Förslaget blev nedröstat. Formellt återremitterades frågan. Huvudargumenten mot inval var att Friskis&Svettis bedriver verksamhet som liknar den som vissa andra specialidrottsförbund bedriver, och att tävlandet, RF-idrottens egen logik, inte ingår i Friskis&Svettis verksamhet. Gymnastikförbundet drev frågan, stämman följde efter. Röstsiffrorna var också entydiga: 136 mot 40. RF-familjen ville inte släppa in Friskis&Svettis

Samtidigt bedriver alltså RF ett omfattande utvecklingsarbete under benämningen Strategi 2025. Utvecklingsarbetet bottnar i de problem som idrottsrörelsen står inför, både inre och yttre. Till de yttre hör att RF-idrotten får allt större konkurrens av annan idrottslig verksamhet på ideell eller kommersiell grund. 

Denna konkurrerande verksamhet gynnas dessutom av samhällsprocesser som individualisering, kommersialisering och digitalisering, samt av ett tvåtredjedelssamhälle där en underklass cementeras utifrån strukturella faktorer som social klass, genus och etnicitet. Interna faktorer är att samhällets stöd till idrottsrörelsen fördelas ojämnt, så att rika föreningar i rika kommuner gynnas, liksom pojkdominerade lagidrotter. 

Idrottens inre verksamhet tilltalar dessutom snarare de elitsatsande än de breddsatsande. De som startar senare slutar tidigare. Företeelser som selektion, rangordning och utslagning, nivågruppering, tidig specialisering, föräldra- och ledarpress etc. är skäl till att lämna idrotten i unga år, även om man faktiskt vill stanna kvar. 

Alla dessa faktorer har lett till att antalet aktiviteter och aktiva inom barn- och ungdomsidrotten har minskat kontinuerligt under 2000-talet. Andelen unga som föreningsidrottar är fler i socioekonomiskt starka grupper och lägre i svaga. 

Inkomst, utbildningsnivå, bakgrund, kön och bostadsort avgör på ett strukturellt plan hur mycket barn och ungdomar föreningsidrottar.

RF:s besvärliga dubbelroll

Svensk idrottspolitik bygger på en speciell relation mellan det politiska systemet och det civila samhället: principen är att staten ska ange mål för sitt idrottsstöd men inte lägga sig i hur dessa mål nås, i enlighet med ett ”implicit kontrakt”. Detta kontrakt bygger på att staten redan på 1930-talet utvecklade ett system. 

Riksidrottsförbundet blev både mottagare och fördelare av det statliga stödet till sina medlemsförbund. RF fördelar stödet i myndighets ställe. 

Med Strategi 2025 säger sig RF vilja utveckla idrottsrörelsen för att bidra till en bra samhällsutveckling. Att släppa in Friskis&Svettis som ett eget medlemsförbund, och ge dess 550.000 medlemmar möjlighet att påverka idrottsrörelsens mål med sikte på 2025, är ett följdriktigt och löftesrikt steg i rätt riktning. 

Att fortsätta hålla Friskis&Svettis utanför undergräver däremot trovärdigheten i detta strategiarbete. Beslutet att avslå ansökan 2019 togs i två steg. Först beslutade RF-stämman att ändra på sin definition av begreppet idrott. Enligt den nya definitionen måste ”möjlighet till tävling” finnas i en verksamhet för att denna ska kunna anses vara en idrott. 

I steg två nekades Friskis&Svettis inträde. Därmed sattes tävlandet före folkhälsoarbetet. Frågan är hur förankrad Strategi 2025 är bland medlemsförbunden. Röstsiffrorna 2019 kanske speglade mer än inställningen till Friskis&Svettis.

Två avgörande frågor

I motiveringen inför 2021 års stämma vidhåller RS sin bedömning i de två avgörande frågorna. Friskis&Svettis verksamhet inkräktar inte på andra specialidrottsförbunds domäner. Och tävlandet kan inte gå före idrottsrörelsens folkhälsopolitiska uppdrag. 

Om stämman än en gång håller Friskis&Svettis utanför, bryts det implicita kontraktet med staten. I så fall bör de anslagsbeviljande myndigheterna – riksdag och regering, stat, kommuner och landsting – ompröva vägarna för att via skattefinansiering stödja verksamhet som utvecklar inkluderande fysisk aktivitet. RF blir då inte längre trovärdigt i sin roll som fördelare av sådant stöd.