Centrum för idrottsforskning slår larm med sin 114-sidiga rapport som gäller landets samtliga 290 kommuner.

Villkoren blir allt mera orättvisa och det är det värsta som kan hända. Eftersom möjligheterna att idrotta är ojämnt fördelade riskerar ökade kostnader att förstärka dessa skillnader.  

Presenteras i dag

Idrottsminister Gabril Wikström lär reagera när han får luntan på sitt bord i dag. 

Rapporterna om försämrade villkor kommer samtidigt med uppgifterna om att kraven ökar på idrottsföreningarna att bli mer professionella. Medlemmar betrakts som kunder, konstateras i undersökningen.

Resultatet blir att fler och fler idrottsföreningar antar företagsliknande former med anställd kanslipersonal, utbildade tränare och så vidare. Utvecklingen leder till högre kostnader, vilket i sin tur tvingar föreningar att ta ut högre medlemsavgifter och det är föräldrarna som tvingas betala. Om de har råd. 

Det här är en utveckling som främst gäller storstäderna. Riksidrottsförbundets statistik om medlems- och träningsavgifter förstärker den bilden. Den visar att personer boende på orter med högst 10 000 invånare i genomsnitt betalar 700 kronor per år. På orter större än 200 000 invånare är kostnaden istället 2 200 kronor. Siffrorna gäller utgifter för både barn och vuxna.

Kostnaderna ökar

I studien om idrottens kostnader har Centrum för idrottsforskning låtit forskare undersöka hur både föreningsföreträdare och idrottsföräldrar förhåller sig till utgifter i idrotten. Från båda håll kommer rapporter om att kostnaderna har ökat och föräldrar befarar en utslagning av de familjer som inte har råd. 

Förutom högre medlemsavgifter har det blivit dyrare att delta i cuper. Det handlar både om höjda cupavgifter och ökade kringkostnader i samband med matcher och resor. 

- Det klassiska konceptet att sova på luftmadrass i skolsal under cuperna verkar vara på väg ut till förmån för hotellboende. Tillsammans med övriga kostnader som utrustning, kläder och material utgör det en ansenlig del av familjens ekonomi, inte minst om det finns flera idrottande barn i familjen, menar Stefan Wagnsson och Christian Augustsson, idrottsforskare vid Karlstad universitet.

Inte rättvist längre

Det har dessutom blivit allt vanligare att sätta sina barn i kommersiellt drivna träningsläger, så kallade ”camps” eller idrottsakademier. Idrottsföräldrarna säger sig ha positiva erfarenheter från de kommersiella alternativen. De tycker detta bidrar till ett större utbud och fler valmöjligheter. Föräldrarna anser också att den kommersiella idrotten sköts på ett proffsigt sätt med hög kvalitet. Flera föräldrar är dessutom lockade av möjligheten att köpa sig fri från vanliga föreningssysslor som att arbeta i kiosken under matcher eller sälja lotter. 

Centrum för idrottsforskning konstaterar att den organiserade idrottsrörelsen utgör en imponerande kraft i det svenska samhället som engagerar och aktiverar miljontals människor. 

Men villkoren har förändrats drastiskt.

- Möjligheterna att idrotta och motionera är inte är jämnt fördelade. Många av de demografiska och socioekonomiska villkor som idag präglar det svenska samhället återspeglas i medborgarnas idrottande. En utveckling mot ökade kostnader inom idrotten kommer att förstärka dagens skillnader, säger Johan R Norberg, utredare vid CIF.

Svårt att stå emot trycket

Såväl idrottsföräldrar som idrottsföreträdare beskriver ökade kostnader och ökad konkurrens som svåra att hejda och en följd av ett ökat marknadstryck. 

- Men då bortser de från att de själva är aktörer och delaktiga i att skapa de förändringar som marknadstrycket ger för svensk idrottsrörelse, säger Johan R Norberg.

Enligt uppgifter från Riksidrottsförbundet lägger svenskarna i genomsnitt 6 000 kronor per år på idrottsrelaterad verksamhet. Män har högre utgifter än kvinnor och personer med högre inkomster spenderar också mer pengar än personer med lägre inkomster. Barn och ungdomar har högst utgifter för avgifter kopplade till aktivt idrottande.