Det verkar som att flera specialidrottsförbund på RIM kommer att föreslå ändringar i idrottens eget regelverk. Med tanke på hur RF:s ledning värjer sig mot sådana förslag, lär det nog dröja innan rättssäkerheten förbättras. Men fram till dess finns sätt att hantera detta på föreningsnivå.

Handbollsklubben HK Malmö har utformat ett redskap för att kunna handskas med frågor som berör föreningens värdegrund, genom att skapa trygga idrottsmiljöer för föreningen, dess medlemmar och samverkansparter. 

Skapat resursteam

Arbetet handlar om att verka proaktivt, till exempel genom att motverka kränkande behandling. 

Föreningen satte 2020 samman ett resursteam som arbetar med incidenter i verksamheten som strider mot föreningens värdegrund - planering, uppföljning och implementering. Teamet fick i uppdrag att arbeta fram en handlingsplan med förslag på åtgärdstrappor gällande psykisk ohälsa, mobbning, kränkningar, hot och våld samt sexuella trakasserier och övergrepp. Som medlemmar i teamet lyckades man engagera ett antal föreningsmedlemmar som kunde och ville använda sina professionella kunskaper: en polis, en psykolog, en elevcoach och en skolsköterska. Framöver kan man tänka sig fler, exempelvis en läkare, en jurist, en kurator. 

I en rationell organisation utgår man ifrån funktioner, inte personer. Man eftersträvar att arbetet utförs av professionella, i betydelsen utbildade specialister, där den ene kan ersätta den andre utifrån att de har samma utbildning. I en idrottsförening som enbart bygger på ideellt arbete gäller det omvända, där är man beroende av individer som drivs av sitt personliga engagemang. I de flesta idrottsföreningar finns en mix av ideellt och professionellt arbete. 

Denna mix är inte alltid av godo, eftersom olika förutsättningar för engagemanget (olika logiker) krockar.

Olikt samhället i övrigt görs det mesta av arbetet i idrottsföreningar i obetald form, som ideellt arbete. Ett annat sätt att beteckna det är att arbetet drivs av amatörer – i amatörismens rätta betydelse: obetalt och idealistiskt, med hjärtat på rätt ställe men samtidigt utan formell utbildning. Det ideella arbetet och engagemanget, som oftast hämtar kraft ur relationen mellan föräldrar och barn, gör idrottsrörelsen till en stor folkrörelse och bärare av den svenska demokratin.

Eldsjälarna är det ideella arbetets hjältar. Samtidigt sätter det ideella arbetet tydliga gränser för vad en förening kan kräva av sina medlemmar. Av den man avlönar kan man begära överenskommen arbetsinsats. Den oavlönade kan komma och gå enligt eget önskemål, ofta kan man också bestämma över arbetsinsatsens innehåll. 

De blir oersättliga

Ett problem är därför att gruppen består av individer som utför ett professionella arbete huvudsakligen ideellt och oavlönat. De är sedan tidigare medlemmar eller ideellt aktiva i föreningen. De borde vara utbytbara som professionella, men är i stället näst intill oersättliga som föreningsaktiva vilka arbetar ideellt för föreningen.

Denna mellanform, där man använda professionell kunskap på ideell grund för att handskas med ickeprofessionell verksamhet, är kanske samtidigt så långt man kan komma inom flertalet svenska idrottsföreningar idag. Det går inte att ekonomiskt ersätta allt det ideella arbete som verksamheten vilar på. Men en förening skulle kunna försöka intressera sponsorer för ett  professionellt resursteam, och styra en viss del av sponsorintäkterna dit. 

Den funktion som HK Malmö har byggt upp kring en handlingsplan, med åtgärdstrappor för när det sker incidenter samt ett resursteam med professionella kompetenser för att följa upp incidenterna, skulle kunna användas som förebild inom idrottsrörelsen när det gäller att skapa trygga idrottsmiljöer, till exempel genom att motverka kränkande behandling.

Men man kan i så fall inte oreflekterat föra in denna funktion i en förenings verksamhet, den måste ligga i linje med ett värdegrundsarbete som kontinuerligt genomsyrar all verksamhet i föreningen. 

Eftersom variationsrikedomen är stor inom idrottsrörelsen när det gäller föreningarnas förutsättningar att verka – utifrån storlek, var i seriesystemet man ligger, ekonomiska förutsättningar, geografisk placering etc – kan man också fundera över om en sådan funktion är en realistisk i alla idrottsföreningar. Men detta är en empirisk fråga, i betydelsen att den får avgöras från förening till förening. Varje idrottsförening skulle tjäna på att kunna handskas med sådant som vanligtvis handlar om tävlingsidrottens negativa uttryck och konsekvenser.