"Hela samhället är idag engagerat i att bryta det utanförskap som finns i många av landets bostadsområden. När det gäller idrotten har regeringen under tre års tid gett 300 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet för särskilda idrottsprojekt i sådana områden, det vill säga de som finns på den så kallade ”polisens lista”. Denna reform kallas Idrottsklivet. RF har valt ut 14 av sina specialidrottsförbund att arbeta med sådana projekt. I Malmö finns det idag 35 Idrottsklivsprojekt. 

Skilda förutsättningar

Jag tror att alla inblandade är medvetna om att idrotten inte kan lösa alla samhällets problem. Men idrotten kan göra sitt till. Å andra sidan har RF på senare tid kunnat samla in bättre uppgifter om sina medlemmar än vad de kunde tidigare. Därför går det idag att konstatera att svensk idrott inte bara utövas under allt större olika socioekonomiska förutsättningar, utan också att våra idrottsföreningar svarar mer eller mindre bra på dessa förutsättningar. 

Således kan man förenklat säga att i utanförskapsområden finns det färre idrottsföreningar, dessa har färre medlemmar och att dessa medlemmar står för färre aktiviteter. Bostadsområden med socioekonomiska utmaningar i Malmö har således betydligt lägre deltagande i föreningsidrott. Skillnaderna gäller både pojkar och flickor, men är särskilt tydliga för flickor. Samtidigt som vi kan konstatera att ”idrotten kan göra sitt till” kan vi därför också konstatera att idrotten utifrån sina egna villkor skulle kunna göra mer och bra arbete även utanför RF-idrotten. Det är för att stödja sådana projekt, initiativ och föreningar som Malmö Tillsammans har skapats.  

Jag har forskat om malmöidrotten både mycket och under lång tid. Redan i början av 1990-talet skrev jag om idrottens utveckling i Malmö Stads Historia, band 6, tillsammans med Peter Billing och Mikael Stigendal. Sedan gjorde vi två studier för Malmö FF:s styrelse, om deras proffssatsning från 1989 och om deras ungdomsverksamhet. På senare tid har jag utvärderat handbollsklubben HK Malmös Åtgärdstrappa. 

Så jag har forskat en hel del om traditionella idrottsföreningar. Tillsamman med kollegor från Malmö universitet och Malmö Allmänna Sjukhus har jag också följt två årgångar elever från Malmö Idrottsgrundskola under nu tolv år, för att se hur skolformen fungerar i ett talangutvecklingsperspektiv, men också om dessa 

idrottselever tar ett större ansvar för sin kropp högre upp i åldrarna. I den studien har jag under åren samarbetat med flera dussin Malmöidrottsföreningar.

Utvärdera projekten

Men över åren har jag blivit alltmer intresserad av sociala projekt, initiativ och föreningar som inte är traditionella idrottsföreningar, som inte är medlemmar i Riksidrottsförbundet. Det 

började med en utvärdering av Handslagsprojekt på skoltid i Malmö 2004. Handslaget gjordes ju av dåvarande statsministern Göran Persson och dåvarande RF-ordföranden Gunnar Larsson och gick ut på att idrottsföreningar skulle få 1 miljard kronor över fyra år för att vända sig till de barn och ungdomar som inte redan var medlemmar i en förening. Det enda projekt jag hittade som levde upp till Handslaget grundtanke i Malmö var dåvarande KFUM KIOSK, numera bara KIOSK. De vänder sig till mellanstadiebarn i innerstadsskolorna, och de har hållit på i tjugo år nu, på Österportsskolan har de funnits hela tiden. 

Efter Handslaget kom Idrottslyftet – ny regering, nytt namn och dubbelt så mycket pengar, men med samma grundtanke. Och där hittade vi bland andra Gilla Vatten, som arbetar med något som heter Nelms metod. Enkelt uttryckt går den ut på att inte lära ut de fyra simsätten, utan att lära barnen att gilla vatten. Om de lär sig det, så lär de sig sedan simma på en kvart (ja, lite överdrivet). De tre senaste åren har jag utvärderat ett liknande projekt i form av Hemmaplansföreningar åt Allmänna Arvsfonden. 

De här projekten har väldigt olika verksamheter, men de har några viktiga saker gemensamt, som gör att vi kallar dom för sociala entreprenörer. Deras målsättning är inte ekonomisk profit eller idrottsliga framgångar.

Syftet är i stället att åstadkomma social förändring (exempelvis social inkludering) genom innovativa och nydanande metoder. Entreprenörer är gränsöverskridare som kan orsaka problem i relation till hur samhället är organiserat. Ofta ses de sociala entreprenörerna som jobbiga, eftersom de rubbar de vardagliga cirklarna. 

Berikar sig själva

Det ska också sägas att de entreprenöriella egenskaperna kan användas både för goda och dåliga syften. Malmö har sett exempel på att ekonomiskt stöd har använts för att berika sig själva, sin familj och vänner istället för till de barn och ungdomar det var avsett för. Men de pengar som samlas in här idag kommer inte att gå till sådan verksamhet. 

Socialt entreprenörskap inom idrotten använder idrotten, pengarna och entreprenörskapet som  medel, inte som mål. Det gör exempelvis att man inte tävlar som i traditionella idrottsföreningar. Man kan spela en fotbollsmatch eller tävlas i att komma först till grinden där borta, men man har inget av att vi vuxna använder deras barnsliga tävlande till att skapa tabeller, cuper eller rankinglistor. Om något barn vill prova att tävla på det sättet har man en slussningsfunktion som hjälper dem till en tävlingsförening. Deras verksamhet är antingen gratis eller väldigt billig. Och man finns bara lokalt, man bygger verksamheten på de lokala förutsättningarna och man samarbetar med de lokala skolorna. Man utbildar unga ledare, ofta storebror eller storasyster, och man försöker att även få med föräldrarna i verksamheten. 

Gemensamt för dem är också att de inte passar in i de bidragssystem som traditionella idrottsföreningar kan vända sig till. Det offentliga systemet är ju framför allt kommunen, och det 

civila samhällets stöd kommer via RF-SISU. Malmö Tillsammans är ett exempel på hur den tredje av samhällets storheter – nämligen marknaden – är beredd att bidra utifrån sina förutsättningar. 

Eldsjälarna i KIOSK har exempelvis i tjugo år arbetat under mycket små ekonomiska förutsättningar, och tidvis har de tagit banklån för att kunna fortsätta. Det stöd och uppmuntran som de har fått har huvudsakligen varit via privata fonder och stiftelser. 

Men i längden menar de som står bakom Malmö Tillsammans att det avgörande är att verksamheten fungerar, och kan aktivera barn och ungdomar i utanförskapsområdena. Inte hur verksamheten är organiserad.

Uppföljning och utvärdering

Därför bör allt bra sådant arbete kunna finansieras, och i övrigt stödjas, på lika villkor. 

Så det viktigaste syftet med "Malmö Tillsammans" är att samla in resurser som kan användas av sociala entreprenörer. Men ett tillkommande syfte, som jag som forskare tror är mycket viktigt för Malmös framtid, är att dom parter som är engagerade i utanförskapets barn och ungdomar – och då menar jag det offentliga, marknaden och det civila samhället – att dom sätter sig ner framöver och kommer fram till hur alla sådana bra verksamheter kan bedrivas på lika villkor. Man bör också diskutera bättre uppföljning och utvärdering. Och naturligtvis måste det hela bygga på samarbete och inte konkurrerens".