Men så blev det. I detta nu vet ingen om - eller när - livet blir som vanligt. Vi inser bara att det kommer bli annorlunda. 

Idrott är just något vi gärna gör tillsammans. Springer lopp, spelar i lag, trängs på läktarna. Förr var fyllda arenor och en tät publik positiva upplevelser Nu blev det inget OS i Japan, Allsvenskan spelas utan åskådare, basketligan ställdes in liksom ett otal mästerskapstävlingar. För många idrottsfantaster har livet mist sin mening.

Vi hittar alltid nya lösningar

Ekonomin går på knäna. Idrottsrörelsen tappar medlemmar och folkrörelsesjälen utarmas. Allt fler anser att vi behöver nya regler för folksamlingar. Snabbt!

50-personersregeln är inkonsekvent och för idrottens del obegriplig. Självklart kan aktörerna ta ansvar. 

Men, ur alla kriser kommer ändå alltid något positivt. Vår art har överlevt i hundratusentals år därför att vi ständigt hittat nya lösningar. Det kommer att bli så nu också. 

Människor har upplevt svårare tider än denna. Få har som vi i Sverige kunnat genomlida avskildheten med fyllda kylskåp, färskt vatten, tak över huvudet, drink före maten, olästa böcker liksom arbetsmöten och filmer på datorn. Vi har dessutom kunnat vistas utomhus. Allt fler har upptäckt möjligheterna att själva motionera, inte bara se på när andra gör det. 

Redan som ny idrottsminister, för snart 15 år sedan, fick jag rapporter om hur allt fler unga lämnade idrottsföreningarna, inte minst för att tävlandet tagit över, på bekostnad av glädjen. Kraven och elittänkandet ökade och det beskrevs exempel på barn som, på grund av ensidig träning, fick idrottsskador redan i 12-årsåldern. 

Tävlingsfostran för dominerande

Tävlingsfostran har fått en alltför dominerande roll, konstaterade Tomas Peterson, professor i Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola, som 2007 ledde Alliansregeringens första idrottsutredning. Han var förvisso inte okontroversiell i debatten men det var tydligt att utslagningen av unga blivit ett känsligt ämne.  

Idrottsrörelsen skulle utsättas för ännu fler prövningar. E-sporterna växte kraftigt samtidigt som otraditionella sporter ville in i RF:s värmande famn. Konkurrerande privata aktörer erbjöd alternativ där föräldrarna inte behövde ta på sig styrelseuppdrag, lott- och korvförsäljning. Om detta kan vi alla möjliga uppfattningar men utvecklingen var tydlig. 

Jag har inte någon kristallkula, framtiden är oviss. Idrotten tvingas söka ytterligare miljardstöd hos riksdagen för att försöka hålla föreningslivet flytande.  Men i längden kan vi inte ha en offentligt finansierad idrottsrörelse, där många unga tvingas sluta idrotta därför att de inte hinner träna flera gånger i veckan och dessutom spela matcher på helgerna - samtidigt som publiken på läktarna blir allt orörligare. Idag påstås mer än varannan svensk vara överviktig eller direkt fet.

Så, när jag läser att turist- och vandringsföreningar fått nya medlemmar gläds jag. Coronan har tvingat oss att prioritera hälsan, sakta ned tempot och göra något annorlunda, som att gå gamla vandringsleder och tälta vid insjöar. 

- Häv 50-regeln

Många har tagit fram cykeln och trampar till skola och jobb och golfbanorna har till skillnad mot i många andra länder varit öppna hela säsongen. Sportbutikerna har sålt som aldrig förr och på vår sommar-ö har barn i alla åldrar tillsammans spelat fotboll långt in på kvällarna. 

Vi kommer att ta oss igenom detta, också. Men regeringen behöver agera, häv 50-regeln. Får jag sedan dessutom önska något för egen del så är det frusna insjöar redan i november och konstsnö i backarna.