För det finns så många sätt att vinna fotbollsmatcher på. Jag minns en tränare som en gång sa; strunta i det du är dålig på, träna ännu mera på det du är bra på.

Alltså; ibland måste man inse att man inte når det fulländade konstnärskapet. I teknik, i precision, i finmekanik. Så, lika bra att lägga ner det och slipa på sina bästa egenskaper så att det blir vinnarvapen.

En taktisk storseger

Som Sverige i kvartsfinalen mot Japan; en taktisk storseger för förbundskaptenen Peter Gerhardsson som inte bara utvecklat det svenska landslaget mot ett anfallsspel som kräver mod och självsäkerhet, han har också förmågan att - som man ofta pratar om inom teater och film - lägga ner mycket arbete på casting. D v s att hitta rätt karaktärer för rätt roller.

I det här landslaget är rollspelet väldigt tydligt, arbetsfördelningen balanserad och den första halvtimman av matchen mot det tekniskt briljanta Japan var landslagets bästa på mycket länge.

Kosovare Asllani växer med kaptensbindeln på armen, hon har ett uppoffrande spel, hon kan vara både tuff i kroppsspråket och mjukt elegant i sin katt-tassande stil när hon söker öppningar i försvarsmurarna. Hon var briljant i första halvleken och vi vet ändå att både hon och Fridolina Rolfö - som ännu inte blommat för fullt - har haft lite efterhängsna skavanker att hantera också under VM-äventyret borta i Nya Zeeland och Australien.

Man kan alltid prata om tur och otur. Sverige hade en millimeter med sig när straffdramat avgjordes i åttondelen mot England. Nu fick man en VAR-straff som Filippa Angeldahl iskallt smällde in, Japan sköt sin straff (billig) i ribban men hade också en frispark som efter en stolpträff rullade utmed mållinjen.

Kommer sakna Japan

Jag måste få skriva det; förlåt Sverige, men jag kommer att sakna de japanska tjejerna som under den här VM-turneringen visat upp ett sprudlande spelhumör, förfinad teknik, kvicka fötter och lite annorlunda idéer i sitt spel, lite nydanande kan jag tycka. 

Sverige fick utstå en rejäl press mot slutet men det fanns lugn och trygghet i det svenska spelet och segern behöver inte diskuteras. Det är lite som Peter Gerhardsson sa efter matchen; fotboll handlar om skicklighet - inte om tur eller otur. Slår man en straff i ribban så är man inte lika skicklig i straffskytte, som den som i likhet med Angeldahl, smackar in bollen intill stolpen.

Grovarbetet som hon och Elin Rubensson lägger ner för att störa och riva sönder, deras outtröttliga löpande är viktiga bitar i Gerhardssons pussel. Men den här matchen (första timman) fick vi också se ett lag som har offensiva kvaliteter. Detta sagt utan att en stjärna som Fridolina Rolfö har imponerat och utan att hylla Stina Blackstenius för avgörande insatser. 

Hon har  blivit lite som herrlandslagets Marcus Berg var under sina sista år i landslaget; han gjorde inga mål men fick mest beröm för sitt uppoffrande slut i det initiala försvarsarbetet. Dock; Blackstenius bästa match under VM.

Amanda Ilestedt visar ofta hur viktigt det är att vara maximalt påkopplad i alla sina sinnesrum i straffområdet. Ofta har hon mest hjälp av det när hon försvarar men den här gången var hon påpasslig i en röra framför det japanska målet och visade att inte bara huvudet (tre nickmål) utan också fötterna kan effektuera det målintentioner hon bevisligen har.

En klockren spelplan

Jag har alltid gillat Peter Gerhardsson för hans positiva inställning, hans förmåga att skapa liv och gjuta mod i sina lag (han åstadkom stordåd med Häcken) och nu måste han berömmas för en klockren spelplan mot Japan. Försök inte trixa bort bättre tekniska spelare; var robust, använd kroppen, stå i vägen, håll emot, hjälps åt, löp, kriga, tackla. Det finns, som sagt, många sätt att vinna i fotboll och den här gången tog svenskarna fram gamla beprövade skisser och följde dem till punkt och pricka.

I fyra raka mästerskap har Gerhardsson lotsat sitt landslag fram till semifinal och spel om medaljer. I en tid när vi ser så många nya och spännande nationer (Colombia, Marocko, Nigeria med flera) utöka och  bredda damfotbollen har han förfinat den svenska modellen och visat att Sverige står starkt också i en revolutionerande tid. 

Japanskorna hade bollen mest (det behöver man heller inte ha för att vinna), hade sina bästa chanser i form av straff och frispark men felprocenten i det svenska laget var rekordlåg. Det ingår också i framgångsreceptet när man vill slå till synes bättre lag.

Det var först när backklippan Magdalena Eriksson tappade balansen och drattade på ändan framför det svenska målet som japanskorna kunde reducera den svenska 2-0-ledningen och skapa rejäl spänning under matchens sista fas, inkluderande tio tilläggsminuter. 

Spanien i semifinal i Auckland på tisdag. Frukost-TV med VM-fotboll har blivit den här sensommarens trevliga start på dagen. Skall det nu bli en sån där VM-sommar igen med hysteri och bad i fontäner?

Man kan väl tro att Frankrike eller England väntar i en final.

Fast å andra sidan; att strikt tro på favoriterna har inte varit någon bra tipsstrategi den här sommaren.