det, inte en gökunge. Bidragen från RF är större men antalet spelare och klubbar är också väldigt mycket större. Fotboll är en stor idrott i Sverige och i världen. Ishockey är deltagarmässigt en mycket liten idrott, både i Sverige och i världen.