Alltså - att växa upp i Ljungby, är alldeles utmärkt. Men någon given källa till stolthet är det ju inte, när man väl dragit därifrån.

En industri-ort, mittemellan en massa annat, men för egen del mest känd för lite olika regn- och översvämningrekord, och så landets mest nitiska trafikpolis, längs med E4:an.

Några hyfsade namn

Man har inte så där vansinnigt många Ljungby-success-stories att skryta med, vid bardiskarna runt Stureplan.

Inga multimiljardärer, inga musik-genier, inga folkhems-hjältar.

Men visst, försökt har man ju gjort;

• I affärs-sammanhang lyfter vi gärna fram Kenneth Bengtsson, förre Ica-vd:n.
• Eller Annika Winsth, ofta citerad chefsekonom på Nordea, med stor cred i finans-kretsar.
• Och så Strålfors, förstås, börsnoterat och stabilt familjeföretag från stan.
• I politiska sammanhang gläds vi med landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
• Kulturellt är ilskne konstnären Sven Ljungberg, med sitt snygga museum, en självklar stolthet.
• Och idrottsligt har vi ju hockeylaget Troja, numera dock lite grann på dekis, och ett par finfint fostrade fotbollsspelare i Rade Prica och Emil Krafth.
• Ibland försöker vi även sno åt oss äran för Kamprad och Ikea, men då fuskar vi egentligen lite ovarsamt med gränsdragningen mellan olika byar i kommunens utkanter å grannskap.
• Sen kan man ju också dra till med lite natur-skimrande dravel, om abborr-mete i Lagaån, badvattnet i Bolmen eller de fina jaktmarkerna i Sveriges mest älgtäta region. Visst.

Kan kanske låta hyfsat, men, nja… med åren har man ju fått en allt lägre profil i sitt hembygds-romantiska snack, när man insett att de flesta bordsgrannar man provar att briljera inför, trots allt alltid ganska enkelt brukar kunna toppa detta med ett knippe rätt mycket vassare namn.

Harry, från Ljungby! Precis som jag!

Men - nu!

Är jag redo för Det Stora Skrävlet.

Harry.

Harry Haythrow, Folkets Häst.

Det är nåt speciellt med svenska folket och travhästar, de hamnar lätt I hjärteroten hos oss, och genom årtiondena har det kommit fram den ena sagohästen efter den andra;

Ego Boy, Legolas, Ina Scot, Järvsöfaks…. Ja, ni har säkert någon egen också.

Men den här. Harry. Så speciell!

Ingen särskild stamtavla. Ingen särskild talang. Inga särskilda meriter eller utmärkelser i början av karriären.

Hästen har stått i ett litet hobby-stall utanför Ljungby, käkat sin havre och joggat runt på de små grusvägarna runtomkring… min gamle tonårskompis Johnny (Johansson) har gått där och pysslat, han och pappa Birger, och deras kompis Benno (Karlsson)… några glada entusiaster och amatörer, och en alldeles vanlig lantis-häst…

Förvandlingen!

Men så plötsligt:

Hästen börjar springa. Och springa. Och springa. Värre än Forrest Gump, en gång på bioduken, eller vilken kenyansk friidrottsstjärna som helst.

Efter 1, 2, 3, 4…. och nu 54 starter (!)  i rad i den svenska travsportens finrum, V75, så är Harry Haythrow en livs levande legend.

Bäst genom alla tider, i V75.

Och framför allt, något i det svenska folkhemmet så super-ädelt som Den Mest Slitstarke.

Startar varannan vecka. Hela tiden. Året om. Aldrig sliten. Aldrig trött. Aldrig skadad. Aldrig sjuk. Behöver aldrig gå till veterinären. Kämpar alltid. Struntar i väder. Struntar i motstånd. Bara tuggar på. År ut och år in.

Först sprang han inte särskilt fort, utan hängde bara med.

Sen sprang han bara lite fortare – men då började han också få möta värre motstånd.

Springer ifrån alla

Nu är han uppe i allra högsta klassen – och springer plötsligt ifrån dem där också. Bara sådär.

3,5 miljoner kronor har samtidigt, bara lite by-the-way, visslat in på hans konto, i prispengar.

Och hela trav-Sverige står nu upp och vrålar:

- In med Harry i Elitloppet!

Å jag… jag säger ingenting.

Bara nickar, å myser lite.

Harry, en tvättäkta ljungbygrabb…. precis som jag!

Fakta om Olympiatravet