Istället äter jag bara det som jag för stunden är sugen på. Vill jag ha choklad till frukost så äter jag choklad till frukost. Men direkt efter morgonrundan (8 km i morse) så blir jag istället sugen på kaffe med mackor, ett ägg och en smoothie. 

Skulle jag, som barn, acceptera den anpassningen eller är det bara ett svek mot mig själv?

Testa - och testa ännu mera 

• Så över till något helt annat (som Monty Python skulle säga)

Jag älskar de flesta idrotter. Att cykla mountainbike är helt fantastiskt. Fotboll är jättekul, så länge det finns åtminstone två tjejer med på plan (annars blir spelet för hårt för mig). En jämn innebandymatch är nästan lika kul som sex. Jag älskar att crawla, och varje gång jag är i vattnet och ingen ser mig så gör jag ett försök till fjärilsim. En dag utan löpning är sällan en bra dag.

När jag var en ung och lovande maratonlöpare tänkte jag mig en ålderdom med minst en mil om dagen. Mountainbike fanns inte då. Inte triatlon heller. Ett liv med löpning som enda motionsform är förstås ett bättre liv än ett liv med glass som enda näringskälla, men det liv jag lever nu är oändligt mycket roligare.

Jag har tidigare berättat om när Djurgårdens tränare kallade in mig för att lära deras akademilag springa tekniskt bra. Det lyckades. Laget vann också fler matcher, men det som imponerade på mig var när en av tränarna berättade att det inte alls var därför de hade kontaktat mig. De ville introducera sina spelare till en idrott som killarna skulle kunna fortsätta med när de lämnade fotbollen.

Ensidigt och onyttigt

Ett liv inom samma specialförbund är som ett liv med bara glass: ensidigt och onyttigt.

Att vår ungdomsidrott organiseras av specialidrottsförbund är en historisk rest som kanske fungerar bra på elitnivå men det är riktigt uselt för de 99 procent av barnen som idrottar för att det är kul.

Ta vattenpolo till exempel. Synergierna med handboll är uppenbara, men eftersom vattenpolo organiseras av simförbundet så saknas kanalerna till handbollen. Man är i en bassäng och när bollen hamnar i vattnet så vill spelarna förstås kunna nå den så snabbt som möjligt. Synergier med simningen saknas inte, men i övrigt är spelet mycket mer likt handboll. Skulle vattenpolo kunna organiseras tillsammans med både handboll och simning? Jag tänker att båda idrotterna skulle vinna på det.

Handbollen skulle få en naturlig fortsättning i vattnet. De barn som gillar handboll gillar nog också vattenpolo.

Skidförbundet är också en intressant konstruktion. När jag var tränare i Täby slalomklubb så kände vi noll samhörighet med snowboard-åkarna och de som körde freestyle. Men om någon skulle föreslagit ett samarbete med längdåkare, backhoppare och skidorienterare så skulle vi bara ha skakat på huvudet. Resorna till fjällen och snön under våra skidor är den enda gemensamma nämnaren.

Mesta möjliga andel snabba muskelfibrer

Friidrottsförbundet är också en absurditet. Fyra hoppgrenar, fyra kastgrenar, fem sprintgrenar och mångkampen ställer alla precis samma krav: mesta möjliga andel snabba muskelfibrer. Allihop utövas också helt och hållet inne på arenan. Långdistanslöpningen ställer snarast motsatta krav och 99 procent av den utövas på landsväg eller i terräng.    

 För långt över hundra år sen var RF en konstruktion för att få till ett samarbete mellan de konkurrerande specialidrottsförbunden. Det är fortfarande en bra idé. Det kanske är dags att göra mer verklighet av den.

Det är med den ambitionen vi i Rinkeby Run har gått med i Skidförbundet och Orienteringsförbundet. Vi tror att SOL (Skidor, Orientering, Löpning) är en bra kombination. Samma ungdomar borde kunna träna och tävla i alla tre sporterna. Vi har faktiskt fler som åker skidor med oss än som springer, så kanske borde vi byta namn till Rinkeby Ski.  Nu i sommar avslutar vi våra träningar med simning. Under våren och hösten har vi istället fotboll efter intervallerna på Spånga IP.

Jag tror att murarna mellan de olika idrotterna måste rivas om föreningsidrotten ska vara relevant i framtiden.  RF borde organiseras som en matris-organisation där långdistanslöpningen naturligen samarbetar med andra konditionsidrotter, som orientering, simning och längdskidor. Cykling och hastighetsåkning på skridsko. Lovande projekt åt det hållet finns. De bästa idrottsseminarier jag har varit på var ett samarrangemang mellan alla konditionsidrotter.  Sånt borde vara permanent.