Att stå i kö är bland det värsta en arenabesökare kan uppleva i dag. Därför krävs utvecklade biljettsystem. Foto: TT

Arenautveckling och arenaproblem. Inget motsägelsefullt i sig, utan snarast tvärtom. Tvärtom, här händer mycket.

I dag nåddes jag av två nyheter som påverkar hur våra arenor fungerar och utvecklas.  Först ett mail från Mats Taxén, ordförande för sportjournalisterna och sedan ett PM från Caspeco och Transticket om strategisk samverkan.

Hotade journalister

Det första gjorde mig beklämd. Om våra nya arenor Tele2 och Friends inte har goda förutsättningar för media utan en miljö som gör att journalister känner sig hotade så har vi ett problem. 

Jag är inte journalist men som jag förstått det så är dagens arbetssituation med krav på liverapportering, twitter-flöden, sociala media med mera inte ens jämförbar med det goda livet på sjuttiotalet. Den nya mediavärlden där subjektiva skribenter, dvs skribenter som håller på ena laget, också räknas som åtminstone rapporterande och dessutom kan sitta på läktaren iklädd ett annat lags halsduk gör det inte enklare. 

Klubbarna behöver media i samma utsträckning som media behöver klubbarna så här får AIK, Bajen och DIF, ja, alla andra elitklubbar iolika sporter också för den delen, sätta ner alla klackar och se till att media kan arbeta säkert, utan störning, smidigt och ostört samt med alla fungerande verktyg som behövs. 

Det nya medialandskapet gör journalisterna till varumärken och med all den passion som finns inom fotbollen är det en förutsättning att de kan arbeta säkert.

För dig som besökare

Det andra dokumentet gjorde mig glad. Nu är det självfallet så att jag i mitt arbete (det som då inte är att skriva här) har relationer och uppdrag till ett stort antal aktörer i branschen. Ledningen i Caspeco har jag känt i 15 år och i Transticket i fem. Jag har skrivit nyhetsbrev åt Transticket och deras partners SHL och Winpos och de visioner för hur arenor bör arbeta som jag tagit fram genom åren har jag under åren spritt till de flesta. Det är svårt att vara objektiv, men jag är inte journalist utan krönikör och bara läsarna har rätt information är det inte ett problem.

Det som händer är att Transticket som ledande White label aktör (man hjälper klubben med system som gör att klubben säljer biljetten direkt till kund och äger kundrelationen) vunnit många affärer, senast Hockeyallsvenskan nu också inleder ett samarbete med Caspeco som är leverantör av bokningssystem, lönesystem, nyckeltalssystem åt restauranger, konferenscentra och arenor. 

Fotnoten är att den gamla monopolmodellen där någon annan säljer biljetter åt klubben som då inte har en egen kundrelation är tack och lov på väg att försvinna

Låter kanske inte så revolutionerande för den som inte arbetar inom arenaindustrin men är fullt jämförbart med att lansera en telefon där man både kan ringa, surfa och lyssna på musik. Något fullständigt otänkbart för tio år sedan.

Nu är det möjligt

För de megastadiums som finns runt om i världen har de här systemen funnits men de har varit så dyra och krävt så stor organisation att de aldrig varit nåbara för små arenor (under 50 000 pax) i ett glesbefolkat land med vår prisnivå på sportbiljetter.

Nu finns de i Norden som följd av det här samarbetet.

Fram tills nu har arenans ”lager” av stolar funnits i biljettsystemet medan arenans ”lager” av restaurangstolar, barplatser, menyer med mera funnits i ett bokningsystem som bara används för företagskunder. De två systemen har inte pratat med varandra.

I dag krångligt

När ansvarig för ett företagsevent behövt tolv biljetter till en kund har han bokstavligen fått promenera bort till biljettansvarig och be att få ut fysiska biljetter ur biljettsystemet, sedan prissätta dem och manuellt lägga in dem som del av bokningen i sitt system samtidigt som biljetterna lagts i ett kuvert (för yngre läsare är kuvert en typ av förpackning för papper) som företagskunden sedan fått köa i en reception för att få ut innan han och hans gäster kunnat komma in. 

Nu hämtar han dem i sitt system samtidigt som han lägger upp resten av beställningen och kunden kan få sina biljetter digitalt till sig och även distribuera dem digitalt till kundens gäster.

Den som ansvarar för konsumentförsäljningen kan samtidigt erbjuda premiumtjänster och andra paketeringar i form av mat och dryck, så att det inte står osålda platser. Med restaurang ofta i egna bolag så kan systemet hantera flera juridiska personer och skapa bokföringsunderlag till flera ekonomiavdelningar, något som är besvärligare än det låter då det kan vara tre olika momssatser på de produkter och tjänster som ingår.

Kunden har helt nya krav

Det roliga är då inte att Transticket och Caspeco funnit varandra och tar fram en lösning på ett stort problem, det är en ganska logisk följd av den marknadsekonomi vi lever i. Uppstår det ett behov skall det uppstå företag som försöker tjäna pengar genom att uppfylla behoven till en kostnad som gör att även köparen tjänar på det.

Det roliga är den professionalisering av arenaindustrin som blivit så tydlig de senaste åren. Dvs idag finns det kundkrav på funktioner som ingen tänkte på för tre år sedan.

Det finns förståelse för att man måste sälja biljetter till konsument och kunskap om hur man gör. Klubbarna och andra arenaoperatörer använder nyckeltal där man hela tiden försöker optimera intäkten per gäst och per sittplats i arenan. De sporrar varandra, ställer nya krav och det finns en gryende insikt om att den möjliga matchdagsintäkten är större än vad någon trodde var möjligt för fyra år sedan. SHL har gått före men idag har SEF, Hockeyallsvenskan, Bandyn med flera liknande planer.

Teknikutveckling med standarder för utveckling gör också att funktioner som tidigare var förbehållit de stora klubbarna i världen med omsättning som för en klubb är större än för Allsvenskan och SHL tillsammans nu finns tillgängligt för en liten fotbollsarena eller Hockeyarena. Digitaliseringen där alla besökare idag har dator, läsplatta eller telefon, oftast alla tre skapar nya sätt att nå kunderna.

Lättare och roligare

Arenaägarna renoverar och bygger nytt för miljarder i Sverige och den goda nyheten att IT-utveckling och de nya funktioner som nu blir tillgängliga genom Transticket och Caspecos integration i många fall kommer att generera de medel som behövs för att motivera investeringen.

När jag för sju år sedan första gången första gången besökte en internationell konferens för arena och biljett kände jag mig som kusinen från landet som storögt tittade mig omkring och upplevde att vi i Sverige låg långt efter. Idag på samma konferenser kan jag se att vi i Sverige har funktioner som inte finns i andra länder.

Det roligaste är också att vi har en snabbt ökande efterfrågan på mer kvalitet vid arenabesöket. Bara matchen räcker inte för en växande målgrupp, de vill umgås, må bra, kunna äta och dricka i trevliga miljöer och dessutom få uppleva det fantastiska med live sport. Här har förändringen av kundkraven utvecklats fortare än vad arenorna klarat av. Det här samarbetet mellan Caspeco och Transticket är tillsammans med flera andra projekt ett stort steg på vägen att komma ikapp kundernas behov.

Ger ju högre inkomster

Min dröm är enkel. En vacker dag i framtiden skall det finnas en samsyn bland politiker, kommuner, media och allmänhet om att arenor är en för samhället lönsam del av infrastrukturen. 

Det är långt kvar, i synnerhet när det gäller politiker, men utvecklingen går idag fortare än vad jag hade vågat hoppats på. Integrering mellan biljett och bokningssystem har länge stått på min önskelista för arenaoperatörerna och nu är vi där.

Det är ett stort antal människor i ledande funktioner på våra arenor och på liganivå som förtjänar all cred för att utvecklingen nu går så fort.

Ett stort medieuppbåd fyllde lokalen när Fifa hade presskonferens på onsdagen. Med många frågor och få svar. Foto: TT

Det är tveksamt om en förändring uppstår vid ett ledarbyte i Fifa. Dvs att en avsättning av Sepp Blatter leder till någon förbättring. Det ligger helt enkelt inte i de nationella organisationernas intresse att skapa en demokratisk, transparent organisation utan korruption och skattefusk. 

Riksdagsledamöterna från våra två största partier, S och M, röstade under förra mandatperioden igenom att de själva skulle få behålla livslånga pensioner. Mer korrupt än att ge sig själva upp emot tio miljoner av väljarnas pengar kan man knappast vara. 

Svensk röst inte nog

Internationell fotboll är en gigantisk miljardindustri och det är utifrån hur världen ser ut naturligt att man får en omfattande korruption. Att mänskliga rättigheter enligt FN-stadgan skulle respekteras av FIFA är lika troligt som att Putin går först i en Pride-demonstration. 

Razzian hos FIFA är det slutliga beviset på att fotbollens högsta organisation är kriminell. Det trista är att det kommer inte FIFA att se som en anledning till förändring. 

I stället blir Blatter omvald och VM hålls i Qatar och Ryssland trots mutor och massor med andra missförhållanden.

Svenska Fotbollförbundet kommer att rösta på hans motkandidat men det räcker inte då Blatter har säkrat stöd från så många länder med en något lite mindre demokratisk syn på tillvaron än vår.

Heder åt SOK

IOK har med ny ledning tagit till sig kritiken och förändrat sig i grunden. Här skall svenska SOK ha cred för att man aktivt arbetat för de här förändringarna och demokratiska länder har genom att inte vilja organisera OS tvingat fram förändringarna.

FIFA har inte på något sätt visat någon vilja till förändring av den korrupta och kriminella kulturen. Det är till och med så illa att gruppen som motsätter sig förändring, transparens och demokrati har en omfattande majoritet i organisationen.

De europeiska länderna ger genom att stanna kvar som medlemmar ett passivt stöd till en organisation som begår brott såväl som att man medverkar till massor med fortsatta moraliska övergrepp. Inget konstigt i det. Vi behöver inte gå längre än till riksdagshuset för att finna en liknande struktur där demokratin åsidosätts genom DÖ.

Därmed inte sagt att det är enkelt för Karl-Erik Nilsson och hans kamrater att hantera situationen.

Om Uefa lämnar Fifa...

Att Sverige i protest lämnar FIFA leder inte till någon förbättring. Att få UEFA att lämna FIFA är förmodligen omöjligt och att förändra FIFA är uppenbart lika omöjligt. 

Vi skall väl dessutom inte slå oss allt för mycket för bröstet som moralens väktare nummer ett. Om nu Azerbajdzjan får VM 2026 så kan det vara Telias mutor till diktatorn som gör det möjligt för honom att muta FIFA-ledamöter (bara ett exempel, vet inte om de tänker kandidera). 

Riksdagsmännen i våra två största partier S och M röstade under förra mandatperioden igenom att de själva skulle få behålla livslånga pensioner. Mer korrupt än att ge sig själv upp emot tio miljoner av väljarnas pengar kan man knappast vara. 

Miljardindustri

Internationell fotboll är en gigantisk miljardindustri och det är utifrån hur världen ser ut naturligt att man får en omfattande korruption. Att mänskliga rättigheter enligt FN-stadgan skulle respekteras av FIFA är lika troligt som att Putin går först i en Pride-demonstration. 

Jag är dessutom tveksam till att en förändring uppstår vid ett ledarbyte. Dvs att en avsättning av Blatter leder till någon förbättring. Det ligger helt enkelt inte i de nationella organisationernas intresse att skapa en demokratisk, transparent organisation utan korruption och skattefusk. 

Det kommer bara ske under galgen och förutsättningen är en omfattande konsumentbojkott av FIFA:s sponsorer. Att huvudsponsorn Gazprom skulle vara drivande mot en mer transparent och icke korrupt verksamhet framstår dock som mindre troligt. Coca Cola och Visa har heller inte historiskt visat något större intresse för att gå i spetsen.

Korrupt FIFA består

För att då sammanfatta. Det troliga är att långt efter att jag har lämnat jordelivet, vilket förhoppningsvis tar ett par decennier till, så kommer det att skrivas artiklar om ett korrupt och kriminellt FIFA, vi kommer att se missförhållanden i alla andra internationella organisationer som FN och i de flesta internationella sportorganisationer.

Det är osannolikt att inte svenska företag åker dit för mutor även då och i slutändan sitter det säkert människor i vår riksdag och fattar beslut som gynnar dem själva även då.

Då bör ni notera att jag ser mig själv som optimist och är positiv till globalisering, Urbanisering och Digitalisering som leder till minskad fattigdom, mer demokrati och ökad tillväxt.

Gabriel Wikström slänger av sig kostym och slips och tar på sig löpardressen. På lördagen springer han Göteborgsvarvet. Han bidrar till ett sundare leverne. Foto: Vilhelm Stokstad, TT

Idrottsministern utesluter inte en fettskatt. Det är till att börja med ett klokt uttalande. När det gäller framtid skall man som politiker inte utesluta någonting för det finns ingenting som säger att något som är korkat nu inte är klokt då och vice versa.

Det är liksom hela grejen med framtiden att vi inte vet vad det skall bli.

Sockret ska attackeras

Hade någon frågat dåvarande IT-ministern 2006 om vi borde tillåta smartphones hade det kloka svaret varit ”Jag utesluter inte det”. Hade någon 2012 föreslagit att vi borde basera statsbudgeten för 2015 utifrån ett oljepris på 55 dollar och negativ ränta hade hen hamnat i en skjorta med knäppning bak. Man skall inte utesluta saker om framtiden.

Att beskatta fett på grund av växande övervikt och explosion av vällevnadssjukdomar blir lite som att förbjuda tiggeri för att vi har ett fattigdomsproblem. När det gäller fetma och vällevnadssjukdomar som kan slå ihjäl välfärdssamhället är det sockret som är problemet, inte fettet. Detta dock bara för det vi stoppar i oss.

Det andra och större problemet är att vi inte rör oss tillräckligt. Det i kombo med att socker är billigt innebär att vi primärt har ett klassproblem.

Klassproblem är ett ord jag ogärna använder, känner mig som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som extraknäcker som talskrivare åt Putin (åtminstone tolkar jag det så då allt hon skrev i AB i förra veckan).

Det är inte riktigt min tekopp med andra ord.

En populistisk version

Men, jag läser rapporter (först läser jag artiklar och sedan googlar jag fram rapporten, artikeln i media har sällan insikt utan är en mer populistisk version av rapporten utan relativitet).

Då är det ungefär så här:

1. Fler tränar regelbundet än någonsin i vår historia

2. 80 procent av ungdomar i åldern 5-12 tränar i förening.

3. Vi som tränar, tränar mer än någonsin.

4. En stor grupp tränar inte alls. De har genomgående låg lön, låg utbildningsnivå och är ofta från annan kultur

5. Ungdomar hoppar i större grad av föreningslivet vid 12-13, ofta för att de inte får vara med. Bara medelklassens barn fortsätter träna.

Här pratar vi inte om träning och idrott för att vinna OS-medaljer, Stefan Lindeberg och de andra på SOK som tycker det är viktigast får ursäkta men nu pratar vi om välfärdssamhällets bevarande.

Skillnad då

50-60 kronor i kommunal och landstingsskatt eller en miljö för våra gamla som får Astrid Lindgrens berättelser i Emil om Kommandoran att framstå som andeviskningar är vad vi har att hantera.

För yngre läsare så hade vi när farfars far var ung s.k. fattigvård I Sverige, med elaka människor som fick betalt för att den skulle vara så billig som möjligt så de fattiga led på riktigt, dvs undernäring, sjukdomar utan vård och kallt, man dog alltså, orkar ni inte läsa på kan ni se Emil i Lönneberga igen.

Vi behöver få alla att orka promenera en halvtimme varje dag, flertalet att träna mer än så och alla att förstå att mat skall vara kvalitet, dvs inte läsk, vitt bröd, allt vad livsmedelsindustrin processat och allt med tillsatt socker. Det är gift för oss.

Individens medvetande

Om Systembolaget skulle lyfta ut de s.k. viner som har tillsatt socker (inte de som har hög sockerhalt pga ädelröta) och matbutiker förbjöds sälja mat med tillsatt socker eller sötningsmedel över en lämplig nivå skulle mycket vara vunnet.

Socker är billigt och används på ett sätt som ingen kan tro utan att bli mörkrädd.

På det kommer att det är osannolikt att skatter och avgifter kan få oss att träna mer.

Här måste vi skapa andra incitament. Dvs att varje individ förstår att träning ökar möjligheten till livskvalitet i sådan utsträckning att det är värt det.

För mig självklart

Samtidigt pratar vi miljoner per individ i kostnader samhället slipper så morötterna borde komma från den som tjänar, dvs vi alla.

Jag har inga svar på frågan hur vi får alla att leva nyttigare, för mig är det enkelt, det ger så mycket annat i återbäring att promenader, golfrundor gymtimmar och löpning är en del av att må bra.

Vi kan också se hur Digitaliseringen skapar nya typer av föreningsliv utan förening, dvs vi får fler aktörer som aktiverar befolkningen vilket är bra. Det blir mycket viktigt att finna former där de inbegrips i Idrottsrörelsen. En fundamentalistisk uppdelning av idrotten utifrån organisationsform finns det ingen som tjänar på. Framförallt inte idrottsrörelsen.

Att inte alltid göra som andra behöver ju inte vara nödvändigt. Foto. TT

Vi sällanbesökare gör det möjligt för klubben att köpa en duktig spelare till men vi räknas inte som riktiga supportrar. För även om det är kul när laget vinner så är sällskapet, vädret och maten viktigare.

Jag har läst och njutit av boken Golfilicious, en ordlek på golf och delicious, Peter Cordéns fantastiska bilder och en massa läsvärda texter av alla kända golfpersonligheter blandat med recept på väldigt god mat från duktiga kockar på några av våra bästa banor.

Det är skillnaden

Boken är värd att köpa om man tycker om golf, vackra bilder, goda historier och god mat. Effekten av att jag tycker om boken och att det är något som man inte får göra för alla gör mig lite ledsen.

Jag och min fru ingår i målgruppen livsstilsgolfare såväl som målgruppen livsstilssupporters. Får vi mail från vår golfklubb om att de har tävling för medlemmar nästa lördag så är det signalen för oss att boka in oss på en annan golfbana den dagen. 

Dvs vi betalar 1 000 kronor till någon annan golfbana eftersom vi känner oss är utestängda från vår hemmaklubb. Vi går inte på årsmöten. Vi tackar nej till alla föreningsaktiviteter för att vi vill inte ens vara medlemmar i någon förening som låter såna som oss bli medlemmar för att travestera Marx (Grucho inte Karl).

Då gör vi så här

Jag håller på Luleå Hockey men inte fan låter jag en god middag eller arbete komma före att titta på matchen på tv och skall jag se matchen när Luleå är i Stockholm så är det sällskap och upplägget runt omkring som är det viktiga. 

Det är klart att det är väldigt viktigt när Arsenal ligger så mycket före Spurs att de inte kan gå ikapp, men i ärlighetens namn så ser jag dem vart tredje år och går jag på fotboll i Sverige så är det i jobbet eftersom klubbarna p.g.a bengalerna inte kan ge mig en sluttid för eventet. 

Vi ser gärna på US Masters och British Open i golf på tv och upplever det som underbart även om vi bara ser upplösning på BO eftersom vi spelar själva dagtid, men trots fina biljetter som vi blir bjudna på spelar vi hellre golf själva än att titta live på Nordea Masters. 

Vi tror inte tillräckligt mycket

Inom fotbollen, golfen, ishockeyn med flera finns det grupper som ser ned på och föraktar sådana som oss. Det är samma inom religioner. Vi tror helt enkelt inte tillräckligt mycket och då är vi inte fina nog. 

Det gör mig lite ledsen.

Vi lever i ett samhälle där identitet ställer krav på att man skall tillhöra en grupp som i sin tur skall vara i motsatsförhållande till andra grupper. Det gör mig än mera ledsen.

Min tes är att vi och andra livstilsgolfare med vår konsumtion säkerställer att golfklubbarna har råd med de som ser golfen som idrott, dvs de som ser sig som de enda riktiga golfarna. 

Sällanbesökarna annorlunda

När vi och våra gelikar konsumerar fotboll och ishockey lägger vi fem-tio gånger så mycket per match som de som står i klacken och har betalt 50-80 spänn. Det är vi sällanbesökare som gör det möjligt för klubben att köpa en duktig spelare till men vi räknas inte som riktiga supportrar för vi går på matchen som det vore ett event och även om det är kul när laget vinner så är sällskapet, vädret och maten viktigare.

Den här motsättningen skadar idrotten. Vi är inte mindre golfare än andra för att vi förstår att som amatörer håller man inte på med idrotten golf om man inte är elitjunior. Vi är lika viktiga för fotbollsklubben eller hockeyklubben även om vi inte anpassar vårt liv till när matcherna går och ve och fasa kan ha kavaj på oss, sitta ner och lägga tid på att umgås med våra vänner istället för att sjunga.

I ett samhälle där kulturelit och populistpartier på högerkanten i en osannolik allians samverkar med olika grupperingar med hög inomgruppssolidaritet gör sitt bästa för att skapa motsättningar som är farliga är det dags att säga ifrån.

Olika och lika

Om jag får välja så rymmer arenan såväl som golfbanan massor med olika individer som alla skall vara lika välkomna. Om vi nu nått så långt att hudfärg, kön, religion, ålder eller sexuell läggning inte spelar någon roll så verkar det en smula fånigt att vi skall graderas utifrån om vi älskar laget så mycket att vi står upp och sjunger, ser golfen som idrott så att vi bara tränar och spelar tävling och ser oss som medlemmar i förening eller bara är där och mår bra.

AIK har en bra värdegrund i att hudfärg, religion, politisk åsikt, sexuell läggning, kön och ålder är oväsentlig, alla skall kunna älska AIK. Det som då återstår är att man får älska AIK olika mycket, precis som man skall få njuta av golf på olika sätt.

För första gången gav jag AIK:s mer ultima fans på Sverigescenen en poäng runt konflikten om en FI anhängare som var engagerad i bolaget för HBTQ frågor. Utifrån AIK för alla (jag är inte AIK-are) så blev det fel om någon som definierade den självklara rätten till olika sexuell läggning på ett partipolitiskt sätt. Jag står upp för rätten till olika sexuell läggning sju dagar i veckan, men jag anser inte att den går att koppla till politisk åsikt. 

Då blir det identifikationspolitik och för att då koka ner min bedömning i en rad så blir det så här

Bidrar mer på en enda match

Om Idrotten i alla dess former inte håller sig borta från identifikationspolitiken så går det åt helvete för idrotten.

Som livsstilsgolfare med ett pissigt 10 i hcp som spelar många greenfeerundor och alltid äter lunch på klubben vill inte jag bli nedvärderad för att jag undviker klubbtävlingar som jag tycker är tråkigt och då väljer att betala för att spela på annan klubb. Jag bidrar ekonomiskt mer och jag brinner för att ge resurser så att barnen kan träna.

När jag går på fotboll eller ishockey så är eventet, vännerna, mat och dryck mera viktigt än hur det går i matchen. Jag bidrar med pengar till klubben och på en enda match kan det bli mer än vad ståplats årskort ger klubben.

I den politiskt olyckliga situation som nu är i det Sverige som för mig är ett utmärkt geografiskt område för administration av skatter och polisens våldsmonopol och för andra är en nation de älskar mer än sig själva så borde vi inom idrotten kunna enas.

Bidrar på olika sätt

Vi är alla bröder och systrar oavsett hur viktig vår idrott eller vårt favoritlag är för oss, oavsett hudfärg, kön, ålder eller sexualitet. Men vi bidrar alla på olika sätt till vår idrott och vår idrott behöver oss alla.

Det är det som gör idrotten till något som hamnat mera rätt än politiken. Det är det som ger mig rätten att koppla min golfrunda till en maträtt och ett vin snarare än ett golfresultat.

Det är i den tanken jag vill försjunka i texterna i Golfilicious, fundera på vilka recept som kan göra mig till oförtjänt mästerkock nästa gång vi har gäster och titta på bilderna och tro att jag kan göra birdie nästa gång.

Men om nu de som ser golfen som asketisk idrott och de som ser de som går på tre matcher i fotboll/ishockey och sitter ned i kavaj som mindre värda människor så har idrotten gått bort sig från sina ideal.

Gillar inte fundamentalister 

Som ateist och motstridigt nog, tidigare ungdomsledare i kyrkan (väldigt länge sedan), är jag ganska förtjust i bibelcitat. Evangelium enligt Markus 12:41-44 om änkans skärv. Det är klart att jag respekterar de som lagt sina sista kronor på den billigaste biljetten och inte haft råd med festen före matchen på samma nivå som jag hoppas att andra respekterar de som har råd att äta på arenan, och köpa dyrare biljetter och den vägen ger mer pengar till den klubb de älskar på så olika sätt.

Det är för att vi är många som njuter av Golfilicious som våra golfklubbar har råd med juniorträning, elitlag, klubbtävlingar och allt det andra som stänger oss ute från den bana vi betalat för att kunna spela. 

Vi köper det, men vi köper inte fundamentalisterna som anser att man bara kan älska golfen eller fotbollen på deras sätt och att man är en bättre människa om man gör det. Samma gäller religion och politik.