Nää, det är inget större fel på ÖIS. Historiskt räknas den ju visserligen som en överklassförening, och jag gillar inte överklassföreningar. Men av den anledningen finns det gott om andra fotbollsföreningar jag heller inte gillar. 

Då ett entydigt svar

Skälet är att HBK bara behöver ta fyra ytterligare allsvenska poäng för att gå om ÖIS i fotbollens Maratontabell. Med empiri som omfattar 97 år (1924-2021), och som i allt väsentligt är jämförbar mellan åren, bör Maratontabellen kunna ge fotbollens allra stabilaste och mest entydiga svar på den eviga frågan om vem som är bäst, eller åtminstone bättre än andra. Låt mig göra ett försök.

Om vi utgår ifrån en tolvlagsserie, som ju har varit det vanligaste under åren, ser Maratonallsvenskan ut som följer:

1 Malmö FF 86 1344 3696

2 IFK Göteborg 89 1076 3553

3 AIK 93 743 3517

4 IFK Norrköping 81 676 3055

5 IF Elfsborg 78 285 2809

6 Helsingborgs IF 68 468 2525

7 Djurgårdens IF 66 340 2460

8 Örgryte IS 56 105 1782

9 Halmstads BK 55 -184 1779

10 Örebro SK 53 -195 1750

11 Hammarby IF 53 -161 1721

12 GAIS 54 -60 1686

Min sociologiskt grundade hypotes är att den mest utslagsgivande faktor som bestämmer i vilken ordning fotbollsföreningarna bör komma i tabellen efter 97 år, är befolkningstäthet. Inte i sig självt utan på grund av de två centrala förutsättningar tätheten skapar: storleken på publikunderlag och tillgång till olika slags kapital, varav det ekonomiska är det viktigaste. Dessa två förutsätter för övrigt i stor utsträckning varandra.

Grupper - beroende på storlek

Utifrån storleken på de svenska städer som har härbärgerat de 12 föreningarna kan man, utifrån hypotesen, dela in den förväntade ordningen mellan dem i tre grupper. I den första finns storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I tabellen finns sju lag från dessa tre städer – AIK, Djurgården och Hammarby från Stockholm, GAIS, IFK Göteborg och Örgryte från Göteborg och Malmö FF från Malmö. 

Till den andra gruppen, av mig kallad större städer, hör Norrköping, Örebro och Helsingborg, med varsitt lag. De har storleksmässigt bytt plats fram och tillbaka genom perioden, men förutom mellan perioden 1950-75, då Borås var större än Helsingborg, har de varit större än lagen från den tredje gruppen, mellanstora städer – Borås och Halmstad, även de med varsitt lag. 

Nu ser emellertid tabellen inte riktigt ut som den borde utifrån dessa förutsättningar. Skillnaderna kan uttryckas med hjälp av epiteten överpresterande, normalpresterande och underpresterande. Till att börja med är det bara fyra av sju storstadslag som finns på de sju översta platserna: MFF, IFK Göteborg, AIK och Djurgården. Om dessa kan man säga att de har presterat som förväntat, de har normalpresterat. Den som sedan så önskar kan fördjupa sig i vilken ordning dessa fyra lag kommer i tabellen.

Elfsborg mest  överpresterande 

I grupp 2 finns IFK Norrköping, Örebro och Helsingborgs IF, och de borde ha besatt platserna 8-10. De tre lag som utifrån hypotesen har underpresterat i grupp 1 – Hammarby, GAIS och ÖIS, har ersatts av tre andra, vilka således har överpresterat: IFK Norrköping, Elfsborg och Helsingborgs IF. Av dessa har två tagit sig upp från grupp 2 till grupp 1, medan Elfsborg har tagit sig upp från grupp 3 till grupp 1, och därmed kvalificerat sig som det mest överpresterande laget inom svensk elitfotboll över ett århundrade. Det lag från grupp 2 som underpresterat är Örebro SK.

I grupp 3 finns Elfsborg och HBK. Dessa båda lag har överpresterat, det ena mer än det andra, men att som HBK – om och när man går om ÖIS - ha tre lag från grupp 1 och ett lag från grupp 2 bakom sig ger mig möjligheten att dra den totalt normativa och delvis ovetenskapliga slutsatsen att HBK har överpresterat näst mest i svensk elitfotboll över 87 år (HBK:s allsvenska debutår var 1934). 

Om och när Halmstads Bollklubb passerar Örgryte i tabellen – minst ett och ett halvt år framöver – kommer jag att vara nöjd. Avståndet till Djurgården på sjundeplatsen är så stort att jag inte kommer att uppleva den dagen, knappast någon av mina läsare heller.