Alltså; vi gömmer oss i den kulturens exklusivitet som heter världsfotboll, scenerna är större än någon annan stans i nöjeslivet, amerikanarna köper sig tröjor från länder som de knappt visste fanns och Sverige åker berg-o-dal-bana så vi att vi blir yra i skallen bara av att titta på. Med andra ord; det har artat sig till ett helt underbart VM det här.

Världens vackraste

För fyrtio år sedan satt jag på Aztekastadion i Mexico City. Jag hade sett Argentinas alla sex matcher fram till finalen, Sverige var ju inte där, förbundskaptenen Laban Arnesson och hans spelare, en mix den svenska modellen och den anglifierade som slagit rot i Malmö och spritt sig till Göteborg (Hysén, Strömberg, Corneliusson med flera), hade misslyckats i kvalet, vi kunde koncentrera oss på ett charmerande danskt lag med Michael Laudrup och Preben Elkjaer i spetsen och det var till dem och till Argentina - eller rättare sagt, Diego Armando Maradona - jag flydde för att både behålla lite regional kontroll (vi i Malmö har ju en dansk huvudstad, som ni kanske vet) men samtidigt titta ut över en fotbollsvärlden där den allra främste uttolkaren av denna fascinerande konstart,

Maradona alltså, hade erövrat  världen men ännu inte fått kyssa den finaste pokalen. Jag såg hur han förnedrade England med det som i all framtid kommer att vara världens vackraste och mest häpnadsväckande fotbollsmål och hur han i finalen, trots tre tyska överrockar, lyckades skapa sig så mycket utrymme att han var delaktig i Argentinas tre mål och i slutprotokollet stod noterad för mål eller annan direkt avgörande insats vid tretton av lagets sammanlagt fjorton mål. Där och då beslöt jag, och säkert miljontals andra världen över, att denne man för alltid kommer att vara världens genom tiderna främste fotbollspelare.

Störst eller bäst

Vi har kanske tagit ut ett avstånd nu och nått en punkt där vi mera nyktern och mindre känslopåverkat kan ta tag i den där - i och för sig tramsiga - frågan om vem som egentligen är störst i världen när det gäller fotboll. Man kan ju, för att göra det lite enkelt för sig, dela upp frågan och fundera över vem som är b ä s t och vem som är s t ö r s t?

Maradona var 18 år, redan med omvärldens  nyfikna ögon underbarnet, när han ratades och inte fick plats i Argentinas trupp i landets eget VM 1978. Fyra år senare sparkades han sönder i Spaniens mästerskap, 1986 kröntes han till värdens fotbollskung, 1990 var han fortfarande sitt lands store man men Tysland vann finalen, 1994 gjorde han sorti arm i arm med en vitklädd sjuksköterska och provtagningen sällade honom till idrottens största fuskare.

Om vi betänker Lionel Messis över tjugo år långa karriär, hans fullkomligt makalösa uppvisningar och pokaler i FC Barcelona, hans efterlängade guld för Brasilien för fyra år sedan och att han nu, vid 39 års ålder, har gjort fem mål på två matcher i ett VM-slutspel, flest VM-matcher av alla, flest VM-mål av alla och med en pulserande spelstil som tillåter både återhämtning och blixtrande och avgörande attacker på små sprinterben, så tror ändå att jag väljer att utnämna Lionel Messi till världens största spelare genom alla tider. 

Och när kavalkaden över hans hittills 18 VM-mål rullas upp blir man stum av beundran för hans bollhantering, hans precision, hans snabba beslut, hans variationer på ett oändligt tema. Han gör samma saker nu som när han var 14 år och ´Barcelona tog över honom, satte honom på tillväxthormon och fick honom att växa så mycket att det blev fysiskt möjligt att åstadkomma det alla visste att han kunde.

Stjärnorna lyser

I VM får ju inte alla stora stjärnor möjighet att lysa så att hela världen bländas. Man måste finnas i ett lag med kapacitet att nå så gott som hela vägen för att bli den störste. Men det är fascinerande ändå att fyra spelare just nu - Messi, M´Bappe, Erling Haaland och Harry Kane - kan bli VM:s skyttekung om lagen presterar. 

Jag håller Frankrike som favorit fortfarande trots att de bara presterat i en halvlek per match, det skulle kunna bli en repris på finalen i Qatar, en match mellan Messi och M´Bappé, jag tror att Norge kan klättra en bra bit till och när Harry Kane gjorde sin två mål var det i en imponerande match - kanske turneringens bästa hittills - mellan England och Kroatien.

Ronaldo har vi redan glömt, han hade aldrig fått spela hela matchen (1-1 mot Kongo) om han haft ett annat efternamn och den tillsynes evigt unge Modric i Kroatien, en annan storhet som sjunger på sista versen, visa tydliga ålderstecken.

Och från de stora till de små, nationerna som är i USA tack vare Fifas generositet; tänk att en målvakt från Kap Verde, den 40-årige Vozinna, efter två oavgjorda matcher, nu har nästa tretton miljoner sociala mediavänner över hela jordklotet. Sagorna lever också i en miljardindustri.

x

Japaner, japaner…tänk om vi måste spela upp Sven Jerrings 90-år gamla referat från OS i Berlin 1936 igen. 3-2 till Japan då. Vid tresnåret på fredag morgon vet vi om ett klassiskt fotbollsreferat måste gå i repris.